Fakta | Psykiatri

Vanföreställningar, patientrådgivning


Publicerad den: 2013-02-05
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Vad är vanföreställningar?

Definition

  • En orimlig och felaktig tolkning av omvärlden som vidhålls och hanteras på ett avvikande sätt.
  • Vanföreställningen ska skiljas från hallucinationen som utmärks av perceptionsstörning, att man exempelvis hör eller ser saker trots att det inte finns något att höra eller se.

Förekomst

  • Vanföreställningar förekommer vid flera tillstånd, exempelvis demens, delirier, schizofreni och andra förvirringstillstånd eller psykoser.

Viktiga förhållanden

  • Oftast uppstår vanföreställningen mot bakgrund av en behandlingskrävande sjukdom. I många fall har den sjuka ingen insikt i att det är en vanföreställning och att den är del i ett allvarligt sjukdomstillstånd, och motsätter sig därför ofta både inläggning och behandling:
    • Patienten kan ibland utgöra en fara för sig själv, och ibland även för andra
    • Patienten kan också gå miste om möjligheten att få den behandling han eller hon behöver
  • Behandling ges i enlighet med diagnos.
  • Patientens sjukdomshistoria är det viktigaste diagnostiska hjälpmedlet.

Vad är orsaken till vanföreställningar?

Vanliga orsaker:

  • Demenstillstånd:
    • Man skiljer mellan olika typer av demenstillstånd, men den vanligaste är Alzheimers sjukdom
    • Tillståndet förekommer hos äldre, ibland så tidigt som i 50–60-årsåldern
    • Den intellektuella förmågan nedsätts gradvis och minnet försämras
    • Tidiga tecken är brist på initiativkraft, förlorad arbetslust, negligering av rutinsysslor, ökande glömska
    • Senare tecken är försämrad koncentrationsförmåga, bristande förmåga att delta i diskussioner, oväsentligheter blir föremål för orimligt stora bekymmer, repetitivt tal, beteende och tankar
    • Vakenhetsgrad ej påverkad
  • Schizofreni:
    • Det föreligger grundläggande förändring i tänkande och verklighetsuppfattning och ofta även påverkan på känsloliv
    • Typiska tecken på schizofreni innefattar tankeeko, tankepåsättning eller tankedetraktion, tankeutbredning, vanföreställningar relaterade till verklighetsuppfattningar och kontroll, hörselhallucinationer i form av röster som kommenterar eller diskuterar patienten i tredje person, tankestörningar och negativa symtom
    • Förloppet för schizofreni innebär ofta att man har kontinuerliga besvär som ibland förvärras i skov. För många blir sjukdomen kronisk, en mindre andel får successiv försämring medan en mindre andel i stället når remission, fullständig eller partiell
  • Vanföreställningssyndrom:
    • Sjukdomen kännetecknas av att man utvecklar en enskild vanföreställning eller en uppsättning besläktade vanföreställningar
    • Innehållet i vanföreställningarna varierar mycket, men vanliga teman är förföljelse, att någon vill en illa, svartsjuka, förgiftning, smitta eller att man är ansatt av en allvarlig kroppslig sjukdom
  • Delirium tremens:
    • Uppstår vanligen som komplikation till abrupt avbrott efter en längre periods alkoholöverkonsumtion
    • Akut förvirringstillstånd med desorientering, tankestörningar, hallucinationer
    • Ofta uttalade kroppsliga symtom som skakningar, svettningar, illamående och kräkningar, ångest och irritabilitet, sömnlöshet
    • Hög puls, högt blodtryck, dilaterade pupiller, svettning
    • Varar i genomsnitt i en vecka
  • Depressioner:
    • Patienten är till en början allvarligt deprimerad och det händer att det uppstår symtom som vanföreställningar
    • Ofta är vanföreställningarna syntyma med depressionen, det vill säga de handlar om negativa, pessimistiska saker, såsom skuld, att det kommer ske en katastrof, att man är ruinerad eller alldeles ensam och oälskad
  • Mani med psykotiska symtom:
    • Stämningsläget är förhöjt på ett abnormt sätt, man upplever ofta en närmast okontrollerbar upprymdhet
    • Upprymdheten åtföljs av ökad energi som leder till överaktivitet, försnabbat tal- och tankeflöde och nedsatt sömnbehov
    • Personen kan inte upprätthålla koncentrationen och distraheras lätt
    • Självkänslan är ofta förhöjd med grandiositet och överdrivet självförtroende
    • Förlust av normala sociala hämningar kan leda till beteenden som är lättsinniga, dumdristiga eller opassande och otypiska för personen
    • Vanföreställningar (vanligtvis grandiosa) eller hallucinationer (vanligtvis om röster som pratar direkt till patienten) kan också förekomma

Sällsynta orsaker

  • Hjärninflammation:
    • Är en mycket ovanlig orsak till vanföreställningar
    • De vanligaste symtomen är feber, huvudvärk, epileptiska anfall, förvirring
    • Förlamning, talsvårigheter, ostadighet kan också förekomma
  • Hjärntumör:
    • Debuterar vanligtvis med helt andra symtom och tecken
    • Symtomen varierar efter var i hjärnan tumören sitter och ett eller flera av de följande symtomen kan upplevas: Huvudvärk som är speciellt framträdande på natten och när man ligger ned, illamående och kräkningar, synrubbningar, epileptiska anfall, tal- och rörelseproblem, onormal trötthet, psykiska förändringar

Vad kan den anhöriga göra?

  • Som anhörig bör man uppträda lugnt och försöka hjälpa personen till vård. Det kommer sällan något gott av att diskutera sanningshalten i patientens vanföreställningar.

När ska läkare kontaktas?

  • Vanföreställningar är som regel tecken på allvarlig psykisk sjukdom och den sjuka behöver komma till läkare så snart som möjligt.

Vad gör läkaren?

Sjukdomshistoria

Frågor som läkaren kan ställa till dig:

  • Hur länge har tillståndet varat?
  • Hur har tillståndet utvecklats?
  • Har det funnits liknande besvär förut?
  • Har patienten andra sjukdomar?
  • Använder patienten läkemedel regelbundet?
  • Kan tillståndet bero på abstinens efter långvarigt alkoholmissbruk?
  • Har patienten varit utsatt för extrema psykiska/fysiska belastningar precis innan symtomen debuterade?
  • Har patienten varit deprimerad innan han eller hon fick de aktuella besvären?
  • Kan patienten ha en självförvållad förgiftning? Narkotika?

Läkarundersökningen

  • Det ingår i en rutinundersökning att också göra kroppsundersökning för att utesluta underliggande fysisk sjukdom.
  • Möjligen ordinerar läkaren några blodprover.

Andra undersökningar

  • Om det är patientens första inläggning för allvarlig psykisk sjukdom, görs ofta en röntgen eller magnetkameraundersökning av hjärnan.

Remiss till specialist (psykiatriker, neurolog) eller sjukhus

  • Vanföreställningar kräver i de flesta fall akut inläggning på sjukhus för att hitta förklaringen till tillståndet och för att patienten ska få nödvändig behandling.

Annons
Annons
Annons