Forum Psykiatri


Forumtråd: Deprimerad sambo

Hej!

Jag lever sedan 4 år tillbaka ihop med min kille. Min stora, starka och karismatiska kille som tyvärr den senaste månaden betett sig konstigt. Han tar ingen kontakt, varken fysiskt eller på något annat sätt. Han är sitt vanliga jag mot alla andra, men mot mig är han kall och loj. Han har inte ett jättestort socialt ungänge, men några vänner som även om han inte träffar dem så ofta så finns de där.

Han har inte mått så bra över sitt utseende på ett bra tag, kanske 1,5 år (också så längesen sedan vi haft sex) och klagat över sin kropp men inte gjort någonting åt det.

Han har alltid varit lite lättretlig, men inget jag direkt reagerat över. Det har liksom gått över snabbt och detsamma gäller när han klagat på sig själv - det har nästan ”glömts” lika fort igen.

Han har blivit en helt annan människa nu dock. Den senaste månaden har varit ett helvete för mig där han inte pratar med mig, inte rör mig, inte ser mig överhuvudtaget. Allt jag säger snäser han bort, om jag skriver under dagen svarar han kort och kallt MEN jag vet att han skriver helt annorlunda med andra och delar med sig att sitt ”normala” jag med alla andra. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och förlorad i allt det här och tidigare i veckan vågade jag mig på att faktiskt fråga vad det är som händer.

Han säger då att han är deprimerad och inte vet vem han är längre. Vårt samtal mynnade då ut i ett samtal om oss. Är det vår relation som gjort honom deppig eller hans depression som skakat om vår relation? Han vet inte och jag försöker förstå. Fram tills för två månader sedan var vi med i budgivningar på hus och hade gemensamma drömmar om ett liv på landet.

Jag frågar då rakt ut vad han vill göra, säger att jag ju älskar honom och vill hjälpa. Han säger att han älskar mig men att han inte vet om han kanske måste vara själv för att kunna fixa allt och börja må bra igen. Trots att dessa ord får mig att vilja dö försöker jag inte att pressa fram några svar och vi går och lägger oss. Han håller om mig och i sömnen är allt som det brukar, kanske mer så än det varit på länge. Han kramar hårt och hela natten och jag känner kärlek från honom. Morgonen efter är det lite stelt men vi går ut med vår hund tillsammans och säger sedan hej då i porten. Han kysser mig med mer känsla än på minst en månad och tre minuter senare får jag meddelandet ”vi löser det här tillsammans, jag vill ha dig här”.

Efter detta är allt iskallt. Jag får ingen kontakt alls och han drar sig ifrån mig. Nästan noll kontakt under dagarna (inte naturligt i vår relation), inga ”älskar dig” eller spontana pussar. Han skulle inte få för sig att ta i mig, vi skulle inte ha några samtal alls om inte jag startade dem och det känns som att jag bor med en främling.

Han säger att han vill ta hjälp, men har dock inte ringt till vårdcentralen ännu (vad jag vet, vågar typ inte fråga av rädsla att ”pressa” honom). Jag kan dock inte hjälpa att undra om det här inte bara är en ursäkt för att han tappat känslorna för mig? Hans rädsla för avslut? Jag vill ju bara hans bästa! Vill hjälpa och stötta, skulle vända mig ut och in för hans skull men han ger mig ingenting.

Vad kan jag göra? Hur kan jag hjälpa? Hur är det här möjligt? Snälla, jag behöver råd i det här. Det känns som att hela mitt gått i tusen bitar.

oj oj oj sicket elände !!!


Hej,

Jag är i nästan exakt samma situation. Vi gifte oss för ca ett år sedan och bara en vecka innan bröllopet kom det fram att min flickvän hade självmordstankar. Detta kom som en stor käftsmäll för mig, för henne var det bara "som vanligt".

Det var en stressig period som triggade hennes deppression och hon har inte återhämtat sig. För ett par månader sedan slutade hon vilja ha sex med mig, den "vanliga" beröringen var också avsevärt mindre.

Jag känner inte igen henne, det känns som att ibland får jag se hennes rikiga jag - men för det mesta är det den här depprimerade varelsen som är stel, kall och distanserad. Hon jobbar på så mycket hon kan på egen hand men vägrar ta hjälp från tex psykolog men även från naturliga saker som meditation eller annat som är bevisat att det kan hjälpa - utan bieffekter.

Jag blir också helt desperat, jag bara väntar på att vi ska kunna uppskatta det underbara livet vi har. Men hon kan inte riktigt det, och vi glider isär mer och mer. Hon säger att hon älskar mig men att "nått är fel". Jag hade velat att hennes deppression iaf lättade lite innan vi tar det jättestora beslutet att skilja oss och flytta isär. Men har ingen aning om vad jag kan göra längre?

Mitt råd till dig, från en som är i en liknande situation, är att ta hand om dig själv!!! Träna roliga saker, meditera, gå ut i solen, umgås med dina vänner ensam, skratta tills du får ont i magen, dansa. Deppression är mycket smittsamt och en väldigt egoistisk sjukdom. Ta din distans från det så ofta du behöver och låt inte det dra ner dig i att ditt liv bara handlar om att han ska må bättre.

Jag har även börjat äta både saffran och gurkmeja varje dag för att naturligt hjälpa till serantonin produktionen.

Hur någon än mår så har de ingen rätt att behandla dig som skit. Så säg ifrån, på ett lugnt och bra sätt, men låt inte dig bli nertryckt.

Lycka till.


Jag har haft en depression som låter lite som din kille. (Jag är tjej) och det låter som att han hamnat i en depression. När man mår som sämst är det svårt att tex börja bygga ett självförtroende på gymmet utan man försöker bara ta sig igenom dagen ganska osynligt.

Jag och min sambo har flertalet gånger diskuterat att gå skilda vägar men det har vi inte gjort utan vi vill alltid gärna försöka ta nästa steg och vinna över denna kamp.

Jag börjar dessvärre tro att det kanske är över för oss. För även om jag mår bra och vill börja bygga något ser han bara den deppiga tjej som inte har någon livsglädje och är bitter. Även fast jag är väldigt glad. Det bli väldigt påfrestande och till slut börjar någon av oss att tröttna på riktigt även fast jag genuint tror att han är kärleken i mitt liv.


Hej,

Oj oj vad jag känner igen mig i det här, i precis allt du beskriver. Hade lika gärna kunnat vara mina egna ord och förklaringar gällande min egen sambo.
Så extremt frustrerande och påfrestande ????

Lite nyfiken på hur det har gått för er och hur det känns idag? Kanske kan ge varandra lite tips och stöttning!

Med vänlig hälsning,
Linda ????


Det finns en del studier som fokuserar på de antipsykotiska effekter som CBD har på hjärnan. CBD förbättrar hjärnans tillväxt och utveckling samt skyddar den och nervsystemet.

Skriv ett inlägg i diskussionen
Annons
Annons
Annons