Råd till anhöriga

Att vara anhörig till någon som utvecklat beroende av illegal narkotika eller läkemedel, innebär oftast en svår prövning för relationen och hela familjen.

Kerstin Käll, överläkare, medicinskt ansvarig för Beroendekliniken, Universitetssjukhuset, Linköping, Linköpings universitetssjukhus
Uppdaterad den: 2010-08-02
Författare: Kerstin Käll, överläkare, medicinskt ansvarig för Beroendekliniken, Universitetssjukhuset, Linköping, Linköpings universitetssjukhus

Annons

Hur ska man som orolig förälder kunna ta reda på om ens barn börjat med droger? Det finns inga enkla svar, men snabba förändringar av kompisval, intressen, klädstil etc kan vara en indikation. Upprepat skolk är ofta en allvarlig varningsklocka, liksom plötsligt försämrade skolresultat. Att stämma av med kompisarnas föräldrar och skolsköterska kan vara en väg.

Tidig upptäckt kan stoppa missbruket

Om misstankarna kvarstår kan det vara idé att kontakta psykiatri- eller beroendevården. Ibland är det polisen, via till exempel gatulangningsgrupper, som först upptäcker missbruket. Ju snabbare missbruket kommer i dagen desto större chans att det kan stoppas innan det utvecklas till beroende. När missbruk uppdagats tidigt räcker det ofta med en period med övervakade via urinprover (minst tre månader rekommenderas) för att vända utvecklingen.

Öppen dialog

Om man är anhörig till någon som redan utvecklat beroende är det viktigt att man klargör precis hur man upplever detta och vad man ser och iakttar. Det är inte alltid självklart för den beroende som ofta föreställer sig att omgivningen inte märker vad som sker. Det är viktigt att förmedla den oro man känner men också att ställa normala krav och inte betrakta personen med överseende på grund av beroendet.

Annons
Annons

Hemligheter, lögn och svek

Beroendet kan beskrivas som en kemisk förälskelse och därmed en slags relation till drogen, som stör alla andra relationer som den beroende har. Med beroendet kommer så småningom hemligheter, lögner och svek. Den som är anhörig försöker ofta hjälpa och stödja när den beroende ber om det, men i längden kan hjälpen förvärra missbruket. Det är nästan alltid bättre att den beroende får ta konsekvenserna av sitt missbruk.

Viktigt att inte glömma bort sig själv

För den anhörige är det viktigt att inte glömma sina egna och den övriga familjens behov. Det är lätt att bli indragen i den beroendes akuta problem och ständiga behov av kortsiktiga lösningar. Att hjälpa till att anskaffa narkotika eller att betala knarkskulder är självfallet väldigt olämpligt, men det är inte ovanligt att föräldrar eller partner gör det. Den som utvecklat beroende blir många gånger mycket skicklig på att argumentera för sin sak och hittar lätt svaga punkter hos anhöriga. Som anhörig kan det också vara lätt att ta på sig skuld för missbruket – ingen är ju perfekt som förälder eller partner till exempel. Detta gagnar sällan lösningen på problemet. Hur eländig uppväxten eller äktenskapet än varit är det trots allt så att den beroende valt missbruket och det är bara han eller hon som kan ta sig ur det.

Att sätta gränser

Det gäller således att tidigt sätta gränser. Till exempel gärna bjuda på middag men aldrig ge pengar till vilket ändamål det än är. Ställa krav på drogfrihet för umgänge etc. Ju tidigare man lyckas etablera tydliga gränser, desto större chans att relationen kan repareras utan alltför mycket bitterhet när missbruket är borta. Principen är att visa sin kärlek till personen men ta avstånd från missbruket.

Annons
Annons

Sök hjälp

För den vars anhörig utvecklat beroende kan det vara klokt att söka hjälp och stöd för egen del. Dels kan många beroendekliniker erbjuda anhörigstöd, dels finns det frivilligorganisationer som FMN (Föräldraföreningen Mot Narkotika) och ALANON (Anonyma Alkoholisterns anhöriggrupper). Även Stadsmissionen brukar ha anhörigstöd.


Annons
Annons