Forum Psykiatri


Kroppen/Hjärnan kan inte varva ner. =(

Hej! Efter att ha jobbat mycket under stress och press och då jag varit tvungen eller känt mig tvungen att fortsätta arbetet trots detta så började jag så småningom utveckla perioder då jag var helt, vad ska jag kalla det? Hypad! Alltså..jag kunde inte slappna av. Jag vaknade ungefär som att jag skulle lämna ett sjunkande skepp: i panik, hjärtat slog väldigt fort osv. Detta skedde inte bara när jag vaknade utan - jämt från och till. Hypad, nervig, skulle göra saker hela tiden, var "på gång" så att säga. Det var till den graden att de jag jobbade med sade till mig att sätta mig ner och ta de lugnt! Nu har den värsta stressen, pressen och kraven släppt där jag jobbar. Problemen sitter dock i. Saken är den att de har gått över till att vara hela tiden. Jag känner mig helt hypad hela-jäkla-tiden. Jag vaknar, som jag tidigare nämnt lite som i ett ryck. "Jag är redo", liksom. Under dagen så är det på samma vis: hypad, igång på ett överdrivet sätt, stissig. Jag kommer på mig själv så många gånger per dag och inser att jag stundom (kanske lite överdrivet, men..) ser ut som en problem som tagit något uppåttjack. Något jag aldrig tagit. Jag vare sig röker eller knappt dricker heller för den delen. Mina tio senaste år har varit jobbiga. Jag har fått antidepressiva som jag haft i ca 2 år om jag minns rätt. Dessa slutade jag med för ca 1 1/2 år sedan. För övrigt tar jag ingenting. Jag vill bara få det här att sluta. Jag märker att mitt hjärta jobbar ganska hårt med. Utöver det hyperaktiva så jobbar även mitt hjärta hårdare än vanligt och slår fortare än normalt. Jag har även ett tryck över vänstra delen av bröstkorgen och drar sig lite uppåt mot axeln. Till detta så har jag den senaste tiden haft värk i bakhuvudet, en bit upp och sen till vänster, från nacken räknat. Vad kan det här vara? Är det all stress och press som jag varit tvungen att klara mig över som satt dessa spår? Vad brukar en läkare ordinera (medicin, sjukskrivning, träning...eller annat?). Jag är 36 år. Stort tack på förhand!

Jag börjar tro att det här INTE är något psykologiskt längre vilket skrämmer mig en hel del. Nu har det här pågått i flera veckor. Vaknade alldeles nu mitt i natten ( har hänt massor av nätter innan ) av att hjärtat slår tokfort. Det här får för sjutton inge längre. Jag är sjukt trött på dagarna fastän jag samtidigt är helt uppe i varv. Jag har numera konstant tinntius och även ofta värk i vänster sida av huvudet. Tyvärr tas jag inte på allvar av läkarna. Självklart är jag skiträdd inför vad detta kan vara... Det känns inte bra alls. Vi pratar ingen panikångest eller så - det är inte alls något sådant. Känns som jag håller på att bli knäckt av detta och jag är riktigt rädd. Vad är det som händer med mig???? Symptomen igen: - Kroppen helt hypad/helt igång på dagarna men samtidigt sjukt trött - Har tinnitus annars, men numera konstant - Hjärtat slår superfort och går upp och ner i tempo. - Konstig huvudvärk ungefär vid tinningen. - Vaknar på nätterna av att jag är hypad / helt igång. - Lätt tryck över hjärttrakten - Har ofta konstig smak i munnen Jag HAR överansträngt mig de närmaste månaderna, ja de närmaste åren med. Tyvärr sträcker det sig nog ännu längre bakåt. Har i stort sett *tvingats* vara igång då jag inte fått läkarhjälp för att jag mått dåligt på olika vis. Jag är tyvärr säker på att detta är något som börjat som något psykiskt men som blivit fysiskt. Just nu är jag bara fruktansvärt rädd. Jag kanske behöver komma in akut? Var hos läkaren på min VC häromdagen men togs inte på allvar alls, blev snarare hånad och det gjordes ingen större undersökning, ställdes inga frågor heller för den delen. (pratade med VC chefen efter detta pga det dåliga bemötandet). Vad ska jag göra??? Något är riktigt fel!!! =( Jag får ju ingen hjälp heller!! Orkar inte må så här längre!! Varför i h-vete lyssnar ingen på mig på vårdcentral eller så? Det är ju ett skämt. Vem tar ansvar om det händer mig något? Vem tar ansvar för att jag redan nu mår sämre för att jag inte lyssnats på och fått hjälp tidigare? Borde man inte kolla mina sköldskörtelvärden? Borde man inte ge remiss vidare då hjärtat skenar iväg så ofta? Borde man inte kolla varför kroppen inte kan gå ner i varv? Borde man inte lägga in mig för att undersöka mig under en längre tid? Borde man inte ta prover? ..... ?????? Jag kan säga att jag även besökt en psykolog då jag mått dåligt under hösten (hm...men mått dåligt längre tid än det pga olika händelser). Hon borstade i stort sett bara allt jag sade under mattan och hänvisade till "ångest". "Det har så många av våra besökare så...". Sen när jag lulstigt nog frågade (se nu vad som hänt!) om man inte kan få andra men, av fysiskt slag om man gått länge och mått dåligt och inte fått hjälp, så får jag till svar: - Nu låter det som du är lite Hypokondrisk. Som ni förstår. Jag är i panik. Jag får ingen hjälp. Vad ska jag göra?? Någon??? Tack!


Var nu inne här och läste: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Hjartklappning/ Där står det bl a: Sök vård Kontakta din vårdcentral för utredning så snart som möjligt om du har återkommande hjärtrusningar som börjar och slutar plötsligt utan uppenbar orsak, även om de går över inom några minuter. Det är viktigt att ta reda på om symtomen beror på rubbningar i ämnesomsättningen, blodbrist, en hjärtsjukdom eller något annat så att rätt behandling kan sättas in. Det är lika viktigt att du får veta om besvären är helt ofarliga så att du inte behöver oroa dig. Oro kan dessutom skapa och förvärra besvären. . . . Undersökningar Läkaren gör en kroppsundersökning med särskild inriktning på hjärta och lungor samt kontrollerar blodtrycket. EKG är viktigt även om hjärtklappningen gått över. För att fånga hjärtklappningsbesvär på EKG kan du få genomgå olika typer av långtids-EKG-registreringar. Laboratorieprover ger information om andra sjukdomar som kan framkalla hjärtklappning, som blodbrist, saltrubbningar eller rubbningar i ämnesomsättningen. Ofta görs ultraljudsundersökning och ibland även arbets-EKG för att säkert kunna utesluta hjärtsjukdom. . . . Detta har jag ej fått kan jag ju lätt konstatera. =(


Hej A och O Har själv gått in i väggen var sjukskriven två år. Tyvärr har försäkringskassan blivit mycket hårdare nu. Det som hjälpte mig väldigt mycket var att promenera i naturen, vilket jaf fortfarande gör när jag mår dåligt. Promenaderna blir gärna mycket långa. Tvär hinner jag inte med så mycket promenader nu när jag jobbar heltid. Dessutom har jag kommit fram till at jag troligen har någon form av bokstavsdiagnos, en kombination av Social fobi/ADHD/Asperger. Idag har jag mycket hjälp av att läsa på diverse forum för oss med bokstavdiagnos. Det är ganska vanligt med folk med utbrändhet inom vår kategori. Om du vill kan jag skriva mer om hu mitt tillfrisknande gick till, men hinner inte nu.


Hej, lasseze! Det får du mer än gärna göra. Känner du igen något i vad jag skrivit? Jag vet inte själv vad detta är men det känns som att jag får allt underligare symptom på något - vad vet jag inte. Det senaste är små smärtfyrverkerier i huvudet, på olika ställen. Allt annat kan du läsa om i mina inlägg. Är bara såååå trött på att inte tas på allvar, att ingen lyssnar på en... Hm *suck* Tack för ditt inlägg, förresten! =)


Det senaste jag nu upplevt (och nä, jag letar inte fel som säkert någon skulle kunna tro) är att jag får små smärtattacker i huvudet. Ungefär som huvudvärk men på olika punkt-platser i huvudet: Vid tinningarna, baktill på huvudet, nertill. Det är som ett smärtfyrverkeri. Plötsligt är det borta. Åter igen tycker jag att jag får konstig / annorlunda smak i munnen när detta har skett. Har nu också muskelryckningar i händerna som jag märker av när jag ska försöka sova. Min tinnitus, som annars går upp och ner har nu varit igång sedan...jag vet inte hur länge. Den har väl gått ner något vid tillfälle men annars är det "full fart" så att säga. =( Jag är konstant trött. Att jag inte får någon riktig hjälp eller blir bemött som en patient borde bli är ett stort frågetecken. Ska jag gå in akut för detta? Jag är faktiskt rädd. Ibland tycker jag även att jag är lite personlighetsförändrad: jätteglad och uppåt ena dagen och sen..nedstämd och låg andra dagen. Det är nästan så att jag reagerar när jag är på gott humör, över hur jag varit och tänkt när jag varit "låg". Visst, kan vara depression - har ju haft det förut (men inte riktigt fått diagnos på det, såklart). *suck* =(


Hej igen A och O Ska försöka skriva lite mer senare, lägger en hel del tid på aspergerforum, men skall försöka samla lite va vad jag gjorde. Kan faktiskt vara bra att göra en summering även för egen del. Blir dock inga revolutionerade råd. Det första jag tror du behöve försöka få ordning p är sömnen. Det första året efter jag återgått till arbetet, promenerade jag minst tre kvart varje dag, efter jobbet. Jag märkte att om jag inte gav efter för frestelsen att hoppa över promenaden, så mådde jag bättre och sov bättre på natten. Har även haft panikångest längre tillbaka i tiden, det ger en del kroppsliga sensationer yrsel flimmer i ögonen och susningar i huvet. Det tog flera år att bli av med, Är helt fri från panikångesten nu, men en sak som var bra att tänka på, när enatck var på väg, var att hitintills hade jag inte dött, så troligen inte denna gång heller. Jag tror du behöver en stor kram också Hej


Skrämmande läsning då jag har till 100% förutom tinnitus samma problem, har oxå varit på otaliga undersökningar men är enl alla prover och utlåtande friskast i världen. Ser du skrivit detta 2009 och vill gärna veta hur du har det nu ! För jag är jävligt trött på det ! Har haft den huvudvärken du beskriver i 2 veckor nu och jag försöker varje minut intala mig själv att inte ha en hjärntumör ! Tacksam för svar


Låter som du behöver vila ut på ett spa eller annat ställe i helst en vecka och bara tänka på dig själv och inget annat. Fundera på livet och skriva dagbok om allt. SEDAN om dina problem är lika akuta så har du ju kursgården/spaet el vad du nu unnade dig att hänvisa till att du faktiskt har bara slappat och tänkt på dig själv så då borde det vad läkarna kallar ångest vara minskad. Kan säga att jag har liknande problem men det är också förståeligt då jag med fått jobba över mina resurser. Är så trött så att jag kan somna på morgonen (barn vaknar 1-4 ggr/natt) men på eftermiddagen känner mig sådär speedad som du säger. Kroppen kan reagera på det sätt som du beskriver om du som jag har en vägg att ramla in i titt som tätt. Och ramlar inte väggen och visar sig vara en säng så fortsätter man och problemen förvärras.


Anledningen att hjärtat rusar kan vara att iom du varit stressad så har muskler dragit ihop sig i bröst/rygg/nacke. Som gör att hjärtat måste pumpa hårdare för att få ut blodet. Jag hade samma sak för 3 månader sen.

Stretchade och gick till naprapat så försvann det. Läkare missuppfattar ofta och tror det är hjärtat det är fel på när det är musklerna som är problemet.

Annons
Annons
Annons