Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Ingen lyssnar

Jag behöver få hjälp med mitt tillstånd. Jag har kommunikations-problem och orkar inte mer. 2008 skrev "doktorn" i journalen - Tyder på Utmattningssyndrom. Jag har stora kognitiva problem (tror det heter så, när man inte fungerar som tidigare, läsning, ljud, 1+1 kan inte förklara bättre och blir även yr av att skriva. Finns det "någon" inom vården som skulle kunna, eller som har intresse av att, hjälpa mig? Vem? Är ledsen att jag inte kan förklara mig bättre. Ska säga att jag aldrig fått någon hjälp med detta, typ KBT. Har helt enkelt blivit förstörd, totalt personlighetsförändrad, har mycket sämre hälsa än innan denna vård... Jag är rädd.

Svar:

Hej! Du säger att du har kommunikationsproblem med vården. Hm... Jag tror det är vården som har kommunikationsproblem rent generellt, och speciellt när det gäller frågor som har med vår mentala hälsa att göra. Många läkare och sjuksköterskor har inte kompetens att hantera depression, ångest, OCD, PTSD osv, och då känner den drabbade sig bara missförstådd, inte lyssnat på och avvisad. Om du har kognitiva svårigheter, som minnesproblem, problem att fokusera, hantera flera saker på en gång osv, gör det att du får starkt reducerad livskvalitet. Man klarar inte jobba och prestera, vilket bara ökar stress. Det är lätt att hamna i en snabbt nedåtgående negativ spiral. Jag tror det är det som har hänt dig. Ju längre ned i spiralen du kommer, desto svårare blir det att förklara för andra och hantera på ett konstruktivt sätt. Allt blir känslomässigt, och du blir mer och mer ensam i dina svårigheter. För att du ska ta dig ut ur detta, behöver du hjälp. Glöm att du ska klara det själv, för det kommer du inte greja. Du måste ha hjälp av en anhörig, en vän eller en kurator. Jag tror att det bästa är att du kan ha en anhörig eller en vän som känner dig väl som stöd, eftersom de kanske kan berätta vad du vill och känner utan att du behöver förklara. Sen behöver ni boka en tid på vårdcentralen och gå dit tillsammans. Din vän behöver ha med sig ett papper med stödord så att han eller hon kan hålla i samtalet och få med dig det viktigaste. Så förberedelserna inför samtalet är mycket viktigt. Det är även viktigt att ni har en riktning för vad ditt behöv är. Behöver du medicin, samtalsstöd, sjukskrivning - eller kanske en kombination. Det är inte meningen att du själv ska ha klart en behandling, men du känner ju dig själv och kan ha en uppfattning om vad du behöver. Så mitt råd till dig är att ta armkrok med en vän eller anhörig som kan sköta snacket och vara den drivande kraften för att ta dig vidare i livet gentemot vården. Du kommer inte klara det själv, i det skicket du är nu. Det är ingenting att skämmas för eller må dåligt av, det är helt normalt att man hamnar i ett hjälplöst läge en eller flera gånger i livet. Och då behöver vi varandra. Hoppas du tycker att du fick något konkret ut av detta, som kan ta dig mot målet - bättre livskvalitet! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne


Annons
Annons
Annons
Annons