Tvångssyndrom

Tvångssyndrom, eller på engelska Obsessive Compulsive Disorder (OCD), är ett psykiatriskt tillstånd som drabbar ungefär 2,5 procent av befolkningen någon gång under livet. Den drabbar både barn och vuxna.


Uppdaterad den: 2005-11-02

Annons

 

Diagnosen ställs när en individ har återkommande tvångstankar och/eller tvångshandlingar.

Tvångstankar är återkommande och ihållande tankar som ger upphov till ångest och obehag, och den drabbade försöker därför ignorera eller undertrycka dessa. Tankarna upplevs ofta som helt ofrivilliga.

Annons
Annons

Tvångshandlingar är upprepade konkreta eller mentala handlingar som syftar till att minska obehag eller förhindra katastrofer.

Vanliga teman i tvångstankar är smuts, sjukdom, katastrofer, olyckor eller att skada någon.

Tvångshandlingar kan vara att man tvättar sig, kontrollerar, mumlar en ramsa, samlar på saker, kör sakta osv. Några konkreta exempel på typiska tvångshandlingar:

Annons
Annons
  • att tvätta händerna upprepade gånger efter att ha tagit i en bok för att inte smittas av sjukdom av den som haft boken tidigare.
  • att blåsa sexton gånger på varje boksida man läser för att inte mamma ska dö.&nbsp
  • att kompensationstänka- som till exempel "jag måste rabbla alla årets månader under två minuter annars kommer något hemskt att hända".

Varför utvecklas tvångssyndrom?

I dagsläget vet man inte med säkerhet vad som orsakar tvångssyndrom men det finns flera teorier. Observera att teorierna inte talar emot varandra.

Inlärningsteori

Enligt denna teori beror tvångssyndrom på att man har lärt sig att en särskild handling, till exempel att tvätta händerna efter att ha tagit i ett dörrhandtag, är ett effektivt sätt att minska det obehag som en viss situation eller tanke ger upphov till. Problemen ökar sedan successivt och fler och fler situationer leder till tvångstankar och -handlingar. Denna teori har svårt att ensam förklara uppkomsten av tvångssyndrom men har visat sig mycket effektiv vid behandling.

Evolutionsteori

Teorin menar att individer som exempelvis kontrollerar mer eller är noggrannare med hygienen haft lättare att överleva än andra. Denna teori grundar sig, förutom på logiska resonemang, på att tvångssyndrom till viss del visat sig vara ärftligt.

Biologiska förklaringsmodeller

Dessa teorier grundar sig bland annat på att det verkar som om balansen av ett signalämne i hjärnan, serotonin, är ur balans vid tvångssyndrom. Därför har mediciner som riktar in sig på detta (de selektiva serotoninupptagshämmarna (SSRI)) effekt mot tvångssyndrom.

Infektionsutlöst

Vissa patienter har utvecklat tvångssyndrom efter att ha haft en infektion, vanligen halsfluss. Det verkar alltså som att vissa bakterier kan påverka en viss del av hjärnan varmed patienterna utvecklar tvångssyndrom.

Vanliga symptom:

Tvångssyndrom innebär att den drabbade har tvångstankar och/eller tvångshandlingar som orsakar lidande, är tidskrävande eller stör vardagliga rutiner i betydande grad. På grund av att problemen oftast tar mycket tid har den drabbade svårt att hinna med mycket annat, som studier, arbete och vänner.

Ofta undviker den drabbade de situationer och aktiviteter som utlöser besvären, vilket innebär att personen drar sig undan. Nästan hälften av de drabbade är nedstämda, vilket till viss del kan förstås av att livet blivit begränsat på grund av problematiken. Eftersom de drabbade har insikt (eller har haft) i att tvångshandlingarna är överdrivna skäms de ofta och vågar heller inte söka hjälp. Många tror dessutom att de är ensamma om att ha dylika besvär.

Hur ställer läkaren/psykologen diagnosen?

Läkaren eller psykologen ställer diagnos med hjälp av intervju och ofta även genom att observera patientens tvångshandlingar. Det finns även frågeformulär som kan användas. Den drabbade ska, om denne är vuxen, någon gång under sjukdomsförloppet ha haft insikt om att problemen härrör från hans/hennes eget medvetande och inte trott att det kommit utifrån. För att diagnos skall ställas krävs att tvångsproblematiken orsakar ett påtagligt lidande, är tidskrävande (&gt 1 timme/dag) eller i betydande grad stör vardagliga rutiner och aktiviteter.

