Jag undrar om jag lider av någon form av personlighetsstörning, eller om jag bara "är sån". Jag har alltid varit väldigt osäker på mig själv, framför allt i sociala sammanhang. Hur osäker jag är varierar beroende på situation, men jag är alltid osäker - förutom med dem jag känner utan och innan. När jag är på jobbet tror jag lätt att de pratar illa om mig när jag ser några prata i en grupp. Jag tror överlag att folket där tycker att jag utför mina arbetsuppgifter dåligt, samtidigt får jag beröm och får motsatsen bevisad då och då. Ändå kan jag inte tro på att det stämmer, utan blir ofta otroligt förvånad då jag tror det helt motsatta, d.v.s. att jag är dålig, långsam, säkert gjort massor med fel o.s.v. Jag tror ofta det sämre om mig själv trots att motsatsen bevisas. När jag tävlar i en sport, så tror jag att jag aldrig kommer vinna och när jag väl gör det kan jag ursäkta det med att den andra var i dålig form eller liknande. Någon gång kan jag dock känna att jag faktiskt är bra, men ofta krävs det mängder med bevis och fakta innan jag når dit. Dessutom håller känslan bara i sig en kort tid. När jag går i ett shoppingcenter eller liknande och någon tittar på mig, så tror jag att det är för att jag ser konstig ut eller liknande. När jag ska gå förbi människor tycker jag att jag själv går konstigt, ser konstig ut eller liknande. Jag är rädd att folk ska tycka jag är konstig. Jag tycker det är otroligt obehagligt. Jag känner mig tryggare när jag går med någon jag känner. Jag har svårt för att vara social. Jag kan nog verka väldigt trevlig men tillbakadragen/blyg av omgivningen. Jag startar aldrig ett samtal eller tar kontakt med folk, förrän de kontaktat mig och visat intresse. Annars är jag bara rädd att de inte tycker att jag är på deras nivå och att de inte vill prata med mig. Att jag gör bort mig. Jag är alltid rädd för att göra bort mig när jag pratar med folk. Efter ett telefonsamtal känner jag ofta pinsamhetskänslor och att jag är oduglig. Vid vanliga samtal känner jag ofta att jag säger fel saker och ofta gör jag det, för att jag är så nervös att göra det. Jag har svårt att äta inför folk, för att jag tror att de tycker jag äter konstigt. Jag har alltid sett detta som en del av mig själv, att det bara är sån jag är, men efter att ha läst om personlighetsstörningar har jag misstänkt att jag kan lida av någon sådan. Jag är ju väldigt nervös med människor om jag är osäker på vad de tycker om mig och har svårt att få vänner. Jag måste bli väldigt bekräftad av en person eller känna mig överlägsen denne, för att jag ska träda fram. När jag väl träder fram är jag helt orädd, pratar massor och känner mig trygg. Men jag skulle önska att jag inte kände mig så orolig bland folk. Kan jag lida jag av någon personlighetsstörning och i så fall vilken/vilka? Hur väl stämmer det in?
Hej! Det du beskriver passar in på det man kallar social fobi, alltså du är rädd för att bli socialt granskad och värderat som oduglig, dålig eller fel. Det skapar en otrolig självupptagenhet, eftersom du hela tiden försöker ligga steget före alla andras bedömning av dig själv. Detta är som en vana, en färdighet som du har utvecklat till en profession. Du är jättesnabb och analyserar dig själv och sociala risker på en tusendels sekund. Om du hade tränat lika mycket på låt säga 100 m sprint, skulle du lätt varit i världseliten. Du blir trygg när du vet att riskerna för negativ bedömning är liten, då kan du blomma ut. Detta är typiskt för personer med social fobi. Du bygger ditt liv runt en sanning som säger att du måste vara gillad, perfekt, oklanderlig - om inte kommer en katastrof att inträffa. Du tror även att folk är fokuserade på dig till en grad som inte är realistisk. Alla dessa teser och "sanningar" är känslostyrda, och du behöver kyla ned ditt rädslosystem så att din hjärna får tid att koppla på realism och fakta. Det finns flera böcker om social fobi, leta på nätet så hittar du exempelvis "Att känna sig granskad och bortgord" av Anna Kåver. Börja där, och ta kontakt med en bra legitimerad psykolog med KBT-inriktning för coaching mot en mer avslappnad relation till dig själv och andra! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne