Forum Psykiatri


vilken hjälp?

Har en del frågor som jag önskar få besvarade men tar bakgrunden lite snabbt först:
Går igenom något som hände för x antal år sedan, försöker bearbeta med hjälp av kvinnojour. Nuddar vid vad det handlar om men då "försvinner" jag. Försvarsmekanism kallar hon det. För ett tag sedan händer en liknande händelser och allt slår så hårt på mig. Mat, sömn och leverne blir rätt lidande. (den senaste händelsen känner kvinnojouren inte till) En kompis får reda på vad som hänt och ett besök hos henne leder till panikattack. 112 kontaktas men de kommer inte ut utan min kompis lyckas hjälpa mig att få kontroll över det. Två dar senare hittar hon mig på golvet rätt okontaktbar. Är förvirrad när jag vaknar och vet inte hur jag hamnat där. Hon har ringt 112 och en ambulans kommer ut. Åker in på kvinnokliniken för undersökning men får panik så fort de rör mig vilket gör att läkaren skickar en remiss till psyk. Kommer dit och läkaren där ställer mest frågor till min vän, jag är rätt borta och får endast svara på ja och nejfrågor. Slutar med att hon frågar om jag vill läggas in, dels pga sömn och mat men även pga hur jag mår. Säger nej så hon skriver ut theralendroppar så jag åtminstone ska få sova. (Droppar som jag ALDRIG kommer att ta igen) Ambulansmännen som kom hotade med att ringa en överläkare som fattar beslut om att ta mig med med tvång då jag inte var i skick att ta hand om mig själv och det var dels pga deras hot som jag gick med på att åka in till sjukhuset.
I alla fall, nu har jag haft tre blackouts på kort tid, vilket i stora drag handlar om att jag "vaknar" upp på ställen utan att veta hur jag kommit dit eller vad jag gör där. Vaknar inte som i att jag sovit utan mer som i att jag kommer tillbaka till verkligheten. Min kompis vill att jag lägger in mig själv då jag är en fara inte bara för mig utan även för andra (menar hon på pga blackouterna) och det är här mina frågor kommer in.
1. Om man lägger in sig frivilligt, kan man då lämna när man vill?
2. Hur övervakad är man?
3. Måste man ta mediciner?
4. Kan man begära hjälp enbart från kvinnlig personal (fixar inte män)
5. Måste man ligga ner?
6. Måste man äta tillsammans med andra?
7. Vilken kontakt har man med omvärlden?
Vad finns det för andra alternativ likvärdiga med att ligga inne? vad kan jämföras med att vara inlagd där man istället kan få hjälp men vara hemma?
Tacksam för svar!

Hej!
Gud vad jobbigt det låter. Modig du är som överväger och tänker igenom vad du kan göra!

Jag har varit inlagd på psyk, en så kallad öppen avdelning. Jag fick bo där på vardagarna och på helgerna åkte jag hem. Jag fick gå därifrån precis när jag ville. Vissa patienter på avdelningen som hade kommit från Piva (där de var tvångsintagna) bodde där på vardagarna precis som jag, men istället för att åka hem gick de ner på den slutna avdelningen och tillbringade helgerna där istället. De fick åka hem på besök, men de rådfrågade avdelningens läkare först. De fick med sig mediciner hem så att det räckte tills de kom tillbaka. De kunde också skriva ut sig när de ville. Det kan man dock inte om man tas in med våld. Då är du i händerna på läkarens bedömning. Vi fick ta emot besök på dagarna och det var aktiviteter som de ville att vi skulle delta i. Annars fick vi göra vad vi ville och vi fick gå ut och gå och träffa kompisar. Vi skrev bara upp oss på en lapp, när vi gick ut och när vi beräknades vara tillbaka. Det var inga "nu går ni och lägger er!"-tider heller. Vi sade godnatt när vi ville. Jag blev förvånad över hur fruktansvärt lite i alla fall jag blev bevakad. Jag kom på nattsköterskan att alltid öppna dörren och kika in när hon trodde att jag sov. Något som gjorde mig förbannad. Jag var inte alls bekväm med att inte kunna låsa dörren. Jag förstår självklart varför de inte hade lås, men med tanke på att vi fick skriva ut oss när vi ville så kunde vi ju inte anses vara så himla "farliga". Jag bytte om en gång när min kontaktperson på avdelningen bara slet upp dörren på vid gavel. De flesta knackade snabbt en gång på dörren och sen öppnade de bara, även vissa killar. Hur skulle jag hinna stoppa dem om jag gjorde något privat? De gick alltid in direkt utan att vänta på svar. Dock är detta antagligen fruktansvärt olika från avdelning till avdelning. De kom också en gång i veckan och frågade hur jag mådde, såg de mig helt söndergråten eller skadad där emellan tittade de bara på mig och gick sedan vidare. Jättebra hjälp tyckte jag... Patienterna som varit tvångsintagna från början berättade att de inte ens fick titta ut genom fönstret på Piva. Det var galler för och satt alldeles för högt upp. De fick inte skriva dagbok om de behövde bli av med ångest eller tankar. De fick inte lov att ha någonting alls att använda. En patient hade tiggt till sig att få låna en penna för en stund, då hade sköterskan tagit tjockt tejp och snurrat runt hela pennan och sen fortsatt som ett slags koppel som hon höll i. Hon höll hela tiden i "tejpsvansen" medan patienten försökte skriva. Allt är ju för att patienterna inte ska kunna skada sig eller några andra. Även om det ser olika ut beroende på sjukhuset, är min slutsats att Piva är duktigt övervakat och strängt. Dessutom har alla, och då menar jag verkligen alla, sagt att det är ett under att de ens kom därifrån med tanke på att de mådde sjukt mycket värre där. Dock, inte sagt att många blir hjälpta av att ligga inne! Jag har bara inte haft turen att träffa dem. Så hurvida man blir tvingad till saker eller inte beror helt på vilken typ av avdelning man bor på. Men om du funderar på att läggas in (vilket jag tycker låter klokt med tanke på dina oförklarliga black outer), så fråga hur det fungerar på just den avdelning som är aktuell för dig. Jag frågade om precis allting innan och sen funderade jag i över en månad innan jag till slut bestämde mig för att ge det en chans. Bli informerad och känns det inte bra så ska du inte göra det. Det handlar om din hälsa och ditt välmående, de finns till för att hjälpa dig. Utnyttja den hjälp du kan få om det är någon hjälp du vill ha. Det kan ju vara skönt att komma hemifrån ett tag, bli serverad mat och bli övervakad just när du har de problem du har. När det gäller maten så åt alla vi tillsammans vilket jag tyckte var fruktansvärt först. Men jag testade och på två dagar var jag inne i det. Men om du bestämmer dig för att lägga in dig, bberätta innan hur du vill ha det och varför. Prata med dem om det. De ska få dig att må bättre, det är det allting handlar om. Jag hoppas verkligen att det löser sig! Fråga om det är något mer du tänker på som jag kanske kan hjälpa till med :)


Oj, såg att du skrev inlägget för ett tag sen nu. Hoppas att det har blivit bättre!

Annons
Annons
Annons