Fakta | Schizofreni

Schizofreni, diagnostik

Viktigast för att ställa diagnosen schizofreni är läkarens samtal och undersökning av patienten. Ofta kompletteras detta av en utredning.

Uppdaterad den: 2013-02-12
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Hur diagnostiseras schizofreni?

Som stöd i diagnostiken finns diagnostiska manualer (ICD-10 och DSM-IV). I de finns det listat vilka formella kriterier som bör vara uppfyllda för att diagnosen ska kunna ställas. I diagnostiken intresserar läkaren sig särskilt för vissa tecken eller symtom. Samtidig är det också viktigt att ta reda på hur länge personen har haft symtomen och hur symtomen påverkar den berördas liv. Annan information såsom hereditet, social situation, övrig sjuklighet och eventuellt missbruk är också viktig information för läkaren. Patienter där man misstänker schizofreni bör remitteras till psykiatriker. Patienterna behöver i samband med sjukdomsdebut ofta en period inneliggande på psykiatrisk avdelning för behandling och utredning – ibland med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård.

För att ställa diagnosen schizofreni måste läkaren observera och prata med patienten, men ofta också med andra i familjen eller med vänner för att få en så klar bild som möjligt över hur patientens beteende har ändrat sig. Vissa symtom på schizofreni kan också förekomma vid andra sjukdomar, läkaren måste därför utesluta de sjukdomarna innan diagnosen schizofreni kan fastställas. Ibland kan det ta tid att ställa diagnosen. Ofta är det också så att patienten har haft en längre historia med olika former av psykiskt och fysiskt illabefinnande innan han eller hon kommer under vård.

Undersökningar

Som vid all annan medicinsk diagnostik baseras stor del av diagnostiken på sjukdomshistoria, fynd vid undersökning av patienten, eventuella laboratorieprov och radiologiska undersökningar. Vanligtvis ger sjukdomshistorian och observation av patienten en klar diagnos. För att utesluta andra möjliga förklaringar genomförs som regel en del prover och undersökningar.

Annons
Annons

Diagnosen

För att ställa diagnosen schizofreni bör de psykotiska symtomen ha förelegat i minst en månad. Under den här tiden bör patienten ha haft minst ett av följande symtom:

  • Tankeeko, tankepåsättning, tankeutbredning eller tankedetraktion.
  • Olika vanföreställningar knutna till kroppen och kroppsdelar, sinnesförnimmelser, till att man påförs handlingar, känslor och liknande utifrån.
  • Hallucinatoriska röster som kommenterar patientens beteende eller diskuterar patienten i tredje person, eller upplevelse av röster från en kroppsdel.
  • Andra ihållande bisarra vanföreställningar. Det vill säga föreställningar som är kulturfrämmande och omöjliga.

Eller minst två av följande symtom:

  • Dagliga hallucinationer som ledsagas av vanföreställningar.
  • Språkliga tankestörningar i form av neologismer (nyord), avbrott i tal och tanketråd, oförståeligt eller osammanhängande tal.
  • Kataton beteende – det vill säga antingen svår oro, ofta med upprepande beteenden, eller stupor, där patienten får minskat rörelsemönster och ibland kan fastna i vissa positioner.
  • Negativa symtom:
    • Apati
    • Avtrubbade känslor
    • Passivitet och brist på initiativ
    • Social tillbakadragenhet och isolering
    • Bristande initiativförmåga och intresse
    • Dålig kommunikation verbalt och icke-verbalt
    • Fattigt språk

Symtomen ska inte orsakas av en kroppslig sjukdom. Symtomen ska inte komma som en följd av drog- eller läkemedelspåverkan. Tillståndet ska ha varat i minst sex månader.

Annons
Annons

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons