Forum Psykiatri


Psykiatri har lite att lära

Psykiatri har lite att lära
Upplevelsen av hopplöshet
Ja detta är en känsla tillsammans med ångest som är de utmärkande känslorna
av en så kallad tvångsvård, tvångs medicinering tvångsförvaring,
 
så som jag upplever detta på min avdelning,
så är det först och främst då människor varit på denna avdelning som är självskadande,
som man snabbast upplever ångesten hopplösheten,
 
detta är känslor som påvisar att långa tider av förvaring kemiska preparat ej fungerar,
för att människor ska upphöra skada sig själv,
så behöver de motiveras till ett hopp,till att tex i självhjälps grupper släppa sin skam,
och våga börja prata om sina dåliga egen värdes tankar och känslor,
 
att detta lättare görs i grupp är för att det fungerar på samma sett som tex missbrukare som rehabiliterar
sig själv och varandra genom gruppdynamiken och en duktig alkohol och drog terapeut,
de lär sig att släpa all skuld all självharm all självskam.,
skapar genom detta självkänsla egenvärde,
 
självskadare har problem med samma känslor som tex alkoholister eller drogmissbrukare,
de tar ej droger eller dricker som flyktmekanism,
de skadar sig själva istället,
 
för att sådant skall upphöra så behöver de skapa andra känslor,
detta fixar ej de kemikalier psykiatri tillhandahåller,
för dessa människor fungerar att gå till en psykolog lika dåligt som sådant har fungerat för alkoholister eller drogmissbrukare,
under historiens gång,
ja det var ej nog för att skapa andra tankar andra känslor,
det har för dessa fungerat ungefär som en ventil där de kunnat ventilera sitt dåliga mående,
 
men det har ej räckt för att sluta dricka eller sluta knarka,
likadant är det med självskadande,
det behövs andra medel än bara droger förvaring och ett snack med psykolog då och då,
 
ja sådant har ju aldrig räckt,
de kommer ju tillbaka inom sluten vården gång på gång eller tar livet av sig,
det är känslor allt sådant som självskadande alkoholism drogmissbruk handlar om,
man kan ej lösa sådant med de metoder vi agerar med inom tex psykiatrin idag,
 
det ser man ju på dessa människor inom vården,
deras ångest deras upplevelse av hopplöshet är större än många andras,
då, tar man sig tid och sitter hos dem bevakar dem så att de ej ska skada sig själva,
man ger dem mera droger för att på så sett försöka hantera deras tanke känsloliv,
men detta löser ej problemet,
 
deras tanke känsloliv,
vare sig att sitta vak så att de ej skadar sig själva, eller att ge dem mera droger flera droger,
de behöver utvecklas tanke känslomässigt,
en bra början kan vara att avdramatisera för dem deras oegenvärde deras självskam.,
ja att våga ta den dialogen med dem,
för de känner upplever sig ju värdelösa fula fel feta dumma m,m
 
det är ju därför de skadar sig själva,
de är inget fel på deras hjärnor som kan åtgärdas med kemikalier,
de behöver professionell hjälp precis som alkoholister eller drogmissbrukare skapat terapeutiska program,
där de genom en grupp dynamik,
talar öppet om känslor drogbeteenden sina tankar,
detta är något som hjälper dem att frigöra sig från alla självnegativa känslor all skam all skuld all självharm,
vilket gör att beroendet släpper,
dvs deras hjärnors belönings system frigörs ifrån att ge endorfiner dopamin på ett destruktivt sett,
ja genom substanser,
ett återskapat egen värde en återskapad självkänsla,
är den frigörande faktorn, från beroenden,
 
detta fungerar lika bra i självskade beteenden,
det är nämligen samma skit känslor de behöver utvecklas ifrån,
skitkänslor som skapar o-egenvärdes tankar,
där de till och med får lättnader från sina personliga helveten av tankar känslor,
då de skadar sig själva,
så ger deras hjärnor dem belöningar i detta precis som alkoholister eller drogmissbrukare får från sina hjärnor,
med substans intag,
 
så det ni sysslar med inom psykiatrin är ren okunskap,
ja individer utvecklas ej över de känslor som är problemet med kemiska preparat eller övervaka eller förvaring,
det behövs en personlig utveckling,
detta kan bara tillkomma med en terapeut som vägledare,
eller i en grupp dynamik där de som missbrukare lär sig att frigöra sig ifrån skitkänslorna som styr dem,
 
ska detta var så jävla svårt att ta in,
ja era metoder suger,
de löser ej problemet, individens känslor, så länge detta ej löses så är självskadande ett fortgående faktum,
möjligtvis kan man till synes uppnå en period då de verkar vara mera hela,
ja då släpper ni ut dem,
säger dem vara färdigvårdade,
facit är tjena välkommen tillbaka, eller den hamna i gropen, problemet ej löst,
 
åter igen då människor är i en utvecklingsprocess,
ifrån beteenden eller beroenden,
så finns ingen hopplöshet ingen ångest,
om vi har en vård som skapar detta med sitt vårdande, ja då har vården en bit att gå innan den är en vård,
en vård är alltid en utveckling i individen tanke känslomässigt,
då finns det ej plats för ångest hopplöshet,
då finns där framtidshopp och större glädje istället,

Annons
Annons
Annons