Forum Psykiatri


Våld är rädsla/ man kan ej straffa bort, kontrollera bort rädsla!!!

Våld är rädsla/ man kan ej straffa bort, kontrollera bort rädsla!!!
man kan ej medicinera bort rädsla.
 
Våld är ett individuellt behov byggt på rädsla byggt på dålig egen värde,
våra sett att hantera sådant hos individer är blinda,
inlärda sett ifrån religioner,
 
därför löser våra sett ej vålds beteenden,
då vi tänker känner emot våld, har attityder emot våld är rädda för våld,
så kan vi ej förstå våld,
våld är känslor, utan att förstå de känslor som är våldet,
kommer våldet att återupprepas gång på gång på gång på gång,
oavsett medicinering oavsett straff,
 
All statistik bevisar detta redan,
 
vi säger att en individen lär sig ett omedvetet sätt att hantera sina rädslor,
ja den agerar ut med våld,
då den kommer in inom straff systemet för sitt ageranden,
så är våldet redan en identitet,
beteendet är vem man är,
man får respekt från andra asociala för sitt beteende,
man identifierar sig genom våldet,
 
ens egen värde ens självkänsla det som definierar vem man är.
är synonymt med våldsbeteenden,
 
i våra straff system som bara är förvaring, eller förvaring och kemisk lobotomi,
så agerar vi med att försöka förändra våldet genom straff, genom skuldbeläggande skam beläggande,
genom att tro att vi kan förändra impulser genom kemikalier,
 
detta skapare ej egen värde själv känsla (icke rädsla)
detta förändrar ej attityder behovet av trygghet i identitet, vilket är våldet beteendet.,
därav så återskapar våldsbeteenden identiteter våldsbeteenden gång på gång oavsett straff oavsett konsekvenser,
 
det går ej att straffa människor till bättre egen värde icke rädsla, självkänsla,.
det går ej att straffa människor till att agera som annan identitet,
 
varför förstår vi ej sånt,
för att vi har lärts rädslor för våld hat negativa känslor emot våld, vi har lärts sätt att hantera våld agera emot våld,
sett som ej fungerar,
ja all statistik bevisar detta!!!
 
jag säger ej att vi ska ta bort straffen ta bort våra sett att hantera våldet,
det vore barnsligt, 
ja sånt kommer aldrig att ske så länge människor tror på sina enfaldiga känslor och inlärda tankar emot vålds beteenden,
jag säger bara att vi behöver då människor blir inlåsta för våldssbetenden,
andra sett att hanterar detta då.
ja olika själv utvecklingsprogram för ett känslomässigt växande,
 
ja frågan är vill lösa beteenden,
vill vi att människor ska förändras ifrån sina våldsageranden eller asociala beteenden,
som som vi agerar idag vill vi ej det,
vi agerar som vi alltid gjort. 
därav resultatet, det fungerar ej,
våldsbeteenden asociala beteenden återskapas av individer gång på gång igen,
vi kan ej straffa eller medicinera bort identitets utvecklingar,
tror vi fortgående att vi kan det så är det vi som är dårarna,
all facit vi har bevisar att det ej går,
 
 
sedan skiter jag blanka fan i att jag trampar vad jag vill påstå idioter på tårna,
då¨jag säger som det är,
deras sätt fungerar ju ej,så säger jag att de är okunniga så är de det,
skulle de vara kunniga skulle deras sett fungera,
sedan struntar jag blanka fan i om det gått tjugo år i skolan och kallar sig professorer,
 
de har ingen kunskap om känslor och beteenden,
de har ingen kognitiv kunskap,
de har som alla andra attityder emot våld, rädslor för våld, har negativa känslor emot våld,
dvs de är okunniga om våld,
man kan ej förstå det man är rädd för eller det man tänker känner emot,
ska det vara så jävla svårt att förstå något så jävla enkelt,
 
