Forum Psykiatri


Behöver jag hjälp?

Jag har alltid känt att jag klarar mina egna problem. Men de försvinner ju inte, jag bara maskerar dom tror jag. Biter på naglar, pillar näsan, river på kroppen, får raseriutrott, lite socialfobi, klarar inte av att ta kontakt med folk jag inte har en nära relation med, blir våldsam när jag är arg, är väldigt känslosam, trött jämt, haft depressioner peiodvis, stammar lätt, har svårt för stress, har en strulig bakgrund med en mamma som slängt ut mig, blivit mobbad av min mamma, blivit sexuelt utnyttjad av mina bröder, kan inte njuta av sex utan måste fantisera om tabubelagda saker för att få det skönt. Har haft väldigt många sexuella kontakter (35st) och jag har aldrig njutit av själva sexet utan jag har njutit av uppmärksamheten. Jag kan nog komma på fler saker men just det att jag biter och äter upp mig själv, får raseriutbrott på min familj och så håller jag på att bli tjock med... det känns som allt rinner ur mina händer nu. Jag orkar inte hålla skenet uppe längre och hatar mig själv. Behöver jag hjälp eller är det nåt jag bara kan tänka på. Mitt humör hänger nog mycket ihop med att jag fått två barn tätt ihop och jag är rastlös och vill börja jobba igen men är arbetslös. Men jag fick mycket raseriutbrott som tonåring också men det klingade av en period efter jag separerat från mamma men får nu åter igen raseriutbrott.

Jag har samma proböem som du har , o dt rä inte lätt.


Alltihopa? Jag vet ju att det finns de som har det svårare, så jag tycker ju aldrig synd om mig själv. Jag blir bara så jäkla arg och besviken på mig själv. Jag har lyckats sluta bita på naglarna periodvis och de är ju så fina när de växer ut och jag kan måla dom lite. Nu är det ett gäng skinnfria nedbitna fingrar jag har tyvärr igen.


Jag tycker synd om dig! All denna fokus på din uppenbarelse, du gör rätt, du gör fel... Ett liv fullt av attack mot dig som person. Klart du blir arg. Klart du biter på naglarna. Klart att du mår dåligt. Jag tror inte någon skulle ifrågasätta hur du mår. Däremot kan det ju bli svårt socialt när din ilska vänder sig från dig mot din omgivning. -Tänk om man kunde ta patent på att lägga historien bakom sig och bara få börja om. Jag tror att du är bra, jag vet att om du tar hjälp av en medmänniska och psykolog så kommer du att se, du är mänsklig som resten av oss och att huvudskulden inte är din utan din tidigare omgivning. Jag tror dock att det är viktigt att du faktiskt får den assistans just du behöver för DU har bara ett liv, dina barn har bara ett liv och det är synd att låta mer tid gå att, kasta bort imorgon!


Har samma problem, övergrepp av styvpappa, kallad slampa av svartsjuk mamma, haft över 50 sexuella kontakter, de flesta för att det förväntades. Barn som utsätts för övergrepp blir antingen helt frigida/impotenta eller har sex kompulsivt, det senare är vanligare i vår tid beroende på att vi säljs sex både öppet och genom subliminal messaging. Går just nu i energi terapi och det har redan efter några veckor börjat funka, reikiterapi verkar flum men testa iallafall! Så skönt att ibland kunna landa och bara vara helt i sin kropp istället för utanför den bland plågsamma minnen. Vi som har psykiska problem behöver bli påminda oxå om att vi mår ofta dåligt för att vi inte tar hand om våra kroppar, äta hälsosamt och promenera i naturen eller annan motion. Jag gick till läkare och fick en hel hälsoundersökning, visar att jag har brist på järn=deppression, trötthet, dåligt immunförsvar m.m. Kram till dig


Medi jag tycker att du ska söka hjälp innan det är försent , jag fick söka i fredags akut för jag dra mig undan för kompisar ,inget är roligt längre har raseriutbrott är rastlös känner mig ledsen och värdelös hela tiden .


Tror det är ngn/nåra relationer du har som ej är sunda o bra. Då kan man få sådär. Kan du försöka luska ut om det är så o med vem/vilka det kan gälla..?! Din mamma..? Har ni talat ut om när hon slängde ut dej tex o va du kände då? Eller dina bröder, du måste va väldigt besviken på henne att hon ej såg dej och/eller skyddade dej mot dem..! Ja med varit med sexövergrepp ibland funderar ja på om det därför ja aldrig kan ha sex med känslor eller romantisk utan enbart porrigt o känner mej pervers, tänder på sånt ja med....Men man kan ju va sån ändå! Kan iaf njuta mkt av sex, men kan även som du ha mest för uppmärksamhet, haft rätt många sexkontakter mitt liv, men samtidigt levt singel princip 20 år åxå...! Tror många kan ha sex mer för uppmärksamhet utan det är ngt konstigt. Jag tror du har hel del att bearbeta, tror en samtalskontakt skulle passa dej.

Annons
Annons
Annons