Jobbar på en skola med en elev som har det psykiskt jobbigt, med mycket dåligt som händer hemma. Har även hand om en särskol-elev på frita. Förr var vi minst två som jobbade med eleven på fm dagarna så ingen skulle vara själv med honom då han kryper under skinnet, han vet vad han ska säga och göra. Men nu är jag ensam på honom. Man är helt makt lös, vill han inte jobba nej men då gör han inte det. Vill han slåss på rasten ja då gör han det. Man kan inte locka med något, man kan inte hota med att dra in något roligt som vi ska göra. För han bryr sig verkligen inte. Hon som arbetade innan med honom gick in i väggen. Jag känner att jag är på väg dit jag med, jag är 22år och har precis börjat mitt 3e år på denna mångkulturella skola. Jag är helt slut när jag kommer hem, är jätte otrevlig och sur för minsta lilla. Små skit saker blossar upp och de tär på både mig och mitt förhållande. Man känner sig misslyckad och känner inte alls igen sitt beteende. Man vill bara vara ifred och att ingen ska prata med en, så man inte bryter ihop. Varje dag innan jag ska till jobbet måste jag panik springa till toan, ibland är de bara massa gaser som gör ont men ibland även nr2. Sen kan de gå 5 minuter och så måste jag gå igen. Är så nervös över hur jobb dagen ska bli, för man vet att de kommer hända något. Kan inte slappna av någon gång. Kan inte ens sova om nätterna, vrider och vänder på mig eller så vaknar jag flera gånger. Jag undrar hur långt ska detta gå? Känner hur jag slits åt massa håll då jag är en sån person som vill göra alla nöjda. Men känner inte igen mig själv längre. Massa saker som jag har varit med om i tidigare förhållande men även saker som skett inom familjen kommer upp och jag vill bara stänga in mig i ett rum på jobbet och skrika/panik gråta för jag inte vet vart jag ska ta vägen. Den känslan följer med hem, ibland blir jag så arg att jag bara vill slå någon eller bryta ihop. Då vill min sambo komma nära och trösta men då blir de bara ännu vätte, känner mig instängd / som jag inte får luft. Är detta "normalt" eller ja vad är normalt egentligen? De är väldigt svårt att förklara hur situationen på arbetsplatsen är, men har föst så gott jag kan att förklara lite enkelt..
Hej!
Det du beskriver verkar vara en klassisk situation där du har för mycket ansvar i förhållande till dina resurser. Alla människor har olika resurser, starka på vissa grejer och brister inom andra områden. När man är ung, är det ju svårt att processa upplevelser på ett "moget" sätt - vilket gör att många tuffa och krävande händelser läggs på varandra och till slut blir det för mycket.
Det låter som ditt jobb är för krävande för dig. Du känner ett stort ansvar för din elev, men har låg eller ingen kontroll på att han gör det ni kommer överens om. Du behöver prata med din chef och få avlastning med eleven eller byta elev till en som är mindre krävande. Om det inte går, kanske du behöver byta skola för att få en elev som har färre anpassningsproblem i skolan.
Du beskriver att du får somatiska problem - att du får gaser och frekventa toalettbesök. Detta är typsikt om man känner långvarig stress, kroppen tar ut sin rätt så att säga. Om du låter detta gå för länge, blir problemet kroniskt och svårare att bli av med. Gå till din husläkare och beskriva situationen, de har god erfarenhet av "stressmage" eller IBS, samt sömnproblem.
Du säger även att du vill göra alla nöjda. Det är ju en del av problemet här. Att på ett moget sätt tänka runt krav (de som kommer från omgivningen och de som kommer från dig själv), samt dina personliga resurser att möta dessa krav, gör att du kan träna på att göra dig själv nöjd i stället för alla andra..! Det är inte konstigt att du tar ut din frustration hemma när du har känt dig otillräcklig hela dagen. Men det är mycket orättvist mot din partner.
Om din husläkare har avtal med psykolog, be om att få några gånger att diskutera hur du kan tänka mer moget runt krav och resurser, samt hur du kan sätta gränser för dig själv och din omgivnings förväntningar på dig.
Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne
