Anorexia nervosa

Anorexia nervosa är en ätstörning som huvudsakligen drabbar flickor i åldern 12-20 år, men även pojkar kan få sjukdomen.

Uppdaterad den: 2012-10-03

Annons

Karakteristiskt för sjukdomen är:

  • viktminskning, som är självförvållad genom undvikande av  mat i kombination med intag av läkemedel (laxermedel, vätskedrivande tabletter) eller genom framkallande av kräkning.
  • tvångsmässigt motionsbehov (hyperaktivitet)
  • stark rädsla för fetma och viktökning
  • mycket tankar kring mat och kalorier
  • att man gör upp regler för hur mycket man ska äta och motionera
  • att man sätter som mål att nå en låg vikt
  • hormonstörningar med försenade menstruationer

Varför får man anorexia nervosa?

Den exakta orsaken är okänd. Förmodligen är sjukdomen orsakad av flera faktorer (så kallad multifaktoriell sjukdom), där bland annat psykologiska och biologiska (ärftliga) faktorer spelar in. En betydande faktor är kulturella förhållanden där västvärldens moderna, slanka skönhetsideal är bidragande. Puberteten, dödsfall i familjen eller förlusten av en närstående kan vara utlösande faktorer.

Modeller, gymnaster, dansare och elitidrottare löper extra stor risk att drabbas av anorexia nervosa, då dessa grupper förväntas vara särskilt smala.

Annons
Annons

Hur känner man sig när man har anorexia nervosa?

  • Man ägnar en stor del av tiden åt mat och kalorier. Man planlägger hur lite man ska äta och hur mycket man ska motionera. Man bestämmer sig för att gå ner till en viss vikt, men bantningen upphör inte när det ursprungliga målet är nått . En svårstoppad process har börjat.
  • Man är hela tiden rädd för att gå upp i vikt.
  • Man känner sig fet, även om ens egen vikt är lägre än andras med samma längd och ålder.
  • Menstruationerna upphör.
  • Man isolerar sig socialt, drar sig undan kamrater, undviker fester och liknande.
  • Förvrängd kroppsuppfattning.
  • Matvanorna ändras - en liten måltid kan ta lång tid och man sitter ofta och petar maten i småbitar.
  • Man börjar använda läkemedel för att gå ned i vikt.
  • Ibland kräks man för att gå ned i vikt.
  • Man får förstoppning och magont.

Vilka är tecknen på anorexia nervosa?

  • Viktnedgång som leder till kroppsvikt som konstant är lägre än 85 procent av den förväntade (med hänsyn till längd och ålder).
  • Viktminskningen är självförvållad (fasta, minskat födointag, motion, vätskedrivande läkemedel, laxermedel, bantningsmedel, kräkning).
  • Rädsla för fetma och viktökning (viktfobi).
  • Upphörande av menstruation eller försenad pubertetsutveckling.
  • Dålig blodcirkulation med låg puls och lågt blodtryck.
  • Vitaminbrist.
  • Tandskador (vid upprepade kräkningar skadas emaljen av den sura magsaften).

Goda råd

  • Försök att berätta för en god vän, föräldrar eller syskon hur du mår.
  • Försök att undvika att isolera dig - gå ut tillsammans med dina vänner.
  • Uppsök läkare eller annan professionell hjälp.
  • Skaffa, tillsammans med dietist eller annan väl kostinsatt vårdpersonal en bra kostplan och följ den.
  • Se även över dina motionsvanor. Minska ner motionen.

Framtidsutsikter

Ju tidigare man får behandling, desto större är möjligheten att bli frisk. Det är därför viktigt att få igång ett väl fungerande samarbete med den drabbade flickan/pojken. Genomsnittlig sjukdomsperiod är 3 år, men man kan bli frisk även efter många års sjukdom.

Försämring och komplikationer

  • Om man inte får behandling riskerar man att bli kroniskt sjuk.
  • Vid långvarigt hungertillstånd utvecklas benskörhet (osteoporos), skador på hjärta, lever, njure och hjärna. Hos yngre kan även längdtillväxten stanna upp.
  • Man blir trött och får koncentrationssvårigheter.
  • Psykiskt blir man likgiltig, nedstämd och somliga utvecklar depression och får självmordstankar. 
  • Dödligheten är upp till 10 gånger större. De flesta dör genom självmord eller som följd av undernäring.

Hur kan man behandla anorexia nervosa?

  • Då sjukdomen har både kroppsliga och psykiska symptom, måste även behandlingen inriktas mot båda dessa faktorer.
  • Det är därför viktigt att det finns en läkare och en psykolog med i behandlingen. En dietist och en sjukgymnast kan även med fördel delta i behandlingen.
  • Det är viktigt att ge information om sjukdomen och dess följder.
  • Det normala näringstillståndet ska återskapas. Därför ges kostrådgivning och en kost med regelmässig viktkontroll påbörjas.
  • Samtalsbehandling (psykoterapi). Det kan vara enskilda samtal eller med familjen.
  • Ibland kan läkemedel vara nödvändigt. Detta gäller framförallt när depression eller allvarliga tvångssymptom uppträder.
  • Man kan bli behandlad hos läkare eller eventuellt hos en psykolog som har erfarenhet av ätstörningar.
  • När viktminskningen blir allvarlig (över 20-25 procent) kan det bli nödvändigt att läggas in på sjukhus. Man kan bli inlagd på barn- och ungdomspsykiatrisk avdelning, psykiatrisk avdelning, barnavdelning eller en medicinsk avdelning. På vissa ställen i landet finns speciella kliniker för patienter med ätstörningar.
  • Behandlingen varar vanligtvis i flera år.
  • Vissa utvecklar hetsätning, bulimi (bulimia nervosa).

Vilket slags medicin kan ges?

Läkemedel används normalt inte. Om uttalad depression uppträder, kan antidepressiva läkemedel användas. Mot allvarliga tvångssymptom kan medicinsk behandling också övervägas.


Annons
Annons
Annons
Annons