Jag fick min första depressionsdiagnos 2008, vilket resulterade i ett års sjukskrivning. Jag har sedan dess kommit tillbaka, kommit tillbaka hårt, drivit på min karriär, men aldrig riktigt blivit av med de depressiva tankarna. Varit sjukskriven två veckor hit och dit för återkommande depressiva symtom, och PTSD efter bilolycka, och fick diagnosen ADHD 2009, vilket kan förklara en del av "humörsvängningarna". Jag tycker mig göra precis som jag ska enligt det jag lärt mig genom KBT, och det har väl räddat mig från de svartaste tankarna och självmordstankarna, men ändå känner jag ingen förbättring i måendet. Finns det någon mer hjälp att få än det jag redan fått? KBT i 3 år, Cymbalta sedan 2008. KBT och medicin för adhd:n. Finns det något som heter kronisk depression? Vad kan man göra åt det?
Hej! Du beskriver något som inte är helt ovanligt - nämligen att man har ett neuropsykiatriskt handikapp i botten, och som sen ger problem med depression som förlängning. Detta är vanligt hos personer som inte får ADHD-diagnos under uppväxten, men som skulle behöva det för att förklara olika misslyckande på ett icke-nedsättande sätt. Om man upplever ständiga svårigheter - särskilt socialt och skolmässigt - är det vanligt att man börjar föra en negativ inre dialog med sig själv OM sig själv. Detta blir sen en vana, svår att vända, och depressionen lurar. Om det är just detta som är din situation, vet jag ju inte - men det är närliggande att tro på det du beskriver. Det svåra med negativ inre dialog är att den är svår att identifiera, svår att verbalisera och uttrycka. Det går så fort, att det mer blir som en allmän olust än en konkret mening. Då är det samtidigt svårt att motbevisa, eftersom man inte har något konkret att gå på. Därför för motmedlet vara att helt systematiskt, strukturellt och reflekterat börja lista upp det du är bra på - och alla dina positiva egenskaper. Dessa måste sen få en tydlig plats i ditt liv, där du lever på ett sätt så att du utnyttjar dessa till max. Låt oss säga att du är bra på att spela piano, men du har inget piano och känner ingen som spelar. Då behöver du vara kreativ och se till att du hittar ett tillgängligt piano några gångar i veckan. Pianoaffärer, äldreboenden, pianolärare - många har instrument som samlar damm. Kanske du kan köpa ett piano själv - om inte nu så sen? Hoppas du förstår vad jag menar. Agera enligt dina styrkor kommer ge dig mycket mer glädje! Det är faktiskt så att ingen kan vara deprimerad om man inte har en livsstil som stödjer depressionen. Det är enormt mycket jobb med att kämpa sig ut ur depressionens klor - men det går! Och det höras ut som om du är på väg! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
