Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Vill hjälpa min mamma.

Hej!

Jag vill hjälpa min mamma. Jag tror att hon mår psykiskt dåligt. Jag vet inte hur jag ska gå till väga. Jag vet inte hur jag ska prata med min mamma eller hur jag ska få henne att faktiskt söka hjälp. (Detta pågrund av hennes beteende och självinsikt.) Oavsett hur jag skulle förklara mina tankar kring hennes beteende så skulle hon ha en förklaring till varför hon beteer sig eller gör som hon gör. Hur går jag till väga? Jag har under så många år normaliserat min mammas beteende, även då jag tycker att hon agerat helt fel.  

Svar:

Hej!
Du är en fin dotter eller son som vill hjälpa din mamma. Tyvärr är det ofta så att anhörigas hjälp inte uppfattas som hjälpsamt av den det gäller. Din goda intention uppfattas som kritik, avvisning, orättvist osv - och det ända du då uppnår är en sämre relation till mamma.

Om mamma skadar dig, fysiskt eller psykiskt, skydda dig. Var någon annan stans, flytta, vad som helst för att skydda dig från misshandel. Om hon missbruker, gör du samma sak. Om hon är vårdslös med pengar, skaffa ett jobb med eget konto som hon inte har tillgång till - och dra så snart du kan mht ålder och sånt.

Som du förstår är det svårt att svara konkret när jag inte vet hur allvarlig din situation är. Men du kan inte förändra din mamma, bara dig själv. Du märker ju det i o m att hon har en förklaring till allt som händer som inte har med henne att göra. Det som må till är att vinsten hon får genom att agera som hon gör blir mindre än vad hon förlorar. Så om hon förlorar dig, får vi hoppas att hon värderar den förlusten som mindre önskvärd än det destruktiva beteendet hon har.

En dynamik mellan föräldrar och barn som du beskriver är tyvärr inte alls ovanligt. Men det är inte du som driver detta, du orsaker det inte och du har inget ansvar för det. Det har hon. Oavsett hur gammal du är. Det är för att maktbalansen mellan föräldrar och barn alltid är sned. Ditt ansvar är att vara en bra unge för din mamma - dvs sköta ditt liv, skola, jobb, vänner och växa upp till att bli en trevlig och kärleksfull individ. Inte att sköta mammas liv. OK? Svårt att vrida tankarna typ 180%, men nödvändigt och faktiskt helt sant.

Lycka till!
Med vänliga hälsningar

/Anne


Annons
Annons
Annons
Annons