Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 5år, vi hade ett bröllop planerat i november, allt har varit jättebra, förutom att vi har haft en hel del problem sexuellt. Lite bakgrundsinformation: Detta är mitt första förhållande, hon har varit i tidigare förhållanden. Hon lider av en reumatisk sjukdom sedan 7 år tillbaka. hon är väldigt sjuk i perioder eftersom läkarna inte lyckats få kontroll på hennes sjukdom. Jag har stora problem när det kommer till att diskutera med henne om viktiga saker, som vårat sexliv, jag vet inte hur jag ska göra för att hon ska känna sig sexig, jag har väldigt svårt att ta för mig i sängen, även väldigt svårt att se saker i gråskala, allt är väldigt svart eller vitt, om hon tex skulle säga till mig att "nu är det slut mellan oss!" så tar jag det som ett definitivt beslut, hon har aldrig sagt detta till mig, men det är samma sak även i andra saker, jag är väldigt rädd att ha en annan åsikt, detta gäller även i relationer med mina vänner os.v. Jag vet inte vad jag vill, jag kan inte förklara vad jag känner, hur jag känner. Det stora problemet vi har nu, är kanske inte att vi inte har sex särskilt ofta, utan att jag inte kan säga till henne "älskling, kom in här nu så får du se till att jag har det skönt (med lite annat ordval)" Jag kan inte ta kommandot, och jag kollade en del på porr i min ungdom. För ett tag sedan så "kom hon på mig" när jag satt och tittade på porr, hon har en väldigt stark åsikt om detta, men det stora problemet är att jag har ljugit för henne om att jag hittat på det, att jag har stannat uppe efter hon gått o lagt sig och tittat på det, och gjort som man brukar göra. Vårt förhållande är helt i kaos, hon undrar såklart vad fan jag håller på med, som ljuger för henne rakt i ansiktet om detta, hon kan inte lita på vad jag säger är sant. Men det värsta är att jag vill inte titta på det, jag vill vara med henne, inte hålla på att kolla på det där, men när vi sitter och försöker reda ut allt, så sitter jag bara och säger "jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte hur det kunnat bli såhär". Jag är antagligen väldigt rädd att ha en åsikt om saker, om att inte vara henne till lags, jag älskar denna kvinna något otroligt mycket. Just nu så har vi tagit en paus, jag är temporärt i mina föräldrars lägenhet några dagar medan hon är hemma. Varför kan jag inte stå för nått? jag kan inte säga att hon har gjort något fel, jag tycker att det är jag som har ljugit för henne, behandlat henne väldigt illa. Jag vill inget hellre än att kunna lösa detta, men hur ska jag kunna göra för att vi ska kunna gå vidare? Jag känner mig helt tom inombords och undrar om jag ens är kapabel till att ens ha en åsikt om något, som inte ändras beroende på vad nån annan tycker.
Hej! Du beskriver något som inte alls är ovanligt. Du är rädd för konflikt och rädd för att inte vara till lags. Den rädslan gör att du ljuger och går bakom ryggen för att göra det du vill - som en undvikandestrategi för bråk. Problemet är att du får bråk, därför att den inre konflikt du känner, gör att du gör ett osäkert intryck och genom det blir ifrågasatt och påkommen. Så ditt undvikande ger dig bara mer av det du inte vill ha - konflikt. Nu ser du att det går så långt som att du har flyttat tillbaka till dina föräldrar. Din sambo har helt rätt, hon kan inte lita på dig. Det är friskt att vara skeptisk till en som gång på gång ljuger - särskilt när det är den man ska vara närmast och ha mest förtroende för. Där har du ett problem i er relation som jag inte vet om ni kommer att kunna komma förbi. Förtroende är hela basen för relationen. Du ljuger för att det ibland funkar, du kommer undan. Du kommer undan så ofta att du tycker risken är värt det. Så enkelt är det. Du upplever att du vinner mer än du förlorar på att luras och ljuga. Du får både porr och flickvän, exempelvis. Det är självcentrerat, egositiskt och narcissistiskt. Att du lider av dina egna beteenden är ingen ursäkt. Som jag ser det, behöver du hjälp med att etablera nya strategier för relationer innan du är redo för att börja om. Du behöver gå i terapi för att få bättre relation till dig själv innan du börjar relatera till andra. Du behöver en lång paus från din sambo, och inte utsätta henne för mer förtroendeproblem. Sen, när du har kommit en bra bit på väg i ditt arbete med dig själv, kan ni återigen träffas och se om ni fortfarande är intresserade av varandra. Om ni fortsätter som du beskriver, är denna relationen över om max 6 mndr, med otroligt stort lidande på båda sidor. Kontakta en legitimerad psykolog med KBT-inriktning som kan hjälpa dig med din relation med dig själv. Innan du kan ha frid med dig själv och dina önskar och behov, har du inte mycket att erbjuda andra. Kaos och tomhet - men inte kärlek och förtroende. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
