Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Hur får jag mening i livet?

Jag är en 26-åring som ser inte riktigt meningen med livet. Har problem att känna glädje av sådant som andra uppskattar och får energi av. Tog får något år sedan examen. Detta är något väldigt stort för de flesta men jag kände ingen särskild glädje över varken det eller då jag fick min anställning.
 
Jag har även svårt att behålla fritidsaktiviteter någon längre tid. Även om det mesta är roligt då det utförs så återkommer hela tiden tanken att det är meningslöst. Inget som man gör faktiskt spelar någon roll i slutändan, alla kommer ändå att dö.
Mina vänner har påpekat att jag aldrig ta initiativet till något och har blivit mer och mer avvikande. Jag försöker att inte tacka nej när någon frågar om jag vill följa med på något. Men det känns inte som att bowla eller gå på konsert ger någonting.
 
Även om jag tycker om att vara i ett parförhållande är detta något jag inte kan tillåta mig att ha. Det känns inte bra att utsätta någon man tycker om för detta och det finns en stor risk att jag bara kommer suga livsglädjen ur sin partner.
 
Just nu består fritiden att ta sig fram läggdags för att sedan ta sig till jobbet och repetera detta fram till man är död, utan några drivkrafter eller mål. Om man nu ändå ska dö vad har något man gjort i livet spelat någon roll? Det ända som är kvar när man är död är om man har fått barn. Men att får barn av anledningen att bara föra livets meningslöshet vidare känns som en björntjänst.
 
Hur ska jag tänka för att se någon mening med livet? Det kan inte vara meningen att man ska ha detta synsättet.

/Meningslösa Jag

Svar:

Hej!
Det du beskriver låter som en form av depression, kanske kan det vara något som heter dystimi - en lite lägre grad av depression men som är långvarig och hämmande på livsglädjen.

Du ska inte acceptera att ditt liv ser ut så här, utan ta kontakt med din husläkare som kan dels skriva ut ett lättare antidepressiva och förhoppningsvis erbjuda samtalsstöd med en KBT-terapeut som kan hjälpa dig att sortera i dina tankar och känslor.

Sen är det självklart så att den enda som slutligen ansvarar för ditt liv är du. Om det inte känns kul att bowla, kanske du ska gå ändå och se om det kan vara något som var positivt mer än att vara hemma och följa samma rutin dag ut och dag in.

Du är 26 år, det är en ålder där mycket ska hända. Det kan vara svårt att känna att man möter kraven och att man behöver komma in i en vuxen struktur som funkar. Så jag vill att du ska veta att det inte är ovanligt att man har tankar som dina i din ålder - eller i vilken mogenhetsfas som helst.

Du frågar hur du ska tänka för att se mening med livet. Ja, det är ju så individuellt. Vissa tänker på jobbet och känner att det ger mening, andra på relationer eller några på att resa eller vad som helst. Jag tänker så här: livet i sig själv är meningsfullt. Att driva framåt, att utvecklas, att lära känna sig själv och andra, det är meningsfullt i sig själv. Om man i perioder väljer att stå still är även det meningsfullt. Man kanske behöver en paus från allt som har med utveckling och mognadsprocess att göra, och vila upp sig för nya tag.

Så jag tänker att du ska jobba på flera fronter på en gång - gå till doktor och få medicinsk och psykologisk behandling för att må bättre och känna ork att ta hand om saker, och sen ta ansvar för din situation och se mer positivt på tillvaron och livet rent generellt. Det går - och du kan!

Lycka till!
Med vänliga hälsningar

/Anne


Annons
Annons
Annons
Annons