Forum Psykiatri


GAD se hit!

Finns det någon där ute som har fått diagnosen GAD och som skulle vilja ha kontakt med mig som oxå har fått diagnosen. Känner ingen med GAD idag och saknar någon att utbyta tankar och funderingar med.

Hej där! Jag har också GAD och har haft det större delen av mitt liv och jag är nu 30 år gammal.


Hej Annfie! Vad roligt att någon hörde av sig, vad glad jag blev :) Jag har länge tänkt försöka att få någon slags kontakt med någon annan i liknande situation men det har inte bara blivit av, men nu så tog jag tag i saken. Jag är 38 år gammal och har, som jag i efterhand förstått, haft GAD sedan en bra tid tillbaka i livet. Fast jag fick diagnosen för 3 - 4 år sedan. Men jag stämmer in på så gott som alla "symtom". Drabbades av en utmattningsdepression 2006. Och har prövat en massa olika antidepp.mediciner. När jag till sist prövade Cymbaltan så blev jag äntligen bättre, men har aldrig mått jättebra, utan det får gå så att säga. Behövde tydligen höja noradrenalinet också. Det är som så många andra sjukdommar både upp och ner periodvis. Jag har väldigt begränsat med energi. Så jag får tänka på vad jag väljer att lägga den på. Det är naturligtvis svårt för andra att förstå hur man har det eftersom det inte syns utanpå så att säga. Så kan det vara svårt tycker jag att veta om olika symtomer beror på själva GADn eller medicinen. Ibland är jag skit slut vissa dagar, ibland speedad. Vet att den här problematiken finns i släkten och även funnits i familjen ( hos min pappa som ej finns i livet idag ). Så att jag drabbades berodde säkert på ärftlighet, sårbarhet och för stora påfrestningar utifrån som till slut blev för mycket. Ja det var lite om mig. Men det finns mer. Så är du fortfarande intresserad så får du gärna höra av dig, det tycker jag skulle vara jättekul. Ha det gott! Vänliga hälsningar Marie74


Jag är ny här och kollar runt lite på Netdoktorn.se och hittade ditt inlägg här Jag har också diagnosen GAD och det är väldigt jobbigt.. Har nog haft det lite när jag var yngre med p.g.a många trauman och påfrestningar i livet blev det mycket värre och kroniskt. och blev sjukpensionär för ca. 10 år sedan, då jag inte klarade av att jobba p.g.a min ångest, oro, sömnproblem m.m. Och har ätit mediciner i många år nu men nu fått en som hjälper mycket bättre. Mera har jag skrivit om i min blogg, där jag kommer att fortsätta berätta mera

Annons
Annons
Annons