Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Sociala problem, ensamhet

Jag har stora problem med min självkänsla och mig själv, och detta skapar stora problem för mig socialt. I hela mitt liv har jag varit väldigt blyg när det kommer till människor utanför hemmet, och det har därför alltid varit svårt för mig att skapa nya och djupa relationer. Jag är väldigt känslig av mig och tänker extremt mycket, och när det kommer till människor jag inte känner pågår hela tiden ett arbete i mitt huvud som gör att jag inte kan visa vem jag är. Jag är nu på min femte vecka på min nya skola med en klass på 23 helt nya människor. Vi bor alla på skolans internat och umgås mycket under veckans alla dagar. Nu har vi gått här ett tag och folk har hunnit gruppera sig och de flesta har hittat iallafall någon som de "hakat fast" vid lite hårdare och kommit lite närmare än de andra. Jag är mer med ett gäng, men jag är inte riktigt "med". Jag sitter ofta ganska tyst när de andra pratar för fullt, för jag vet inte vad jag ska säga. Jag kommer hela tiden på mig själv med att sitta och formulera ut något i mitt huvud att flika in med i diskussionen, och när jag väl säger något får jag ofta tveksamma svar eller ibland inget svar alls - mina ord bara försvinner i luften. Det känns som att folk börjat undvika mig och att de placerat mig i ett fack som säger att det är okej att inte svara på mina frågor eller yttranden. Detta gör att jag känner mig ensam och försvinner in i mig själv ännu mer. Och råkar det vara så att jag på något sätt blir uppmuntrad under ett samtal så blir jag jätteglad och det känns bra, men detta humör kan bara en stund senare försvinna och jag känner mig ensam igen och blir tillbakadragen igen. Varje gång jag försvinner in i mig själv känns det som att jag kommer längre bort ifrån dem. Jag känner mig arg på dessa människor. Ibland vill jag bara skrika ut: "Hallå, jag sitter faktiskt här, jag finns också!" Eller: "Varför svarar ni inte på mina frågor?!" Jag är arg, ensam och ledsen på samma gång. HUR ska jag göra för att folk ska visa intresse för mig, inte ge mig tveksamma blickar som gör att jag drar mig tillbaks? HUR gör jag för att vara mig själv och sluta tänka på allt jag gör och säger? Jag vill att folk ska gilla MIG, krama MIG, skratta med MIG, bli glada av att vara med just mig.

Svar:

Hej! Ok, vi kan konstatera att du är verbal och har en mycket god förmåga att formulera dina tankar och känslor. Så där ligger inte dina svårigheter! Däremot har du en negativ tolkningsbias när det gäller dig själv och andra, och ditt samspel med andra. Det gör dig lite avvaktande och folk tolkar det som att du inte riktigt vill vara med - eller att du är lite förmer. Det är vanligare än du kanske tror, att folk tolkar socialt rädda för att vara överlägsna. Då blir du lite otillgänglig och svårläst för dina kompisar, och de föredrar då andra som är enklare att vara med. Du däremot blir mer ledsen och rädd, och den negativa spiralen är i full gång. Du behöver träna på socialt samspel, och kanske börja med en-till-en. Var helt ok med att du inte tar plats och synes i grupp till att börja med. Välj ut en person i din klass som du känner dig mer trygg på, och prata med den personen om hur du känner. Om du är öppen kommer du att få mer positiv respons än om du bara tänker och inte gör. Vissa är mer introverta än andra. Det är inget fel på det, men vi brukar premiera extroverthet mer i samhället. Det måste du förhålla dig till, men inte acceptera nödvändigtvis. Du kan spela på de positiva sidorna vid att vara mer introvert, som att man då är mer lyhörd, samarbetsvillig och låter andra komma fram. Om du visar de andra i gruppen att du lyssnar och bekräftar, kommer de att tycka du är mer lättläst och ger dig mer bekräftelse. Att låta bägarn bli så full att du till slut skriker på dina vänner är inte någon vinnande strategi... Deras beteenden är inte avsiktligt att utesluta dig, de har bara problem med att förstå och avläsa dig. Om du helt plötsligt börjar ryta kommer de bara att få mer "bevis" på att du är svårläst och komplicerad. Så börja med en person, öppna dig och berätta hur du tänker om vänskap och socialt samspel. I gruppen kan du spela på dina positiva egenskaper - nämligen att lyssna och ta in de andra på ett substantiellt sätt. Läs böcker om social fobi, och träna-träna-träna. Sätt rimliga mål för dig själv på kort och lång sikt. Du kommer säkert aldrig bli en supersocial person som är centre of attention i alla sammanhang, men det är ju inte heller vägen till lycka! Om du vill ha mer professionell hjälp, kontakta en KBT-psykolog i ditt närområde. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne


Annons
Annons
Annons
Annons