Forum Psykiatri


SSRi beroende allvarliga biverkningar

Jag har förlorat 20 år av mitt liv när jag åt Seroxat (SSRi) sedan Anafranil retard (tricykliska). Jag förlorade familjen pga att jag inte var samma person längre. All empati, all sexlust försvann och jag kände mig levande död. Jag försökte sluta otaliga gånger men abstinensen var enorm även om man kallar det utsättningssymtom. Hur kan detta experiment pågå utan att jag som patient inte blivit informerad om riskerna med dessa preparat. Allt jag fick reda på var att medicinen var det bästa som hänt inom psykiatrin. Biverkningarna som läkaren gav mig information om hittade jag i väntrummet från läkemedelsföretaget som sålde detta preparat? Detta hände strax innan jag började studera i 35års åldern och innan ADHD blev en diagnos. När jag senare fick diagnosen ADHD och fick rätt medicin (Metamina) fick jag tillbaka mitt konsekvenstänkande vilket alltid varit lågt pga ADHD och blev många ggr värre när jag åt SSRi preparat. Jag har också levt med GAD i hela mitt liv. Jag tog i alla fall min magisterexamen i molekylärbiologi och lärde mig väldigt mycket om forskning och naturvetenskap. Detta ledde till ett hemskt uppvaknande med sår i själen som aldrig kommer att läka. Det värsta var att jag började förstå hur profiten styr all läkemedelsbehandling. Nu har jag mediciner som jag själv fått kämpa för att få men som enligt mycket vetenskaplig forskning visats fungera så som jag vill för att må bra. Naturligtvis är de flesta narkotikaklassade (de är ju billiga). Läkare satt och ljög mig rätt i ansiktet utan att skämmas. Jag står nu på Xanor depot, Elvanse och stilnoct och har aldrig höjt dosen vilket alla inom sjukvården vet att man måste göra om tolerans byggs upp. Men alprazolam har kraftig toleranspåverkan på två av tre verkningar av bensodiazepiner 1) hypnotika 2) sedativa men INTE axiolytiska effekten vilket är det jag behöver eftersom jag inte vill ha en rekreationsdrog. Att toleransen ökar efter att ha använt stilnoct i 15år känner jag men somnar in tillräckligt bra utan ngn som helst höjning av dosen. Patienten har rätt att vara delaktig i sin behandling i teorin men i verkligheten endast om man lägger sig ner och låter den behandlande läkaren hälla i patienten stora doser av SSRi preparat. Att ens nämna ett preparat som Xanor är nästan omöjligt utan att klasas som missbrukare såvida man inte kan mer om pharmakologi än läkaren och ha med sig dessa studier men inte trodde jag att man måste vara högutbildad för att få rätt vård. Sexuallivet är för mig och säkert alla människor en viktig del i livskvalite och att kunna vara social och känna sig älskad av sina vänner. JAG FÖRVÄNTAR MIG ETT ÄRLIGT SVAR FRÅN EN YRKESGRUPP MED VÄLDIGT HÖG STATUS OCH MAKT ÖVER OFTAST SVAGA MÄNNISKOR. MVH Bo

Hej :-)

Det låter som du förlorat en hel del av det lyckliga livet..känner själv att ingen läkare har riktigt koll på vad dom pratar om, då alla säger olika saker om samma mediciner...man får inte den " riktiga " hjälpen av expertiser som man faktiskt vill ha..

Kan man få fråga hur du mår idag, (efter alla dessa år)?
(Undrar lite om det är det man ska förvänta sig ), att aldrig komma ur detta..

Har själv mått dåligt stora perioder i mitt liv men lärt mig att hantera det ganska väl, alltså att dra mig undan folksamlingar köer släktträffar m.m (alltså allt som ska vara riktigt roligt)..men senaste 3 åren har jag fått några få riktiga panikångest attacker. .som nu de senaste månaderna eskalerat till något så mycket värre..panikattacker flera ggr per dygn..ibland hyfsat bra i nästan 1 vecka, för att sen när jag mår som bäst o vill så mycket, ja då kommer det som ett bombnedslag..o jag kan då absolut inte vara kvar hemma inomhus, för jag är då så säker på att jag ska dö..så då sitter jag utanför sjukhuset o inväntar på att det ska lugna ner sig..
Tycker själv att jag läst så mycket om just detta under så många år från o till , så när läkaren säger att jag ska lära mig att djupandas o titta runt en tavla, för att slappna av då känns det som ett stort hån bara.. (det har jag lärt mig för länge sen)...

Vill också säga att jag var lite fräck som svarade på ditt inlägg här, när jag bara skriver om mina egna problem, men jag tyckte att det du skrev var riktigt intressant..

Så du behöver absolut inte svara på detta inlägg om du inte vill..utan jag undrar mest om hur du mår idag :-)

PS Första gången jag var in på denna sida. Ds
Mvh/Bitte49

Annons
Annons
Annons