Forum Psykiatri


mitt liv

MITT LIV 1981 Föddes jag med blås ljud i hjärtat. Jag hade problem med öronen redan vid födseln så det blev många sjukhus besök under åren till sist så fick jag rör i öronen så jag kunde höra jag började att prata sent tack vare min dåliga hörsel Jag var cr 2år gammal när jag började prata. Jag lärde mig att gå när jag var 18 månader. 1986 började jag i förskolan där fick jag gå om ett år. Två år senare så började jag i ettan där gick rätt bra tyckte jag. Nu börjar jag i tvåan där fick jag gå ner till ettan i plant för jag hade missat lite i ettan. Sedan flyttade vi till en annan kommun. Då började jag i trean med extra lärare. Där gick jag i 3.4.5. 1993 gjorde dom en utredning på mig på pub som visade sig att jag hade dyslexi perceptonstörningar och bristande uppmärksamhetsmotivation. Då skrev dom in mig på särskolan där trivdes jag inte för jag åkte taxi cr 12 mil om dan. Där gick jag i 7.8 och 9 jag lärde mig ingen teori. Sedan efter 9an så började jag på gymnasiesärskolan där lärde jag mig fortfarande inget. Jag hoppade av efter ett år. Någon månad senare så gick jag till arbetsförmedlingen för att söka jobb men det var dåligt med jobb så dom gjorde en utredning på mig. Så dom kom fram till att jag hade med fynd av perceptionsstörningar bristande uppmärksamhet motivationsproblem dyslexi lindrig mental retardation70.9 med damp inslag + men det finns väll drag av asberger också. Nu vet ni lite av mitt liv men jag har en känsla att jag inte har alla dom här diagnoserna som till exempel lindrig mental redartion (utvecklingsstörd) jag kan ta hand om mig själv jag sköter hygienen jag kan handskas med pengar har skaffat körkort betalar minna räkningar mm. Det enda som stämmer är dyslexin. Jag blir behandlad som om jag inte klarar mig själv men det har jag gjort det närmast 10 åren detta hände när jag flyttade till annat län så min gamla handläggare skickade ditt alla minna uppgifter den nya frågade mig om hur jag kunde ta körkort och varför jag inte hade ansökt om lss då frågade jag varför jag skulle det då sa hon att jag skulle kanske behöva det jag sa att jag har klarat mig hittills så jag klarar mig hädanefter också jag hatar att folk försöker att sätta sig på mig. Jag skall snart på en ny utredning på vuxenpsykiatri. Jag vet inte vad jag gör om inte jag får göra en ny utredning snart jag bara tänker på självmordsförsök hela tiden. Finns det någon som har tips hur jag kan fixa den här röran så skriv gärna tillbaks .

Hej! För det första tycker jag det är fel att man drar en så hård gräns att antingen är man utvecklingsstörd eller inte. Det beror ju helt på vad man ska göra vilken typ av person som krävs. Ska man bli astronaut så ställer det nya krav på vilken typ av person man ska vara. Här är samhället fullständigt fantasilöst. Jag vet inte om du är förståndshandikappad eller inte och när jag var i 20-års åldern så viste jag bara att jag faktiskt inte klarade mig själv särskilt bra. Idag vet jag att jag hade behövt någon form av diagnos själv... ADHD, asberger... vet inte riktigt vad men mitt liv var totalt kaos. Jag kommer inte på några bra råd just nu... men det finns alltid nya vägar att gå om en stängs. Jag hoppas att det går bra för dig och önskar dig lycka till på utredningen. (=


Jag får tacka jag har fått en handledare nu kanske i från ett ställe där dom tar hand om sånna som har fått fel diagnos han skulle hjälpa mig att strida i mot myndigheter + att han skulle skunda på utredningen så jag hopass att allt blir bra igen för jag skall ju börja på komvux till hösten för att läsa upp dom ämnena jag missade när jag gick på särskolan sen skall jag läsa till undersköterska och hålla på med dom som verkligen behöver hjälp


Nu har jag gort många olika utredningar och det visades sig att jag hade bara grav dyslexi som jag viste. Jag är vansinig dom har tatt 4 år i från mitt liv. jag har skrivit fel på tidigare det var inte bup som hade gort utredningen på mig 1993 det var skolpsykologen

Annons
Annons
Annons