Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Desperat söker hjälp

Jag vet snart inte vart jag skall vända mig med mina problem. Jag har under större delen av mitt liv lidit av ångest, smärta i leder och konstant illamående. Jag har aldrig känt mig deprimerad under längre tid men idag när kroppen säger upp sig känner jag total hopplöshetskänsla och maktlöshet. Kortfattat om mitt liv. Flyttade hemifrån vid 15 års ålder. Jobbat med allt du kan tänka dig. Bott på 53 olika adresser. Är hyperaktiv tidvis och involverad i allt möjligt med stor lust. Haft panikångest. Varit med om en sprängning då folk dog i bredvid mig. Befunnit mig bredvid en man som blivit avrättat med skott i bröstet. Genomfört en abort jag egentligen inte velat (slutade prata , blev apatisk en månad ungefär efter denna. ) Min uppväxt har varit bra, mina betyg är bra och min livslust har i princip alltid funnits. Dock under min näst sista månad av graviditeten blev jag överfallen i mitt hem av sambons svårt psykiskt sjuka syster som ville sparka mig i magen och jag hamnade spyende på golvet med kraftiga värkar, detta satte även igång en månad förtidig födsel. Har inte gått till psykolog efter detta utan familjerådgivning med sambon och hans familj utan gott resultat. Symptommässigt, rent fysiskt har jag haft perioder där jag har feber episoder på en till två dagar i veckan och kraftig värk i kroppen. (dem senaste åren efter graviditeten som gav mig min dotter) Tio lunginflammationer, dagligt kraftigt illamående, ledvärk, kraftig daglig ångest, yrsel , blodtrycksfall, magont, konstant stress i kroppen. För fem månader sedan blev min avföring kitt färgad i ca fyra dagar och inatt fick jag nässelutslag över hela kroppen (mycket kraftig reaktion) utan konkret orsak. Ibland svimmar jag och för det mesta har jag varit kraftigt underviktig utan att själv vilja det, med många försök att gå upp i vikt. Väger ca 49 kg och är 180 lång. De har tagit prover på allergi mot laktos samt gluten. De har kontrollerat sköldkörteln och jag har varit hos reumatolog utan något resultat. Jag har varit utredd på infektionsklinik och de har kollat allt de kunde komma på utan resultat. Jag har ett eget företag då jag inte kan behålla anställningar, då jag har feber några dagar varje vecka och blir kraftigt nedsatt under längre perioder utan förklaring, ibland upp till en månad. De har också gått ner i magen för att finna ett bråck på magmun samt inget fel på mina tarmar. Idag väntar jag på att börja hos psykolog och dessutom väntar jag på ultraljud av hjärtat då de hittat blåsljud. Samt dietist pga vikten. Jag har under de senaste två månaderna inte kunna röra mig speciellt snabbt, då jag får riktigt ont i bröstet och kraftig hjärtklappning. Hjärtklappningen och smärtan fortgår även då jag tar atarax eller stesolid eller lergigan. Så jag uteslöt själv panikångestattack. Idag senast på akuten (pga den allergiska chocken) lyssnade de på hjärtat och konstaterade att hjärtrytmen är ojämn. Ekg är bra och blodtrycket låg på 114/67 . Jag minns ingenting vad det gäller mitt närminne och lever nu helt utan pengar då varken doktorer kan förstå vad som händer med mig samt att jag inte förmår försäkringskassan att agera, då de inte kan stödja mig under utredningstid. Ångesten är knappast lägre när den ekonomiska situationen gör det kraftigt svårt för mig att klara vardagen. Jag lever ett bra liv på landet och har en väldigt bra relation med min dotter. Jag är inte deprimerad utan frusterad över situationen och kraftigt ångestfylld och rädd för att jag inte ska klara av att varken jobba eller få stöd ekonomiskt annanstans ifrån. Hur ska jag göra, var i helsike ska jag börja, vem ska jag be om hjälp och inte kan väl feber, lunginflamationer, kittfärgad avföring, kraftig ledvärk och kraftig nässelutslags chock vara endast psykisk åkomma?

Svar:

Hej! Vilken historia du berättar! Att du står upprätt är mer än man kan förstå. Vilken styrka du har! Utifrån din berättelse, verkar det som du kan ha det man kallar PTSD - post traumatisk stress disorder. Det får man lite kort sagt efter att man har varit med om något som var och/eller upplevde som livshotande, och man inte mår bra igen efteråt. Du har en massa symtom, fysiska och psykologiska, som tyder på massiv stress efter upplevelser i din ungdom. Om kroppen utsätts för hög stress över tid, får man problem på alla möjliga sätt. Jag tycker det låter som det är det som har hänt med dig. Du behöver hjälp med att slappna av (på riktigt), och bearbeta de upplevelser som skapar stress i ditt liv. Den ackumulerade stress som består av gamla och nya sk stressorer, behöver du få hjälp att sortera så du kan få ned värk och feber som till synes inte har någon orsak. Stress är en psykisk och fysiologisk process i kroppen, ett typiskt exempel på hur kropp och känslor påverkar varandra. Du måste därför arbeta på båda fronter för att få kontroll över din stress, men framförallt mentalt. Avslappningsövningar, hantera rädslan för vad som kommer upp om du slappnar av, skapa struktur för egen tid och micropauser i vardagen - det kan du kanske klara själv, men det är mer effekt om du får hjälp av en psykolog som kan coacha dig i rätt takt och med rätt övningar. Frustration över situationen är även det en stressfaktor, så du ser hur din livssituation numera biter sig själv i svansen? Kul och bra att du tycker ditt liv är bra, och grattis till en väldig bra relation till din dotter! Det är många som har svår stress i livet som inte klarar av att ha bra relationer, så där har du en till indikation på hur stark du är! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne


Annons
Annons
Annons
Annons