Hej!
Jag har fyra barn varav en 16 årig som efter fem års utrening diagnostiserades autism.Jag har även en 26 årig son som har liknande symtop som min 16 årig.Uperppar samma meningar flera ggr om dagen klarar ej att jobba eller gå i skolan är mer o mer isolerat. Han skrev egen remis till vuxenspykiatrin där han i desperation sökte hjälp med utredning och stöd med att klara sig i samhället. Men när remisen var skickat och han blev kallat för ett första möte togs det urin prov som tydligen visade ngt spår av canabis. Min son säger att han sluttat med det sen fyra månader och det tog han för att lindra sina besvär och söker verkligen hjälp. Men han fick beslut av en läkare där han skriver att min son måste vara drogfri för att påbörja utredning. Han ger ngen väglednind inget råd utan bara struntar helt om min sons mående. Jag är orolig för att min son klarar ej jälv och jag ver ej hur hans liv blir det.Är orolig av att tom vuxenpsykiatrin vände han ryggen .Han behöver ngn att tala med men det erbjods han inte heller. Utom de rader läkaren skrev (bli drogfri sedan sök hjälp på nytt) är det verkligen så man ska säga till en psykisk sjuk patient?
Tacksam för svar och råd.
Hej!
Först vill jag säga att det var otroligt segt att bli utrett i fem år! Det betyder att din son skulle kunna fått diagnos när han var 11 år, och först fick det som 16 åring! Tråkigt, tycker jag. Det är en poäng i att man får diagnos så tidigt som möjligt för att få relevant stöd i skolan, med kompisar och så vidare. Även ni som familj behöver stöd när ett barn har ett handikapp.
Nu till den stora. Att som 26-åring ha så stora problem att klara sitt liv, tyder ju på att det finns svårigheter som han behöver hjälp med. Om det är autism, ångest, depression eller en kombination av allt, så behöver detta utredas och stöd sättas in. Att han röker på för att orka med sitt liv, är ju tråkigt och förstärkar problembilden. Dock är det ju så att han behöver vara drogfri för att få utredning, annars vet ju inte utredarna vad som är vad när man jobbar med honom. Han behöver få svar på hur länge han måste bevisa att han är drogfri för att få utredning, så att han kan ha det som morot.
Jag förstår att det känns tungt att som mamma se att sonen har svårt att klara sig i livet. Att han sen blir nekad relevant hjälp, måste ju göra att du känner dig makteslös och än mer orolig. Men det finns hjälp att få för er, dock är det helt centralt att han håller sig dokumenterat drogfri. Om han har svårt för det, behöver ni ta tag i drogproblemet först - och se till att han inte adderar nya problem till de ursprungliga. Det är ju tyvärr inte enkelt för dig att se till att en vuxen son sköter sig, annat än att jobba med det positiva. Fokus på vad han faktiskt klarar av, de goda sidor han visar, och måla upp en bild av hopp som han kan sträcka sig mot.
Om du behöver hjälp och stöd för att orka finnas där som stöd för dina barn, be din husläkare om samtal med en psykolog knuten till din vårdcentral. Det finns även anhörigföreningar både för autism och drogmissbruk. Be om hjälp där du kan få den - det kan vi alla behöva i olika faser av livet.
Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne
