Forum Psykiatri


Gråter för allt

HejUndrar om det finns fler som jag eller om jag är ensam om mitt problem. Jag gråter för inget alls och detta har blivit ett jättestort problem i mitt förhållande. Jag har alltid varit sån men det har inte varit så påtagligt som nu. Jag har aldrig haft ett riktigt förhållande, är 32 år och sen ett år tillbaka har jag träffat en man. Jag älskar honom och vill leva mitt liv med honom.Men alla pyttesmå konflikter blir jättestora pga mitt gråtande och jag känner att han inte orkar med det. Vilket jag helt förstår. Vi kan inte ens diskutera utan att jag börjar gråta.  Jag gråter när jag blir arg, jag gråter när jag inte får fram mina ord på rätt sätt, jag gråter för att jag blir ledsen, jag gråter för att jag har svårt att prata om saker... Ja, ni fattar. Jag är så sinnessjukt trött på mig själv och jag vill inte förlora honom pga detta. Han är alltid ko-lugn och brusar aldrig upp men jag gör. Jag finner mitt beteende pyskiskt utmattande och otroligt jobbigt.Har börjat fundera på nån form av terapi, nån som har ett tips på en terapiform som kan vara användbar? Finns det nån som jag och hur handskas ni med gråten? 

Hejsan jag vet inte om jag är speciellt hjälpsam men jag är 16 år och jag har haft gråt problem och jag visste aldrig varför jag började må dåligt över att jag grät så fort någon sa hej .. ag skojar inte ibland kunde jag börja gråta om någon sa hej til mig jag blev för 1 år sedan skickad till BUP det tog flera månader men efter ett tag sa dom att jag hade ADD en adhd fast åt annan form jag ör hyper invändigt och inte utåt. Jag har fått speciella saker frpn sjukhuset till hjälp då jag inte vill ta medicin. men du kan väl inte söka till BUP men någon vuxen BUP typ. :( Försök att andas djupt gå där ifrån i kanske 1 minut och det bästa vore kanske att du förklarar för din kille/man hur det ör och hur du känner då kanske kan inte blir lika frustrerad .... hoppas det blir bättre.


Kanske kan du få en tid hos en kurator på din vårdcentral till att börja med? Kuratorn kan säkert göra en bedömning om vad för slags terapi som vore bra för dig.
Vet inte hur du är i humöret för övrigt, men hormonrubbningar kan ju orsaka humörsvängningar med...
Jag minns när jag var yngre och åt p-piller som gjorde mig argsint, så dem fick jag byta mot en annan sort och det hjälpte.
 
Hoppas du får hjälp med ditt gråtande...


Jag förstår dig, pannan! Jag har haft samma problem i heeeela mitt liv! Så fort jag blir berörd på något sätt (ledsen, rörd, arg, besviken mm) och behöver prata om det, så kommer tårarna som på beställning! :( Försökte med allt möjligt inkl. olika samtalsterapier djupandning mm mm; inget har hjälpt! I vissa fall skrev jag brev till någon som jag behövde berätta något för men inte kunde för att gråten kom i vägen. Nu är jag nästan 70 och söker fortfarande efter någon hjälp! Vill inte ge upp hoppet att det finns någon lösning på detta problem!

Annons
Annons
Annons