Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Orkar inte arbeta efter gräl med förälder

I måndags hamnade jag i gräl med min mor efter att hon hade börjat tjatat på mig om jobbsökande. Detta trots att både jag och sjuksköterskan inom psykiatrin jag träffar har sagt åt henne att INTE pressa mig med jobbsökande eftersom jag inte orkar med detta. Orsaken till att jag inte orkar diskutera jobbsökande är att jag efter närmare 4 års arbetslöshet och aktivt jobbsökande har gått in i väggen! Nu är jag egen företagare men har även möjlighet att (i den mån jag orkar) söka lediga jobb vid sidan av företagandet. Vi blev sams igen igår (som alltid var det jag som blev tvungen att ta på mig skulden för grälet trots att det inte var jag som startade diskussionen). Idag skulle jag arbeta med bokföring och övriga arbetsuppgifter i mitt företag men känner att jag varken orkar eller har någon motivation efter grälet. Jag gjorde ett försök att tvinga mig själv att arbeta men förgäves. I samma stund som jag öppnade Visual Basic eller bokföringsprogrammet var det som om jag sprang in i en tegelvägg med ett stort STOPP-märke på. Därefter lade jag mig på soffan och kollade på TV. Ytterligare en dag då jag inte har fått något gjort på grund av att jag inte känner någon energi eller motivation att arbeta efter grälet! (Suck) Vad ska jag göra för att få tillbaka orken och motivationen att arbeta? Så här är det VARJE GÅNG det blir tjafs/gräl hemma på grund av att jag inte har lyckats få jobb och tvingas kämpa med ekonomin! Jag orkar inte med detta längre! Fortsätter detta kommer mitt nystartade företag att gå i konkurs!

Svar:

Hej! Som jag förstår av ditt mail är du vuxen och arbetslös, med ett nystartat bolag. Att du har startat bolag med saker att bokföra är ju jättebra! Det betyder väl att du har vissa inkomster i bolaget - det är strålande! Det ger dig ju omedelbar feedback på att din insats är värdefull, och det behöver du nog efter lång tids arbetslöshet och tillhörande avvisningar, exkludering och hopplöshet. Inte många orkar med det. Bravo! Din mamma är orolig för dig, och tjatar för att det lugnar hennes känsla av ansvar och ångest. Tyvärr är det så att när hon tjatar, blir du smittat av hennes underliggande oro - och då blir du mer rädd och hopplösheten ligger och lurar. Ni kunde vara varandras stödsystem, men istället blir ni fiender. Där hon vill hjälpa dig, känner du dig förolämpad och kränkt. Ni behöver bryta mönstret, och göra andra saker tillsammans. Jag förstår att mamma är orolig för dig. Ingen mamma vill att ens barn ska vara arbetslös, och hon vill göra något för att hjälpa. Sätt dig ned med henne och förklara vad hon kan göra, istället för vad hon INTE ska göra. Jag tänker att hennes uppgift kan vara att göra roliga saker med dig så att du blir påfylld och redo för nya utmaningar - till exempel. Om du förklarar för henne hur hennes tjat påverkar dig - att du blir rädd och känner hopplöshet då - utan att kritisera henne, tänker jag att hon kommer förstå och göra vad hon kan för att hjälpa dig mer konstruktivt. Sen behöver du sluta använda mamma, tjat och tjafs som ursäkt för att faktiskt göra det du behöver för att lyckas. Du och din motivation är ditt ansvar, och du behöver ta ansvar för att du har kul, känner tillhörighet och kan slappna av för att orka med att starta företag och söka jobb. Gå promenader, känna att det doftar sommar, doppa tårna i kallt sötvatten, klappa en katt - vad som helst som gör dig glad och fokuserad på här och nu. Ditt ansvar är att du gör lite varje dag för att förbättra din arbetssituation - oberoende av vad mamma gör och inte gör. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne


Annons
Annons
Annons
Annons