Forum Psykiatri


Snart måndag :(

Måndagen närmar sig med stormsteg. Usch! Jag tänker på vad sjuksköterskan på psyk sa i fredags morse. Jag skulle ringa henne på måndagen mellan 13 och 14. Jag vill inte! Men ringer inte jag så ringer snart hon. Fortfarande frågar jag mig själv Varför hon ringer. Och varför ber hon mig höra av mig efter helgen? De kan ju inte göra något, har hon sagt. Psyk har gjort ALLT de kunnat. Eller inte gjort ett skit, om man frågar mig. Jag börjar undra om det egentligen ligger till så, att de INTE VILL hjälpa mig till ett friskt liv. Mina kompisar får den vård som de mår bättre av. Varför får inte jag det? Nej det enda de säger till mig är ”Du måste tala om för oss vad du vill att vi ska göra”. Vad JAG vill att DE ska göra!? De vet väl bättre än jag vad de kan erbjuda inom öppenvården? Men Nej! JAG ska tala om för DEM vad de ska göra. Så ska det väl ändå inte vara? De säger att de erbjudit ALLT de kunnat ge, men att jag inte tagit emot hjälpen. VA? De har skrivit ut Sertralin, Edronax, Propavan, Theralen och Propranolol. Och jag hade EN tid per MÅNAD hos sjuksköterskan. Ibland varade ett möte med sköterskan bara i 10-20 minuter. Behövs det inte mer än så? Det är vad jag blivit erbjuden. Kallar de det ALLT de kan göra!? Det är ju fan så sjukt! Jag är less på psyk här. Jag borde säga upp kontakten med sköterskan. Be henne sluta ringa. Rent av be henne fara och flyga. Ååååh! Förbannad och less är jag. Jag kan tycka att de borde bry sig lite mer, när man som jag har ett MADRS-test som i dagsläget ligger på 32p. (När jag kom till psyk första gången var resultatet av MADRS-testet 37p.). Ingen stor förändring alltså. Och nu har det gått 2 år. Jag har väl börjat ge upp hoppet om att bli helt frisk och normal igen en dag.

Hej. Jag har själv inte fått "diagnosen" MADRS ställd. Däremot har jag en del års erfarenhet av olika psykologer. Även testat theralen och fluoxetin, vilket inte alls hjälpte mig, snarare tvärt om. Men iaf, har tyvär hamnat hos en del helt värdelösa psykolger/psykiatriker som inte vetat vad dom ska kunna hjälpa mig med och rent ut frågat mig vad jag vill ha hjälp med. Trots att jag suttit o berättat vad jag mår/mått dåligt över.. Och tyvär är det så, finns idioter överallt även innom vården osv, vilket är sorgligt, för där om någon stans borde man kunna få känna sig trygg! Dock, i mina tidigare år tror jag inte att jag själv var lika "motiverad" eller vad jag ska säga, jag hade även mindre ork. Nu har jag äntligen fått en bra kontakt på öppen psykiatrin, och även medicin som hjälper mig otroligt mkt. Så jag hoppas att du kämpar vidare, stå på dig och tala om vad du tycker och tänker för dom, och att du ska ha ordentlig hjälp! ~följ dina drömmar~tro på dig själv~var lycklig~

Annons
Annons
Annons