Det här är en annons.
Gå till netdoktor.se
Det här är en annons.
Gå till netdoktor.se

Fråga Psykologen

Fråga   Psykiatri

Fråga: Behöver liten push på vägen

Jag och min kille har varit tillsammans i snart två år, han är den enda jag vill ha och jag älskar honom mest av allt på denna jord, vi har det jättebra tillsammans men ett problem finns. Det är mitt första "riktiga " förhållande och jag är 20 år, han är några år äldre än mig , men det är inte det som är problemet. Problemet är det, att innan vi träffades så har jag aldrig kunnat lita på någon kille som jag gillat eftersom de flesta jag varit med inte varit seriösa eller ärliga på något vis. Jag blev aldrig kär på riktigt på grund utav detta, jag hade inget hopp om kärlek alls. Tills jag träffade min nuvarande prins, men detta från mitt förflutna har fått mig att bli fruktansvärt svartsjuk för att jag älskar honom som jag gör och jag vet hur dumt det är med svartsjuka, det kan ställa till med så mycket. Men jag vet om att jag är det och vi pratar om det ganska mycket tillsammans. Jag litar på honom till 110% så just därför är det så enormt jobbigt att jag ska behöva ha denna eländiga svartsjuka inom mig. Jag har ibland till och med svårt att ta hem mina tjejkompisar för jag är rädd att han ska fatta tycke för dem på fel sätt, chansen finns inte för vi älskar varandra och har det super. Men ändå, jag lider av detta och vill inte vara svartsjuk eftersom han är den enda jag litar på. Men så fort det är vissa tjejer i närheten av oss/honom så får jag en klump imagen och vill nästan gråta, detta enbart för att jag älskar honom som jag gör. Han varken ser eller pratar om andra tjejer och visar ALDRIG något som helst intresse för någon annan. En del ber mig att gå hos psykolog då problemet kommer från mitt förflutna, men jag vet inte. Vad kan jag göra?

Svar:

Hej! Tack för beröm! Så trevligt! Kul att du har hittat en prins! Kärlek är trevligt och viktigt. Du beskriver att du har haft flera killar som inte har varit seriösa innan, och det är ju inte ovanligt när man är 20 år. Det är inte hellre helt ovanligt att man är svartsjuk när man har en stor skatt som man är orolig för att någon annan vill ta. Att riskera att förlora något man värdesätter är något av det vi människor kämpar allra hårdast mot, det är helt naturligt. När man har en relation och är svartsjuk, handlar det om att man inte litar på sig själv och sin förmåga att dels vara så attraktiv att pojkvännen är trogen, dels inte litar på sin förmåga att hantera om pojkvännen inte skulle vara att lita på. Du har rätt så säkert en inre dialog som säger att du inte duger, att andra är mer coola, stiliga och framgångsrika än du och att du därför innerst inne inte kan förstå varför pojkvännen vill ha dig. Denna dialogen är känslomässig och inte faktabaserat. Du behöver ifrågasätta det resonemanget, och gå genom fakta. Du behöver också tänka på svårigheter du har fixat genom åren, och se att du fortfarande är kvar - och har klarat det! Du kommer även klara de svårigheter som livet utsätter dig för i framtiden. Helt säkert! Jag tänker att du även är rädd att bli avvisad, vilket är vanligt. Ofta baseras den rädslan på avvisning eller uteslutande under högstadieåren, när man positionerar sig som hårdast i grupper. Om du då blev avvisad, börjar du undvika avvisning och blir jättebra på det. Däremot lär du dig inte hur du ska hantera avvisning på ett konstruktivt och moget sätt - så när du blir avvisad, eller riskerar avvisning, blir du som en 13-åring igen. Du behöver med andra ord bli som en 20-åring i relationen med din pojkvän och inte 13. Make sense? När du vill gråta och klumpen i magen växer, är du 13 år i känslorna. Om du är 20 år, kan du slappna av. Du vet att om din pojkvän vill göra slut, gör det ont men du överlever. Att gå till psykolog är alltid bra, tycker jag! Men du klarar mycket själv, och börja med det. Om du inte lyckas på egen hand - hitta en bra psykolog som du kan jobba med. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne


Besvarade frågor under chatten

Fråga Besvarad
Själlvmordstankar

2016-07-31 | 00:12

av Anne Grefberg

Känslig och tom

2016-08-2 | 18:41

av Anne Grefberg

Socialfobi

2016-08-2 | 20:12

av Anne Grefberg

Minne

2016-03-8 | 10:40

av Anne Grefberg

Jag vill bli längre

2016-03-8 | 13:06

av Anne Grefberg

Drastisk förändring!

2016-01-8 | 14:20

av Anne Grefberg

Depression? Känner press och ångest

2016-01-10 | 01:00

av Anne Grefberg

Orolig son som mår illa

2015-12-17 | 09:05

av Anne Grefberg

Mår inte bra asså

2015-11-24 | 06:56

av Anne Grefberg

Tics?

2015-11-6 | 13:51

av Anne Grefberg

Agorafobi

2015-11-5 | 00:35

av Anne Grefberg

Min barndoms deprimerande inverkan

2015-10-11 | 18:30

av Anne Grefberg

Konstiga symptom

2015-10-16 | 14:26

av Anne Grefberg

Hur ska jag komma över min abort?

2015-09-8 | 00:54

av Anne Grefberg

hej jag tror jag har en deprission

2015-09-13 | 11:14

av Anne Grefberg


Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.