Forum Psykiatri


Tips till Förvarings personal

Tips till Förvarings personal
Ingen skulle bli gladare
Än just den personal som jobbar tex inom rättspsykiatrin/psykiatrin eller kriminalvård,
om människor slutade återkomma som returer gång på gång på gång,
 
Människorna som jobbar på institutioner är till största del hyvens.
de kommer ju ganska nära den intagna den dömda,
så de lär ju känna människan bakom brottet så att säga,
och genom detta så är väl då dessa brott mera avdramatiserade hos psykiatrisk personal,
eller kriminalvårds personal,
än hos den gängse populationen,
ja de möter ju individen människan bakom brottet,
och de är ju de första att registrera att dessa människor i stort är som alla andra människor,
 
Ja detta sker ju då vi släpper våra inlärda attityder,
våra negativa attityder och emot dem.
precis som vi bemöter varandra, vi som sitter inlåsta på institutioner,
så är det så vi blir bemötta tillbaka, av personal om vi släpper på det negativa emot dem,
alltså ett okej bemötande,
 
Jag har inget emot personalen i alla fall,
jag vet en gång i tiden jag hade detta, ja attityder, negativa känslor emot personal,
det var något jag hade lärt mig utvecklats till i den antisociala gemenskapen jag utvecklades i,
 
Det var faktiskt kriminalvårds personal som en gång nådde fram till mig genom att vara sig själva,
ej ha några attityder eller försvar av negativt emot mig,trots att jag hade sådant emot dem,
detta lärde mig något,
man kan väl säga att möta människan individen bakom personalen,
var för mig egentligen det första steget till att avprogrammera mig ifrån antisociala attityder,
 
Dessa attityder våra negativa känslor tankar emot etablissemanget,emot myndigheter,emot 
kriminalvårds personal,eller psykiatrisk personal,
är också det största och första hindret emot en utveckling ifrån en antisocial livsstil,
ja gör man sig ej av med dessa attityder, redan då man sitter inlåst.
så fortgår man i den antisociala livsstilen,
för det är trots allt inne på en anstalt,en institution,
det är enklare att börja utveckla bort livs stilen, skapa annat en ny början,
för där ute är man ju en identitet i den livsstilen,
där är det svårare,
 
Jag upplever det ändå så att det hos tex personalen här saknas tilltro till att människor kan utvecklas,
och har ej de den tilltron,
att jobba för att ta in tex flera program för självhjälp.,
så att människor kan lär sig bryta sin identitets mönster,
så kommer det att dröja en enormt lång tid innan sådant kan ske,
 
kanske personal,
borde göra just det samma som många människor gjort,
ja undersöka hur människor brutit mönstren tidigare,
det finns ju en massa människor som levt antisocialt våldsamt som missbrukare som kriminella,
som brutit tidigare livsmönster,
kanske det behövs även för en personal en sådan vitamin injektion,
för att förstå!!!
så att hopp uppkommer igen även hos så kallad personal inom våra institutioner,
det kan ej vara enkelt att jobba på sådan ställen känslomässigt,
man tappar nog hoppet efter ett tag inom den så kallade vården på att människor kan förändras utvecklas,
då man upplever det negativa så nära inpå,
 
men det kanske är just detta som skulle göra så att man fick tillbaka ett hopp för även de människor,
man mera eller mindre tappat hoppet om,
detta skulle överföras till även dem som en positiv injektion,
någon som tror på dem upplever att de kan,
för de är väl de första som hoppet har lämnat då de gör sina likvärdiga repriser av återfall inom straff systemet,
och många gånger sagt ej bara till personalen utan även till själva att nu får det vara nog,
 
det är faktiskt ej så att man kan förändras på bara vilja,
man kan jämför detta med att utan att träna bestämma sig för att springa en maraton,
man vill man tror,
man ger sig av, sedan går proppen ur,
ja i en maraton så är det orken, konditionen som tryter,
i en personlig utveckling en förändring av beteenden byte livsstil,
ja där är det känslolivet som tryter,
 
i allt man tänker företa sig,
i vad som helst, i livet, så lyckas man bäst klarar av saker och ting,
om man har mesta möjliga kunskap,
det är likadant med att bryta livsstil, förändra tankar känslor och beteenden,
ska man lyckas och verkligen vill lyckas,
ja då får man studera på detta ämne genom den kunskap som finns tillgänglig,
det finns ju människor som förändrats bytt livsstil utvecklats,
detta har de gjort genom att förändra sina tänkande, utvecklat sina tänkande,
de skriver fantastiska böcker,
om hur man genom detta förändras känslomässigt och beteendemässigt,
 
att tro det bara är att sluta,
ja det mera självbedrägeri än man tror,
ja det är som att man från att vara en stads människa med alla nödvändiga livsförnödenheter,
och den sociala status den identitet man har man är man skapat,
helt plötsligt ska ändra livsstil,
byta till en lerhydda ute i ett ingenstans,
där man  ska överleva utan kunskap dvs lära sig allt på nytt,
 
likvärdigt är antisociala människors känslor och tankar i livet dess beteenden man har i livet,
en inprogrammering.
precis som stads människa i illustrationen ovan som ska flytta till en lerhydda,
från sin sociala utveckling av tankar känslor och dess beteenden,
det blir en omställning.
det kan ta upp till flera år om man ej förstår att söka kunskap,
läsa böcker självbiografier,
dela tankar och känslor med människor som gjort den resan att de bytt livsstil,
från antisocial till social,
ja flera år av att må skitdåligt känslomässigt, uppleva ångest,ensamhet,utanförskap,
så att man till slut söker sig tillbaka till den relativa tryggheten i det negativa man ändå var trött på.
för där är man någon något,
trots att skiten står en upp i halsen,
 
det är ej så enkelt om man tror då man sitter inne och bestämmer sig för att ändra på sig,
ja att tro att det är bara att bestämma sig,
för då man kommer ut till verkligheten,
ja då är allt precis som man lämnade det,
 
är man smart så förstår man att informera sig själv,
lära sig mera om sig själv sitt känsloliv,
för detta känsloliv är det som antingen ger upp då det blir jobbigt,
eller klarar av maratonmatchen bättre genom att förstå vikten av kunskap för att uppnå annat i livet!!!
 
till er personal,
då jag upplever er så upplever jag en håglöshet en nästan till obefintlig till tro till att människor ska bryta mönstren,
då människor ni ändå önskar det bästa,
hoppas det bästa för, ja att de ska bryta mönstren,
ej upplever er ha en tilltro till dem,.
så är det fan så mycket svårare att ha den tilltron själv eller skapa den tilltron själv,
kanske ni skulle må bra av att ta del av människors positiva utvecklingar ifrån skiten,
ja om man ej tar del av sånt,
bara upplever det motsatta,
ja då är det ej konstigt man blir håglös,känner upplever en icke existerande till tro.,
en mera eller mindre total hopplöshet,
att arbeta i ett sådant klimat kan ju ej vara hälsosamt,
 
detta måste ju då kompenseras på något sett utanför arbetet,
ja annars så pallar man ju ej,
men att ta del av människors levnads historier ta del av vad personlig utveckling handlar om,
ta del av vad som sker i kognitiva program,
i människors tanke känsloliv som tidigare varit destruktiva antisociala missbrukare,
ja detta kanske även ni skulle må bra av,
ja detta skulle kanske skapa ett hopp från den hopplöshet många av er säkert känner upplever
då människor ej förstår vikten av att förändras positivt,

Annons
Annons
Annons