Läkemedelsberoende och missbruk

Med läkemedelsberoende menas inte till exempel insulin till diabetiker eller blodtrycksmedicin till personer med för högt blodtryck.

Läkemedel inom sjukvården

Läkemedel som utvinns ur opiumvallmon, till exempel opium och morfin, har varit kända i flera tusen år och behövs inom sjukvården. Idag används de i stort sett endast som smärtlindring, men de kan också ge andra effekter, till exempel ett allmänt välbefinnande och lyckokänsla.

Lugnande medel och sömnmedel, till exempel Sobril, Stesolid, Xanor (s.k. bensodiazepiner) eller Stilnoct och Imovane (nära besläktade med bensodiazepiner) är nyare, helt syntetiska läkemedel som också har stor användning inom sjukvården, främst vid akuta tillstånd av oro, ångest eller sömnsvårigheter. Även dessa kan ge välbefinnande och lyckokänsla.

Slutligen finns också centralstimulerande läkemedel, till exempel Ritalin. Dessa har idag mycket mer begränsad användning inom sjukvården, främst vid ADHD och andra liknande störningar. I högre doser ger även dessa läkemedel välbefinnande och lyckokänsla.

Förklaring till läkemedelsberoendet

Det är dessa medels förmåga att ge välbefinnande och lyckokänsla som gör dem beroendeframkallande. Ur medicinsk synpunkt är detta en oönskad biverkan. De flesta av dessa medel är narkotikaklassade. Rätt använda är de alla värdefulla läkemedel och risken för beroende är liten om de används på rätt sätt.

Läkemedelsmissbruk

När dessa läkemedel används utan läkarordination är det i stället fråga om läkemedelsmissbruk. Om läkemedlet är narkotikaklassat är det i så fall i juridisk mening ett narkotikamissbruk. Lagen skiljer här inte på läkemedel och illegalt tillverkade droger. Många narkotikamissbrukare blandar också illegalt och legalt tillverkade droger i sitt missbruk.

Abstinenssymtom försvårar avvecklingen

Läkemedelsberoende uppstår som en komplikation till läkemedelsbehandling. En vanlig orsak är att ordinationen inte avvecklas i tid. Både smärtstillande och lugnande beroendeframkallande läkemedel ger upphov till tolerans, vilket betyder att effekten avtar med tiden och dosen måste höjas för bibehållen effekt. Om tillförseln sedan avbryts uppstår i stället abstinenssymtom, som försvårar avvecklingen.

De positiva effekterna med läkemedlet avtar

Ännu viktigare för beroendeutvecklingen är hur läkemedlet upplevs av den som tar det. Ju mer positiv effekten upplevs – det kan vara både välbehag, ökad energi, minskad olust, bättre självförtroende till exempel – desto större kan frestelsen vara att försöka få behålla medicinen så länge som möjligt. När beroendet väl utvecklats tenderar dessvärre de positiva effekterna att avta och i stället ökar oönskade symtom, som till exempel ångest, rädsla att vistas i folksamlingar, yrsel och sömnsvårigheter.

Om man misstänker att man utvecklat läkemedelsberoende ska man i första hand diskutera detta med sin behandlande läkare, vars ansvar det är att genomföra en säker och skonsam utsättning. I svåra fall kan psykiatrisk eller beroendemedicinsk expertis behöva anlitas.