Forum Psykiatri


Panik, jag håller på att gå under!

Hej, vet inte riktigt hur jag ska beskriva min situation för att någon ska förstå. Jag lever ihop med en tjej som har ett barn sedan tidigare så det är inte mitt egna barn, vi har varit tillsammans i snart 5 år och jag älskar både henne och barnet så otroligt mycket. Min bakgrund, som är relevant för diskussionen är att jag har en pappa som är alkoholist och som gjort att jag har tagit avstånd mot alkohol och mot honom så vi har ingen kontakt längre. Har under 10-tal år varit typisk anhörig till alkoholist och gjort alla fel man kan göra men har tillslut gjort det rätta och bryta kontakten med min far för det tar för mycket kraft och höll tillslut på att förgöra mig. Min tjej, som jag fått reda på mer och mer med åran, har haft ett jobbigt förflutet med många olika personer som hon flyttat mellan som liten, mamma som lämnat henne etc samt har varit drogmissbrukare av kokain och annat som hon sniffat i ungdomen. Detta fick jag reda på efter sådär 1,5 år efter vi varit tillsammans så hade nog brutit mycket tidigare om jag vetat det, för det är precis detta - att ha en nära relation till en missbrukare eller före detta missbrukare, som jag absolut inte klara av för jag mår så otroligt dåligt i det (som jag beskrev med min far). Det som det visat sig de senaste 2 åren är att hon har tidigare i sin ungdom velat ta livet av sig och har försökt flera gånger och har börjat dricka mycket de senaste åren men slutat med andra droger. Hon har för två månader sedan varit inne på akuten för att hon i onyktert tillfälle sagt att hon "denna kväll" bestämt sig att ta livet av sig vilket gjorde att jag känslomässigt gick under och fick panik, ringde 112 och ambulans hämtade oss. Efter detta och många bråk mellan oss har hon nu hållit uppe rätt bra men det återkommer då och då att hon dricket vilket gör mig så otroligt ledsen och gör mig totalt handlingsförlamad. En annan sak är att hon också har ekonomiska beroenden till mig pga att om jag skulle lämna henne så kanske hon inte skulle klara sig etc. Hon har stora skulder och det är väldigt svårt som ensamstående mamma med skulder på 5000 SEK per månad att få det att gå ihop, detta är otroligt påfrestande för henne mentalt. Hon kan inte få någon skuldsanering heller för hon har hamnat på kronofogden etc. Hur faan gör jag nu, jag mår så otroligt dåligt, jag vet att om jag lämnar henne så kanske hon tar livet av sig. Om hon inte ta livet av sig så kommer hon få så otroligt jobbigt med den ekonomiska biten. Jag orkar inte ha det på detta sättet, vill bara dö eller gå under jorden, Vill egentligen bara göra slut så jag kan få ro för jag håller själv på att gå under men jag är livrädd att hon ska ta livet av sig och det skulle jag inte klara av att ha på mitt samvete, jag skulle dö av samvetskval. Jag älskar henne och barnet också så mycket vilket gör allt så otroligt svårare. Jag har försökt att prata med henne om allt detta som jag nämner här men hon vill inte prata, blir agressiv och har så fullt upp med sina inre och egna problem så hon orkar inte ta tag i relationsproblem eller ta till sig vad jag säger. Vad gör jag, jag håller på att gå under, jag har gått från att vara en glad, utåtriktad och framgångsrik kille till en ledsen, introvärt och otroligt ledsen kille som själv inte vet om jag klara av detta. Jag har panik när jag tänker på allt, gråter tills jag somnar på kvällarna och är så otroligt ledsen och känner mig maktlös. Panik, jag håller på att gå under, vad ska jag göra ? :(

Du måste lämna den där tjejen och rädda dig själv!!!!!!!!!!!!!!! Man kan inte begära hur mycket som helst av en person och det är uppenbart att du redan gjort så mycket du orkar. Jag vet inte vem det är bäst att du kontaktar, men fan ring psykakuten och förklara ditt problem. Det är totalt grymt att det ska vara upp till dig om hon tar sitt liv eller inte - då har det gått alldeles för långt!! Sådant får psykvården ta hand om. DE FÅR TA ANSVAR FÖR ATT HON INTE TAR LIVET AV SIG. Kanske kan hon bli inlagd ett tag?? Du behöver ju själv hjälp och stöd så att du klarar av att gå vidare. Du har ju typ varit medberoende till två personer som står dig nära - och det måste ju varit skittufft. Ta hand om dig själv!! Jag tycker dessutom att hon inte har varit schysst mot dig eftersm hon inte berättade med en gång om sina problem. Hade hon varit "frisk" så hade hon ju förstått hur mycket det måste göra dig illa att återigen leva med någon som har ett alkoholproblem. Ursäkta att jag ångar på... men för mig är det uppenbart att du måste lämna henne.... om ni ska vara tillsammans så måste hon lösa sina problem.


