Jag träffade en man för två år sedan, blev gravid efter två månader och vi flyttade snabbt ihop. Han har en son från ett tidigare förhållande som var 9 år vid den tiden, jag har två barn som var 1,5 och 3,5 år då. Nu bor vi tillsammans, mina barn kommer varannan vecka och hans son varannan helg. Problemet är att min man som fått diagnosen bipolär anser att hans regler är "flytande", vilket betyder att hans numera 10åriga son har fasta regler hos sin mamma medan han hos oss får göra som han vill. Han äter det han vill äta, sover sent, har stora attitydproblem och reglerna ändras ständigt beroende på hans pappas humör. I skolan har han bråkat mycket och har inte en enda vän. Han litar inte på vuxna och stänger alla ute, det är väldigt svårt att få kontakt med honom. Han kan säga saker som "jag gillar inte barn", eftersom han hört sin pappa säga sådant. Han uppför sig som om han inte trivs med att vara just ett barn, och vid ett tillfälle sa han att han inte hade något hjärta. Han har isolerat sig helt, sitter enbart framför sin dator eller spelar våldsamma tv-spel. Att socialisera med andra barn verkar vara omöjligt. Jag undrar om skillnaden på hemmet hos sin mamma gentemot hemmet hos hans pappa har gjort att han förlorat all respekt för auktoriteter och vuxna? Eller vill han efterlikna sin pappa? Han har ju sett sin pappa få raseriutbrott (slå handen i väggen) och gör själv det när han är arg. Hur viktigt är det med fasta regler och rutiner med barn i den åldern? Han är ju snart tonåring. Hur kan man bryta den negativa spiralen nu innan det blir värre?
Hej! Du har mycket att ta hand om! En man med bipolär sjukdom, tre små egna barn och en 10-årig styvson. Tänk på att få tid med dig själv i allt detta! Du beskriver en liten pojke som verkar mycket ensam och sorgsen. Är han på samma sätt hos sin mamma? Leker han med andra barn där? Hur är det med tv-spelen där? Jag tycker det låter tråkigt att han inte gör saker med sin pappa när de ses så sällan. Kan han tycka det , han med? Varför har hans pappa sagt att han inte gillar barn så hans lille pojke hör? Det låter ju mycket grymt och behöver absolut pratas om med pojken. Ibland är det svårt att visa gott omdöme som vuxen, men då får man ta ansvar för det och reparera den skadan man gjort i efterhand. Han behöver en pappa som självklart gillar barn - han är ju ett barn! Din fråga var om skillnaden i reglerna hos mamma och pappa har gjort att han förlorar respekt för vuxna. Det tror jag inte - barn har en stor flexibilitet och anpassar sig olika regler i skolan och hemma, utan större problem. Men barn kan inte respektera vuxna som inte respekterar barn. Att säga att man inte gillar barn, få raseriutbrott och hota om våld - vilket det är att slå handen i väggen - det gör att han tappar respekt. I mina ögon är det friskt och bra att han inte litar på vuxna då. Klart att barn behöver fasta regler och rutiner. Men framförallt behöver de känna sig trygga och älskade av de personer som har ansvar för dom. Om pojken känner sig trygg på att inte bli utsatt för raseri eller kränkande kommentarer, kommer han även bli trygg inom sig - och agera tryggare bland andra barn. Det kan vara att ni skulle kunna bli hjälpta av att ha några föräldrasamtal på BUP, för att få lite råd om hur ni kan skapa den trygghet pojken behöver och få tips om hur ni stödjer honom i att söka sociala kontakter. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