Vad kan man själv göra?

Som drabbad:

  • Försök att på egen hand successivt sluta, eller åtminstone minska, tvångshandlingarna samtidigt som du steg för steg provar på det som är obehagligt.
  • Öka din kunskap om tvångssyndrom. (Se föreslagen litteratur på slutet)
  • Försök att undvika stress eftersom tvångsproblematiken ofta ökar vid ökad stress.

Som anhörig:

Anhöriga behöver ökad kunskap och veta hur de själva ska agera gentemot den drabbade. Det är viktigt att inte bli inblandad i tvångshandlingarna, till exempel genom att hjälpa till att kontrollera eller genom att ge den drabbade så kallade försäkringar ("Ja, dörren är låst"), eftersom detta på sikt riskerar att förvärra problematiken. Försök att inte låta familjelivet och dess rutiner påverkas negativt. Kontakta gärna patientföreningen ANANKE, som även är till för anhöriga.

Hur behandlas tvångssyndrom?

  • Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den behandlingsform som visat sig nå bäst resultat. Cirka tre av fyra med tvångssyndrom blir bättre eller helt symptomfria. Prognosen är bättre vid tvångshandlingar än vid tvångstankar. I korthet består en KBT-behandling av analys av problemet och därefter testar patienten gradvis det obehagliga utan att utföra tvångshandlingen. Detta kallas exponering med responsprevention. Behandlingen leder till att obehaget minskar och patienten lär sig att hantera obehaget på ett annat sätt än med hjälp av tvångshandlingar. Stor vikt läggs vid överenskomna hemuppgifter där patienten aktivt tränar på egen hand mellan behandlingsträffarna.
  • Medicinsk behandling kan ofta komma ifråga och i många fall kan man med fördel kombinera farmaka och KBT. SSRI-preparat har påvisad effekt mot tvångssyndrom. SSRI-preparaten har färre biverkningar än det mer utprovade preparatet Anafranil&reg. Effekten av medicin är något sämre än av KBT. Symptomen återkommer i de flesta fall då man avbryter medicineringen om man inte kombinerat den farmakologiska behandlingen med KBT.

Hur ser framtiden ut?

Besvären verkar vara kroniska hos ungefär hälften av de barn/ungdomar som har tvångssyndrom. Perioder av minskade besvär är inte ovanligt. Med hjälp av rätt behandling är prognosen bättre, se ovan.

Litteraturförslag

  • Bejerot, S. (1999). Att förstå tvångssyndrom. Pfizer AB.
  • Lindkvist, K. (2000). Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Pfizer AB.
  • Wadström, O. (1993). Tvångssyndrom Orsaker och behandling i ett beteendeterapeutiskt perspektiv. Skenninge boktryckeri AB.

Artikeln är baserad på:

  • American Psychiatric Association. (1994). Diagnostic and statistical manual for mental isorders (4th ed.). Washington, DC: Author.
  • Barlow, D. H. (1993). Clinical Handbook of Psychological Disorders Second Edition. New York: The Guilford Press.
  • Bejerot, S. (1999). Att förstå tvångssyndrom. Pfizer AB.
  • Egidius, H. (1994). Natur och kulturs Psykologi lexikon. Stockholm: Natur och kultur.
  • Lindkvist, K. (2000). Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Pfizer AB.
  • Stekete, G. S. (1993). Treatment of Obsessive Compulsive Disorder. New York: Guilford Press.
  • Thomsen, P. H. &amp Mikkelsen, H. U. (1995). Course of obsessive-compulsive disorder in children and adolescents: a prospective follow-up study of 23 Danish cases. Journal of American Academy of Child and Adolscent Psychiatry, 34, 1432-40.
  • Wadström, O. (1993). Tvångssyndrom Orsaker och behandling i ett beteendeterapeutiskt perspektiv. Skenninge boktryckeri AB.
  • Westbrook, D. (1996). Obsessive-Compulsive Disorder A Guide for Patients and Their Families.

Annons
Annons