Har nyss gjort en stor flytt för ett jobb som jag egentligen inte trivs med. Det känns som att jag bytte bort hela mitt liv mot ett fast jobb. Har känt sen första dagen att detta inte är något för mig, varken jobbet eller staden jag bor i. Det är inte så att jag saknar min familj eller vänner utan mer att jag trivs inte i denna situation. Jag har pratat med andra om det men får till svar att allt blir bättre sen. Jag orkar nog inte "ett par månader" till. Jag har också börjar våga dejta igen efter ett grovt sexuellt utnyttjande men känner mig bara illa till mods och ångrar allt efteråt. Har bara lust att försvinna här ifrån och att bara lämna allt. Har inte berättat för någon om utnyttjandet och hur jag verkligen känner mig. Tror du att det kommer att bli bättre om ett tag både genom jobbet och boende? Eller vad ska jag göra?
Hej! Ingen mår bra om man enbart satsar på en del av livet. Det verkar som du har valt bort många delar av det som gav ditt liv glädje för att satsa allt på jobbet. För att du ska må bättre, behöver du få flera "arenor" - som träning, vänner, hobbies osv. Kan du klara det i den situationen du har, är det ju bra. Om du inte ser att det är möjligt, kanske du behöver flytta tillbaks? Det är inte någon svaghet att erkänna misstag, tvärt om! Det är moget och ansvarsfullt. Du säger att du var utsatt för grovt sexuellt utnyttjande. Det låter fruktansvärt! Det är klart att du behöver prata om det. Om du inte har någon i din närhet, behöver du en professionell som kan höra på dig som känns trygg och stabil. Jag tror att detta ligger i vägen för att du kan slappna av och ta saker och ting som de kommer. Så mitt råd är att göra en bedömning av om du kan skapa ett mångsidigt liv där du är, och om inte backa beslutet av att flytta. Jag förstår att jobbet är en viktig del av livet, och att mycket ju måste styras av vart inkomsten finns. Men risken är att du inte kommer att på sikt fungera i jobbet heller, om du ogillar din livssituation som du gör nu. Sen behöver du prata om dina svåra upplevelser så att de inte får så stor plats i ditt liv. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
