Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Psykiska spår av obearbetad mobbning

Hej, jag är en tjej på snart 22 år som under hela grundskolan och en del av gymnasiet utsattes för mobbning; lite fysisk men mest verbal och psykisk. Jag berättade aldrig för någon vuxen då men jag tror ändå att de då visste men inte gjorde något.

Som 14-åring började jag gå till skolkuratorn pga att jag kände mig nedstämd och vid 15-16 års ålder började jag gå på samtal på BUP efter min bästa väns självmord. Sedan dess har jag alltid gått i någon form av terapi och för närvarande går jag till en kurator på min ungdomsmottagning (med mycket fokus på mindfulness) men hon är bekymrad eftersom jag trots alla år av samtal fortfarande lider av nedstämdhet, dålig självkänsla och en oförmåga att ta mig igenom dessa perioder utan samtal.

Jag överanalyserar lätt min omgivning, lägger skuld på mig själv och har svårt att ta emot komplimanger. Själv så vet jag inte egentligen vad mina känslor bottnar i, jag har alltid tänkt att mobbningen inte påverkade mig eftersom jag gick ändå vidare med mitt liv. Jag har aldrig på riktigt vågat prata om mobbningen heller eftersom det varit för jobbigt, och därmed tagit den enkla vägen ut.

Kan det vara mobbningen som ligger kvar och påverkar mig idag? Vad kan man se för typiska tecken hos vuxna med obearbetade erfarenheter?

Svar:

Hej!
Tråkigt att du var utsatt för mobbing under skoltiden! Det är fruktansvärt att sånt kan pågå utan att vuxna stoppar det, och ett enormt lidande som tyvärr många utsätts för. Självklart påverkar mobbing under skoltiden även livet som vuxen. Under uppväxten formar man sin identitet, vilket är en process som är känslig för vilken "feedback" man får av sina jämnåriga.

Du beskriver att du har gått i terapi länge, och att du nu pratar med en kurator. Jag vill understryka att kuratorer och socionomer gör ett jättebra jobb, och att det säkert har varit viktigt för dig att ha en förstående samtalspartner. Men terapi för att bearbeta mobbing är en helt annan sak än att gå i samtalskontakt. Därför tycker jag inte alls det är konstigt att du fortfarande har problem med nedstämdhet, självkänsla och din förmåga att hantera din vardag.

Om man är utsatt för mobbing, kan man få det man kallar PTSD -posttraumatisk stressyndrom på svenska. Det är många som behöver rätt mycket hjälp för att klara av att utsätta sig för situationer som väcker tankarna på det som har hänt. Det kan vara situationer som man upplever som riskfyllda - vilket för många blir fler och fler med tiden, eftersom man bilr känsligare för stress ju mer man undviker stressfyllda situationer.

Jag rekommenderar dig att ta kontakt med din vårdcentral och höra om de har en psykolog knuten till sig med KBT-inriktning som du kan träffa några gånger. Om det inte finns, ta kontakt med öppenpsykiatrin/unga vuxna där du bor och berätta om din situation. Du kan referera till din kurator på ungdomsmottagningen som inte tycker du blir bättre genom den hjälp du får där.

Lycka till!
Med vänliga hälsningar
/Anne


Annons
Annons
Annons
Annons