För ca 4 år sedan drabbades jag av en djup depression. Nu börjar jag känna av symptomen igen, jag har ofta ångest och går runt med oro i kroppen. Jag kan sällan svara på varför jag egentligen är ledsen, oroar mig för framtiden och familjen. Oroar mig för att något hemskt ska hända min familj, skulle inte klara av om de skulle försvinna från mig. Jag är ofta nervös på jobbet(hemtjänsten), tänker ofta på att jag ska tappa pensionärernas nycklar eller glömma att ge deras mediciner. Jag känner mig jämt stressad, fast jag inte borde vara det, har inte något speciellt stressat liv. Känner att jag inte gör ett särskilt bra jobb när det är på detta viset. Har ofta ont i ryggen, huvudvärk, värk i höger handled och är skakig i båda händerna. Under tidigare depression hörde jag ofta röster i huvudet, hörde aldrig vad de sa, var precis som hundra människor prata i mun på varandra. Får tillbaka den känslan ibland och det är så klart obehagligt. Känner mig ofta irriterad över småsaker, t ex när jag står i bilkö eller när någon kör för sakta, kan bli riktigt irriterad över detta. Ibland undrar jag varför man ens lever, får inte ut något av det ändå. Går och pratar med någon men känner att jag inte vågar berätta hur det egentligen är eftersom vi känner varandra ganska väl. Hoppas du kan svara på varför jag mår som jag gör och går runt med ständig oro över små saker.
Hej! Du beskriver en otroligt stressande situation. Pressen av att oroa sig för familj och jobbet är nog för många, men du är även rädd för att bli sjuk igen och höra rösterna igen. När det gäller röster i huvudet, är det en svårare situation än enbart depression - som ju också är en allvarlig sjukdom. Men röster behöver du ta lite mer på allvar, och kontakta öppenpsyk i ditt landsting för att utreda vad det beror på. Det kan vara något som är enkelt att behandla, men du behöver ju få bort oron för att rösterna kommer tillbaka. Kort stubin är ofta ett resultat av stress, och hör ihop med depressiva tendenser. Det samma gäller känslan av dålig livskvalitet. Om du går till en terapeut som du inte vågar berätta allt för, ska du byta. Det finns ingen anledning till att du ska slösa bort din tid och hennes på en meningslös samtalsterapi. Ditt liv är viktigt, och du behöver en hjälp med dina depressiva beteenden som ger resultat. Så jag tycker du ska kontakta psyk där du bor och be om att få en utredning mht rösterna. Sen kan du be om KBT för depression och oro där, de är ofta mycket duktiga. Ständig oro äter upp din livskvalitet, och det ska du inte acceptera. Första steget är att du inte vill ha det på det här sättet mer, och det tycker jag ditt brev till mig tyder på att du inte vill. Bra jobbat! Nu till nästa steg! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
