Forum Psykiatri


Önskar vägleding

Hej, jag har ätit olika SSRI preparat i 7 år för min panikångest och GAD. Nu senast Effexor. Känner att det inte hjälper fullt ut, plus att jag blir "bedövad" som jag kallar det. Har nu på egen hand minskat ner och sen en hel månad varit utan helt. Min läkare vet inget. Nu har jag fruktansvärt med ångest. Är nästan helt isolerad. Vad ska jag göra?//Lena

Hej tog du bort medicinen snabbt eller minska du sakta? Tycker du ska ringa din läkare o tala om hur det ligger till kanske behöver du medicin igen o det finns ju en hel del olika du kan prova ofta är det så att man känner sig bedövad av dom har du nån kurator att prata med? ska säga att jag har samma som dig panikångest o gad sen 15 år kram


Nej, jag tog lång tid på mig. Jag har nämnt för min doktor att jag ha velat sluta många gånger med medicinen, men det har jag inte fått nåt gensvar för. Jag känner mig misslyckad på nåt sätt när jag äter den. Och eftersom den ändå inte hjälper fullt ut så kan det väl kvitta. Vad äter du för sort? Jag har genomgått alla terapier som ska hjälpa mot det här, men med sparsam effekt.


Ring nu! Tala om som du känner det, ingen vet om inte du säger det. Ingen kommer att skälla på dig men tala om, de kan inte hjälpa dig annars!Det finns många olika mediciner, men det tar alltid tid innan de som ska hjälpa på lite längre tid har effekt. Be om vid behovsmedicin att kombinera med, men det är viktigt att inte ändra utan att tala om. Jag har använt mig av lappar, jag har väldigt dåligt självförtroende och har svårt att hävda min åsikt när vi pratar. Ring! Vi finns här, och tror på dig! Kram


Det låter så lätt när nån annan säger hur man ska göra. Jag tycker nog att det känns lite bättre ida. Men jag gör nog som du säger...snart!!


Det är inte lätt det är aldrig lätt. Vore det det behövde vi ingen hjälp.


Hej Lena !! Jag förstår hur du känner dig.... och sen alla dessa läkare på vårdcentralerna som har en väldigt begränsad kunskap eller ingen alls om ångestsjukdomar , bara det frustrerande. Har själv levt med Paniksyndrom(panikattacker) , GAD och Social ångest sen jag var 13år , är idag 36 ,fast dem senaste 8 åren har varit dem värsta . Då mina attacker utvecklats till det värre och ångesten skjutit i höjden ....det tar ju sån kraft av en både fysiskt och psykiskt. Jag har oxå provat det mesta i medicinväg utan något bra reultat. Men till för en månad sen så kände jag att nu får det vara nog . Jag skrev ner alla mina symtom och om hur jag mådde allmänt på ett A4 papper ( Det ska va presic allt ....dölj inget) Ringde min läkare å beställ en tid ( 30 min ) Läste upp lappen för läkaren och förklaraade....så här jävla dåligt mår jag...och jag måste få hjälp nu!! Jag fick prova en medicin som jag inte haft förrut som heter Paroxetin HEXAL 10mg. Man börjar med låg dos som sen ökas vart efter. Har haft en bra verkan på mig.....har inte haft en enda fullständig attack sen jag började c,a 7 veckor (du kanske har provat dem?) Sen så anmälde jag mig till www.internetpsykiatri.se när jag kände att det började vända till det bättre. Det är bara vi själva som kan få det att bli bättre med rätt hjälp ...självklart . Det kommer att bli bättre .....det är bara kämpa på ( låter kanske lätt ...det är det inte heller) Det är inget man själv bara fixar ...så där på några dagar och har man ständig ångets är det omöjligt att klara det på egenhand. Jag är helt säker på att du grejar det här även om det känns skitjobbigt. Jag tror på dig !! Mvh// Patrik Vi måste besegra våra tankar !!


Kära Lena!....GUD, ...Vad jag förstår DIG.Jag börja få mina symtom redan vidca:12 års ålder, har sedan gått kontinunligt till Spec.i Psyk. hela mitt liv, med att bl.an medicinerat även kominurligt hela tiden, i då 49 år, med dom, nog det mesta av alla sorters anti.pep. man kan tänka sig, och som du skriver sedan ca.10 år tillbaks med SSRI Prosac i USA- Fontex i Sverige, som bytts ut till otaliga namn inom ssri. Dessutom tar jag lugnande medel på dagen, och sömntabletter, vissa nätter!...Hur grymt jag änn haft det, (OBS! ALDRIG LEGAT PÅ EN PSYK.KLIN)lever jag änn i dag. Jag skulle nog lätt fyllt SVERGES RIKES LAG BOK, med mina jävulska åkommer,.Varit bland många olika nya tester de gjort genom åren, inom psyk.vård,...men vem "känner mig" ingen mer änn jag själv, "knappt"! Jag vet alla gånger att man aldrig kan bli förstådd med denna sjukdom, utan att UPPLEVT ELLER HAR DEN!...Så att prata med någon utomstående "är som att tala med en vägg"..Det går inte! Det finns bara en, och det är man själv, eller någon som har det, som kan hjälpa en, ...FAN vad jobbigt, DET ÄR OCH FÖRBLIR ETT UNIVERSUM DENNA SJUKDOM.........Kram linda00

Annons
Annons
Annons