Specifik fobi
Vid specifik fobi upplevs en stark rädsla som är knuten till vissa situationer, föremål, djur eller aktiviteter.
Vad är specifik fobi?
En specifik fobi innebär stark rädsla, fobisk ångest, för vissa situationer, föremål, djur eller aktiviteter. Rädslan kan framkallas vid blotta tanken på det som utlöser den, och personen gör vad som helst för att undvika den utlösande faktorn. Fobin leder till undvikande.
För att kunna ställa diagnosen specifik fobi ska symtomen vara så svåra att de ger betydande lidande eller betydande försämring socialt, studie- eller yrkesmässigt eller i andra viktiga funktionsområden.
Olika specifika fobier
Specifika fobier delas in i fem undergrupper utifrån rädslans fokus:
- Djur (till exempel spindlar, ormar, hundar).
- Naturlig miljö (till exempel höjder, vatten, oväder).
- Platsbundenhet (till exempel flygplan, instängda utrymmen).
- Blod- eller sprutfobi (till exempel blodprov, operationer).
- Övriga (till exempel kräkning, sätta i halsen, sjukdom).
3–15 % av befolkningen utvecklar specifik fobi någon gång under livet. Det är vanligare hos kvinnor och debuten sker ofta i 7–10-årsåldern, även om diagnosen ofta ställs många år senare.
Symtom
Om personer som lider av specifik fobi utsätts för det som de är rädda för, får de ett starkt ångestpåslag med hjärtklappning, svettning och ökad andhämtning. Andra kan få ont i magen, kräkningar och lös avföring. De flesta kan ange exakt vad som utlöser ångesten, och är noga med att se till att de inte utsätts för detta, vilket kan leda till olika grader av undvikande och social isolering. Vissa är funktionshindrade av sin ångest och vågar inte gå ut och träffa andra människor. Förväntansångest (ångest för ångesten) kan utvecklas över tid och göra att man undviker situationer som ger ångest. Att inte utmana ångesten gör att man heller inte kan avdramatisera den och bli av med den.
Orsaker
Det är inte klarlagt varför vissa människor drabbas av specifika fobier, men risken att utveckla specifik fobi ökar om det förekommer i släkten. Fobier har traditionellt setts som en inlärd rädsla där individen varit utsatt för starka negativa upplevelser i samband med det fobiska objektet/situationen. Denna förklaring är dock otillräcklig då många personer inte kan identifiera någon utlösande händelse. Bristande stöd eller empati i en upplevt hotande situation kan också bidra till fobiutveckling.
HAR DU KOLL PÅ PATIENTLAGEN? Lär dig mer om vårdens skyldigheter gentemot dig som patient och anhörig!
Diagnos
Sjukdomshistorien är oftast typisk. Specifik fobi kan ibland förväxlas med andra ångestsyndrom, som till exempel paniksyndrom, social fobi eller tvångssyndrom. Specifik fobi skiljer sig från de andra ångesttillstånden genom att rädslan är avgränsad till en eller några få olika situationer, medan rädslan och undvikandet ter sig mer generaliserat till exempel vid paniksyndrom och social fobi.
Behandling
Specifik fobi behandlas med kognitiv beteendeterapi (KBT) med fokus på exponering. En långsam, gradvis och upprepad exponering för det som utlöser fobin gör att man till slut övervinner ångesten. Till exempel, om man är rädd för att flyga, byggs behandlingen upp från att bara tänka på flygning, till bilder på flygplan, att åka till en flygplats, att sitta i ett plan och slutligen att flyga. Behandlingstiden kan ofta vara mycket kort, de flesta fobier kan övervinnas inom tre till tio sessioner på 30–45 minuter.
För en person med fobi är det viktigt att bli medveten om kroppens reaktioner på akut rädsla, att det är obehagligt och något som alla vill undvika. Kroppens eget alarmsystem utsöndrar stresshormoner till blodet som ökar pulsen och andningen – man känner hjärtklappning och andnöd. Ångest är ett naturligt varningssystem för att skydda oss från faror. Vid specifik fobi kommer denna reaktion i situationer som de flesta inser är ofarliga – men upplevelsen – varningssignalerna är desamma. Även om det känns väldigt obehagligt med ångest, är det viktigt att vara medveten om att reaktionen i sig inte är farlig.
Sammanfattningsvis kan man säga att fobi är en verklig stressreaktion, men oproportionerlig – den kommer utan att det egentligen finns en farlig situation som ångesten är avsedd att skydda oss från.
För att exponeringsterapi ska fungera är det viktigt att den som behandlas inte utsätts för för stora utmaningar med en gång. Utmaningarna bör vara små i början, och när de övervinns är steget upp till nästa nivå inte så skrämmande som man först trodde. Det är den som behandlas som kontrollerar takten – om det går för fort och exponeringen utlöser svår ångest, kommer behandlingen inte att fungera som önskat. Exponeringsterapi fungerar bra för de flesta, upp till 85 procent blir bra eller mycket bättre efter en sådan behandling.
Prognos
Specifika fobier, särskilt hos barn och ungdomar, är en riskfaktor för senare utveckling av psykiatriska problem framför allt depression och andra ångestsyndrom. Det är därför viktigt att förebygga en negativ utveckling genom tidig upptäckt och behandling vid specifika fobier. Utan behandling kan tillståndet bli långvarigt.
Obehandlad fobi hos vuxna går sällan över av sig självt, men problemen blir ofta mindre med åren. Exponeringsbehandling fungerar bra och ger goda långtidsresultat. Om man har genomgått en lyckad behandling bör man då och då utmana sig själv mot det som tidigare utlöste fobin för att inte riskera att fobin kommer tillbaka.
