Olika typer av sömnsvårigheter

Olika typer av sömnsvårigheter

När ett barn har svårigheter med sömnen är det viktigt att försöka tänka efter om sömnproblemen gäller insomning, nattliga uppvaknanden, dygnsrytm, mardrömmar eller sömngång, snarkning/andningssvårigheter eller onormal sömnighet under dagarna.


Redaktionen, Netdoktor.se
Uppdaterad den: 2012-09-07

Annons

Nedan beskrivs olika typer av sömnproblem som berör dessa områden, samt tips på hur situationen kan förbättras.

Vägran att gå till sängs

Detta är ett mycket vanligt problem och som kan leda till att barn vanemässigt somnar för sent och får för lite nattsömn. Livliga och envisa barn, och barn som är ”kvällsugglor” kan ha särskilt svårt att varva ner och resultatet kan då bli starka trotsreaktioner mot att gå till sängs.
Om man lyckas lösa eller lindra detta problem kan mycket vara vunnet. Utöver att slippa de ständiga uppslitande konflikterna vid kvällsdags så kan det även bli lättare att förbättra situationen om barnet har nattliga uppvaknanden och beteendeproblem om dagarna.

Åtgärder för att förbättra situationen

Grundvalen är förstås att man tänkt igenom situationen innan och att man som förälder kan göra upp en långsiktig och uthållig plan – åtgärderna behöver ibland vidmakthållas i månader eller år.

Annons
Annons

 

• Se över eventuell sovstund på dagtid. Det kan vara dags att minska sovstunden (eller ta bort en av dem, till att börja med eftermiddagsvilan) för att få en bättre nattsömn. Därefter kan du pröva att minska sovstundens längd, 30 minuter kan vara tillräckligt. Om barnet behöver sova på dagen eller inte är individuellt men vid tre års ålder och uppåt är det oftast lämpligt att inte sova på dagen. Hör med din BVC-sköterska om du känner dig osäker.

• Bestäm tidpunkt när barnet ska ligga i sängen för att sova. Den tidpunkten ska sammanfalla med barnets naturliga sömnrytm. Undvik förändringar av sovtider under helger och ledigheter.

Annons
Annons

• Inför regelbundna rutiner för nedvarvning och nattning. Nedvarvningen ska börja ett par timmar innan sängdags och den syftar bland annat till att sänka kroppstemperaturen som blir förhöjd vid intensiv lek eller annan aktivitet. Nattningsrutin med tandborstning, pyjamas, sagoläsning passar ofta bra cirka 30 minuter före sängdags. Det är ofta bra med nalle, filt eller liknande. Håll på rutinerna och var uthållig.

• Låt barnet gå till sängs när det är sömnigt, men innan det har somnat.

• Ignorera barnets protester, men naturligtvis ingen bestraffning. Vid gråt/protester se till barnet vid korta besök i sovrummet, men undvik att ta upp barnet från sängen.

•  Led barnet tillbaka till sängen, vänligt men bestämt.

• Beröm eller belöna barnet på lämpligt sätt när det gör framsteg.

Rädsla som försvårar insomning/sömn

Detta är ett vanligt problem, kanske särskilt i perioden 2–6 år, men det är viktigt att inse att problemet förekommer i alla åldrar. Ofta är rädslorna övergående och utvecklingsrelaterade. Det kan gälla monster, tjuvar, naturkatastrofer, och vid högre ålder, misslyckanden, döden och andra existentiella frågor. Det är dock förstås alltid angeläget att försöka skilja ut vad som är ”normala” rädslor och vad som är ångestsyndrom, mardrömmar eller realångest. Med realångest menas att barnet verkligen bär på sviter av en svår upplevelse, eller, ibland ännu viktigare att inse, att barnet är mitt uppe i en svår livssituation orsakad av till exempel mobbing eller liknande påfrestningar. 

