Årstidsrelaterad depression

Begreppet har varit känt länge, men det var Rosenthal och medarbetare som 1984 skapade kriterierna för årstidsrelaterad depression (Seasonal Affective Disorder (SAD). För att ställa diagnos krävde man att det skulle röra sig om en egentlig depression (en typ av depression med en viss omfattning och djup). Dessutom krävdes två depressions-episoder under två efter varandra följande år, vilka inträffade ungefär samma tid på året. Det fick inte förekomma psykosocialt utlösande orsaker, t ex periodisk arbetslöshet. Diagnosen är nu etablerad och finns med i DSM IV (ett internationellt system för diagnos av psykiska sjukdomar) under rubriken Årstidsrelaterat mönster. En teori är att symtomen kommer från en kemisk imbalans (serotonibrist) i hypothalamus. En annan teori är att det av någon orsak sker en melatoninöverproduktion i tallkottkörteln (corpus pineale)

För att diagnosen Årstidsrelaterat mönster skall kunna ställas måste följande punkter vara uppfyllda:

• Att det regelbundet har förekommit tidsamband mellan episoderna av egentlig depression och en viss tidpunkt på året, samt att depressionerna efter ett tag försvinner.
• Under de senaste två åren skall två egentliga depressionsepisoder ha inträffat, och dessa ska ha varit årstidsrelaterade, samtidigt ska inte någon egentlig depressionsepisod utan årstidsrelation få ha funnits.
• De årstidsrelaterade egentliga depressionerna skall ha varit avsevärt fler än icke årstidsrelaterade depressioner under personens liv.

Hur vanlig är årstidsrelaterad depression?

I USA talar man om nästan enbart vinter- och sommardepressioner, medan man i nordligare länder (som vårt) med mer uttalade årstidsskillnader, också beskriver höst- och vårdepressioner. Årstidsrelaterad depression är vanligare i norra än i södra USA. I området kring Washington beräknas 5-10 % av befolkningen lida av årstidsrelaterad depression. De flesta studier i Norden visar på en något lägre förekomst, ca 3-4 %.

Även i Europa tycks det förekomma en ökning ju längre norrut man kommer. Undantaget är de nordligaste delarna där effekten av snön, med ökat reflekterat ljus och möjligen också ett ärftligt urval, tycks minska förekomsten av denna typ av depression något.

Vad har man för besvär om man har årstidsrelaterad depression?

När man först beskrev symtombilden i USA betonande man de s.k. atypiska symtomen: ökad sömn, ökad aptit och sug efter kolhydrater. Intag av sötsaker och andra kolhydrater anses ha en tillfälligt förbättrande effekt på framför allt trötthet.

De vanligaste symptomen förutom nedstämdhet och ökad aptit är minskad koncentrationsförmåga, minskad fysisk aktivitet, trötthet på dagen, problem på arbetet, likgiltighet, minskad sexuell lust och sömnstörningar (oftast ökad sömn).

Besvären och symtombilden vid årstidsrelaterad depression växlar mellan olika breddgrader, och behandlingsresultaten beror bland annat på vilket sätt patienterna rekryteras till undersökning och på vilket sätt de behandlas.

Hur är förloppet vid årstidsrelaterad depression?

De flesta patienterna med årstidsrelaterad depression har en s.k. vinterdepression, d v s de blir dåliga på hösten, oftast i oktober och november, och tillfrisknar när våren kommer. En del har dock kortare höstdepressioner, andra har vår- eller sommardepressioner. Sommardepression verkar inte vara så vanligt i Sverige.

En stor del av patienterna med årstidsrelaterad depression har haft besvären sedan ungdomsåren. Även om svårighetsgraden kan växla mellan olika år så är tendensen att det blir värre med åren. De finns också de som utvecklar sina besvär senare i livet.

Ibland finner man utlösande orsaker i form av stress, livshändelser eller flyttning till nordligare breddgrader. Patienter med vinterdepression brukar bli bättre om de åker söderut under vintern, men förbättringen blir sällan bestående.

Det finns en del nyare rön som gör gällande att årstidsbunda depressioner kan vara del i ett bipolärt spektrum, med det återstår en del forskning kring den frågställningen.

Vad vet man om orsaken till årstidsrelaterad depression?

Mycket talar för att det finns en ärftlig känslighet för vinterdepression. Det pågår en hel del forskning om detta, men ännu vet man för lite om vad det ärftliga felet sitter i generna. Eftersom vinterdepressionen kommer på hösten, när antalet ljusa timmar och ljusintensiteten minskar, och sedan går över på våren när det motsatta sker, så talar mycket för att känsligheten just har med ljuset och dess effekter på signalsubstanserna i hjärnan att göra.

Vad finns det för behandling vid årstidsrelaterad depression?

Det finns några studier som visar att SSRI-preparat och RIMA-preparatet moclobemide (Aurorix) har signifikant bättre effekt än placebo (sockerpiller) vid vinterdepression. Behandlingseffekten kommer dock, som vid annan depressionsbehandling, först efter 3-5 veckor. Man har också med blandat resultat försökt behandla årstidsbundna depressioner med melatoninpreparat. Ett annat behandlingsalternativ med snabbare effekt och mindre biverkningar är ljusbehandling, även om den behandlingsformen jämförts med placebo i en nyligen publicerad SBU-rapport.