Tobaksberoende

Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar användning av diagnosen tobaksberoende om tobaksbrukaren upplever att tre eller fler av nedanstående kriterier är uppföljda:
Annons
  • Ett slags tvång eller starkt sug efter tobak.
  • Svårighet att hålla konsumtionen på en lägre nivå än normalt.
  • Abstinensbesvär vid avbrott i tobaksbruk såsom irritation, tobakssug, hunger, koncentrationssvårigheter.
  • Tolerans, ökad konsumtion över tiden.
  • Åsidosättande av sociala och samhälleliga plikter på grund av tobaksbruk.
  • Fortsatt tobaksbruk trots vetskap att det orsakat eller förvärrar sjukdom eller annan åkomma.
  • I Sverige har tobaksberoende diagnosnumret 305B.

Nikotinberoende etableras

Den första kontakten med tobak är oftast inte alls positiv. Snarare är den väl så att de flesta blir förgiftade och mår dåligt. Kulturella faktorer såsom socialt tryck, nyfikenhet, efterliknande av vuxenbeteende svarar för att tobaksbruket vidmakthålls under en initialperiod tills att beroendet fått fäste. Detta kan exemplifieras med tonårsflickan som "lärt sig" röka en à två cigaretter per dag utan illamående. Efter någon tid kanske hon röker tio per dag och efter ytterligare något år kanske tjugo stycken per dag (toleranssutveckling). Vissa tobaksbrukare har ett nikotinintag som är så stort att det är i närheten av dödlig dos för en icke tobaksbrukare. Tobaksbrukaren behöver dock denna dos för att känna sig normal medan mindre eller inget nikotinintag alls medför onormal funktion och ibland till och med sjukdomskänsla.

Nikotinet i hjärnan

Vad är det som sker i organismen som gör att efter en tid kan en dos nikotin konsumeras som i början av karriären skulle vara förgiftande?

En av det vanligaste transmittorsubstanserna i hjärnan är acetylkolin. Vissa av acetylkolinets receptorer (mottagarplatser) gör inte skillnad på nikotin och acetylkolin. Nikotinmolekylen sätter sig således i acetylkolinreceptorn och stimulerar till nervimpulsöverföring. Därefter får vi en blockerande effekt då acetylkolinestreratet inte kan frigöra receptorn från nikotin lika bra som från acetylkoinet. För att skydda sig mot denna blockad uppkommer neuroadaption, i detta fall en ökning av antalet nikotinreceptorer. Denna strukturella förändring är sannolikt basen för tolerans till nikotin. Med ökningen av nikotin-receptorerna uppstår möjligheten till att bli stimulerad av nikotinet.

Annons
Annons

Vad som bland annat ytterligare komplicerar nikotinets farmakologi är att nikotinet har olika effekter i olika delar av hjärnan. Om man frågar tobaksbrukare varför de använder tobak så kan man få svar som tyder på två till synes motsatta verkningar att det aktiverar, piggar upp och ökar koncentrationen samt att det hjälper till att koppla av, lugnar och verkar avstressande. Samma person kan vid olika tillfällen söka båda effekterna. Hur är detta möjligt? En drog som både piggar upp och lugnar. Man antar att den lugnande funktionen av nikotin uppkommer i det limbiska systemet inne i hjärnans mitt som är det huvudsakliga centrum för känslor, medan den stimulerande effekten i hjärnbarken tycks emanera från retikulära formationen i förlängda ryggmärgen. Dessa huvudeffekter sker mer eller mindre samtidigt och förklarar kanske en del varför nikotin av så många anses ha så eftersträvansvärda effekter. Ingen annan drog torde kunna både stimulera och lugna på samma gång.

Nikotinberoendet kan vara olika starkt

Människors känslighet för nikotin varierar starkt. Så gör även det etablerade nikotinberoendet. En del rökare kan vara lika beroende av sitt nikotin som någonsin en heroinist medan många dagligrökare kan ha ett måttligt beroende av nikotin. Man tror paradoxalt nog att den som i sin första kontakt med nikotin blir mest illamående är den som har störst behov av neuroadaptation (fler receptorer) och därmed får större tolerans och fler abstinensbesvär vid avbrott i tobaksbruket.


Annons
Annons
Annons
Annons