Rädsla inför natten och sömnen visar sig ofta som gråt, klängighet, och att vilja ha sällskap under natten. Rädslan minskar vanligen om barnet får sova i samma rum som förälder/syskon. Det finns dock även barn som ”lider i tysthet”. Detta är troligen vanligare i något högre åldrar.

Åtgärder för att förbättra situationen

Som alltid behöver man se över barnets totala situation. Om barnet har ångestproblem i flera situationer som går ut över vardagslivet hemma, i skola eller dagis och med kamrater så kan det vara aktuellt att söka kontakt med barnpsykolog eller läkare.

• Undvik att förstärka problemet genom att ge det alltför stor uppmärksamhet.
• Låt barnet beskriva sin rädsla förklara, och lär ut kreativa anpassningsstrategier (många bra exempel finns i barn- och ungdomsböcker).
• Övergångsobjekt (till exempel nalle eller filt).
• Svag nattlampa.
• Lämna sovrumsdörren öppen.
• Avslappning och lugn nedvarvnings- och nattningsrutin, utan oroande TV-program.
• Överenskom med barnet att titta till det med jämna mellanrum.
• Utveckla belöningssystem som stimulerar barnet att bli kvar i sängen/sova.

Nattliga uppvaknanden

Att ha kortvariga nattliga uppvaknanden är helt normalt för både barn och vuxna. En typisk reaktion blir då att barnet gråter eller går upp för att söka rätt på sina föräldrar. En hel del barn har så många nattliga uppvaknanden att de drabbas av sömnbrist. Till detta kommer att många föräldrar drabbas av svår uttröttning på grund av barnens nattliga uppvaknanden.

Åtgärder för att förbättra situationen

Många föräldrar accepterar sina barns nattliga uppvaknanden och vilja sova i samma säng. I regel upphör detta av sig själv när barnen närmar sig skolåldern. Har ni svårt att sova alla i samma säng kan en madrass på golvet bredvid vara en lösning.

Tonåringar med dygnsrytmsproblem

Kroppens biologiska rytmer och behovet av socialt samarbete och gemenskap gör att de flesta människor sover och är vakna vid ungefär samma tidpunkter. Från småbarnsåren och fram till puberteten har de flesta barn en stabil dygnsrytm de är pigga och vakna under dagen och somnar regelbundet vid en viss tid på kvällen. I puberteten inträffar dock åter kraftfulla förändringar, både biologiska och sociala, som förändrar dygnsrytmen. De biologiska förändringarna ger tonåringen en benägenhet att förlänga det vakna dygnet och att senarelägga sömnperioden. Sociala omständigheter som minskat föräldrainflytande, mera kamratumgänge, och TV och dator på kvällstid bidrar till att senarelägga sömnen. Resultatet blir att många tonåringar får en regelrätt rubbning av sin dygnsrytm med senarelagd sömnfas.

Åtgärder för att förbättra situationen
En förutsättning för att en tonåring ska lyckas förändra sin sömnrytm är information och motivation. Tonåringen behöver saklig och rak information om problemet.

Detta kan vara svårt eftersom problemet kan ha utvecklats under en längre tid och kan ha medfört skolproblem och konflikter med vuxenvärlden. Det är inte heller helt ovanligt att dygnsrytmrubbning i tonåren är förenad med depression eller annan psykisk problematik. De sömnhygieniska principer som tidigare har beskrivits gäller även här. Att stiga upp vid en viss tid på morgonen – vardag som helg, fysisk aktivitet, och frisk luft under dagarna.

När ska man söka hjälp?

Om problemen verkar mycket komplicerade och kanske är förenade med andra problem hos barnet eller i familjen så bör man givetvis söka hjälp. Barnavårdscentral eller skolhälsovård kan vara bra förstainstanser. Ibland finns anledning att söka hjälp inom barn och ungdomspsykiatrin. Avslutningsvis bör det påpekas att alla åtgärder måste anpassas efter barnets ålder.

Källa: Riksförbundet Attention


Annons
Annons