Ja, mitt råd är att du lämnar henne. Du har nått botten låter det som. Försök få henne söka psykhjälp orkar hon inte fråga om du kan få hjälpa henne med det. Ni behöver ju inte bryta kontakten helt fast det är slut. Kan ju tex ha en chatkontakt kvar ifall hon är ledsen o behöver prata. Eller breväxla över mail. Då kanske hon lättare kan hantera att du gör slut. Lycka till! Kram


Tack snälla ni för era svar, så skönt att få någon att bolla med och få feedback av. Kram för er medmänsklighet! Ja det svåra i alla detta är ju att jag älskar henne och i min enfalld fortfarande har/haft hoppet kvar att vi kan fixa dessa problem och få en dräglig relation.... på något sätt. Vet att det kanske låter sjukt men det är väl kanske det jag är, sjuk av i form av medberoende. Vet att jag har otrolig separationsångest och svårt att ta mig ur detta. Kan inte tänka klart längre, är snart 40 år och känner att marknaden där ute inte är till min fördel heller om jag skulle bryta och försöka finna ett annat förhållande senare. Vill också så gärna ha barn vilket gör det lite svårare också, vem vill ha en gammal 40 årig gubbe till pappa :) :(


Mitt råd är att SPRING direkt till ett Al-Anon möte, leta på nätet efter ett där du bor. http://www.al-anon.se Alla där VET vad du går igenom nu, du kommer att känna dig mindre ensam direkt. De ger dig kraft och de delar om hur dom har gjort/gör för att må bra och hantera sitt medberoende. Jag vet inte var ni bor, själv har jag haft turen att bo i en kommun med ett jättebra behandling för både beroende och medberoende. Jag tycker du ska ta kontakt med IFO i din kommun och berätta att du/ni behöver hjälp. Har du tur har dom en bra behandling, eller är villiga att betala för extern, typ Nämndemansgården. Där kan hon få en behandling och du få en anhörigvecka. Vill inte hon ta emot hjälp så är det tyvärr så att den bästa hjälpen kan vara att.....just bryta! Inga tomma hot, utan klara besked.....tuff kärlek-) Det kan vara just det som hon behöver för att "nå sin botten", och då bli villig att ta emot hjälp (behandling). *Kramar*


Mitt råd är att gå via akutpsyk för hjälp,kanske kan din tjej bli tvångsintagen om hon är självmordsbenägen? Förstår att det är en ohållbar situation!! Styrkekram till dig


Hej igen, har nu varit många dagar av tankar, prat och bearbetning. Har läst en massa böcker, läst på internet och gått igenom alla delar av mitt och hennes beteende. Beteenden, orsakerna till dem, och försöka komma fram till en slutsats. Min gamla dröm är krossad, drömmen över HON och JAG tillsammans, att skaffa barn och ha en familj tillsammans. Lika bra är inse det. Svårt att förändra och förneka verkligheten, det är bara att inse FAKTA. Har inte velat se sanningen och verkligheten i vitögat för det har gjort för ONT. Finns ingen chans i världen att vi kan lösa alla dessa problem och börja leva enligt denna "dröm" igen. Vi har säkert gjort slut minst 10 ggr under dessa 5 år, bråkat och försökt att förändra varandra, när den enda som kan förändra någon är en själv. Hon måste förändra sig själv, jag kan varken göra det åt henne eller vänta på ett mirakel. Har hon inte gjort det på 5 år kommer hon inte göra det nu heller, skulle hon göra förändringar så är skadan ändå så djup och våra olikheter så stora att det ändå inte skulle funka. Det enda jag kan vara, om hon vill det, är en god vän som älskar henne och stöttar henne i allt. Vi har nu än en gång gjort slut och NU måste jag flytta ifrån allt. Måste tänka på mig själv, det är en mänsklig rättighet att få må bra. Jag kan inte offra mitt egna mående längre. Må hända att jag är en gammal gubbe snart och kommer kanske inte finna lika stor kärlek igen, eller någon att bilda en familj med. Jag får lita på mitt öde, Only time will tell, only time....


Gud vad skönt att höra! Ingen rolig situation förstås, men tror det var nödvändigt. Kram


Tack för att du skrev igen, och uppdaterade. Har tänkt mycket på er situation. Blev mycket glad och imponerad över ditt sätt att se på detta, och hur kärleksfull du är både mot dig och henne...mitt i allt. Jag önskar dig en kärleksfullt och värdefullt framtid!


Tack snälla ni, önskar er all lycka! Kram på er!

Annons
Annons
Annons