därav fortgår vi att agera emot våld som vi alltid gjort,
därav har vi inga resultat,
dvs de som är i dessa beteenden utvecklingar fortgår med beteenden efter straff efter så kallad vård,
sedan kommer de tillbaka,
och vi gör samma sak igen, agerar på samma sett igen, förvaring, straff, kemiska preparat,
detta som ej förändrar tankar och känslor hos individer så att de utvecklas ifrån våld,
 
så frågan är vill vi att flera växer ifrån sånt,
eller är det våra behov att tänka känna fördöma döma emot våld,
som går i första hand,
ja då är vi medskyldiga till att någon annan drabbas av våldet nästa gång,
så jävka enkelt är det,
det går ej att straffa bort rädslor
 
Detta börjar ju redan som barn, detta med beteenden, hur många gånger har människor som sitter på institutioner blivit straffade för samma slags beteenden sedan barn ben, med detta så skapar samhället själv det utanförskap som de sedan döper till antisocial personlighets störning och försöker fortgående straffa och medicinera bort, vilket ej går då det är förankrat i identiteten, detta har beteendet blivit då individen sedan barns ben varit oförstådd, skam skuldbelagd och okunnigt bemött av vuxen världen, då vuxen världen lärt sig de tankar och känslor av okunskap ologiska blinda tankar och känslor från de psykotiska lärorna, det vill säga dömande fördömande, skam skuldbeläggande, och rädslor för beteenden hat negativa känslor emot beteenden, straffande av beteenden, det går ej att lösa beteenden så, agerar man emot barn och deras beteenden så, så skapas redan där något som är början till ett livslångt utanförskap,. att samhället fortgår att agera emot beteenden på samma sett varje gång beteendet återupprepas som enda åtgärd, ja det är okunskap för det löser ej identitets problematiken beteenden problematiken, då barn kommer in på våra institutioner så får barnet respekt av en lika tänkande lika kännande antisocial omgivning, för sina beteenden, beteendena definierar barnets identitet vem dem är och vad den är duktig på, alla asociala beteenden är något barn klassificerar graderar i olika grad, där individer bemöts med respekt beundran av andra antisociala barn beroenden på vilka beteenden den sitter inlåst för, detta fortgår hela barnets ungdom från p12 hem till ungdoms vårdskola, till kriminalvårds anstalter, till rätts psykiatriska kliniker, och då barnet mellan varven är ute i det fria som umgås barnet i en antisocial miljö till en del beroende på att barnet ej känner upplever sig accepterad förstådd av en vuxen värld, detta hänger med under hela barnets utveckling till ungdom, till vuxen, i detta växer det samma som hos många icke kriminella, hat negativa känslor fördomar förutfattade meningar angående samhälle myndigheter polisen rätts väsendet, auktoriteter m,m ja precis samma dysfunktionella känslor som växer på andra sidan så att säga, hos samhället emot barnet, dvs okunskap går åt två håll., vad jag vill säga att agera emot ett barn med okunskap, fortsätt agera emot det med okunskap så skapas barnets antisociala identitets utveckling med samma okunskap tillbaks, det går åt två håll., vad vi gör mot dagens barn ifråga om beteenden, då vi ej förstår rädslor och otrygga känslor och dess och individens omedvetna behov av att övervinna sådant, där den ej väljer sett, utan lär sig sina sätt ifrån sin omgivning, så länge vi tror att vi kan lösa detta med en okunskap vi lärt från religioner. så är vi lika skapande av den antisociala personlighets utvecklingen som individen själv, vi kan lösa sådant men ej med de metoder vi försöker göra detta med idag, mera kontroll mera straff mera hämnd, mera dömande mera fördömande, nä detta skapar än starkare utanförskaps utvecklingar där beteenden växer sig än starkare, än grövre, vad vill vi skapa för samhälle, att ej bry sig att tycka tro sådant löser sig själv är också att skapa,. till det sämre
 
 
 
 
 
 
 

Annons
Annons
Annons