Hej ! Jag har följande frågor. Det gäller min mamma som haft panikångest sedan hon var ung. Hon åt medecin och blev helt fri från ångesten och slutade sedan att äta. För ett år sedan komm allt tillbaka och nu äter hon medicin igen. Hon tog 1:a halva tabletten den 1/12 och började tag hela tabletter redan 4/12. Den 11/12 fick hon öronsus och det har inte försvunnit sen dess. Hon säger att det finns där nästan hela tiden. Som om hon hade tinnitus. Hennes läkare (för ångesten) säger bara att det går väl bort med tiden men hon har ju haft det nu send december. Hennes husläkare har kollat i öronen och han ser ingen förstoppning i öronen eller liknande som skulle kunna orsaka detta. Näste fråga: Min mammas ångest läkare har aldrig tid att träffa henne personligen. Utan det ända mamma får är telefontider nån gång då och då. Nu sist för 2 veckor sedan ringde hennes läkare 2 timmar försent och hade överhuvudtaget inte tid att prata. Mamma hade massor med frågor eftersom hon inte pratat med läkaren på länge. Läkaren sa då bara att hon skulle skriva ett brev så skulle läkaren sen svara på brevet. Jag tycker att det verkar lite konstigt att man ska börja brevväxla med sin läkare. Är det nån annan som har liknande erfarenheter eller är det bara så i Västmannland?
Hej, du som undrar kring Din mammas panikångestbehandling!
Personligen har jag faktiskt inte erfarit att någon av mina patienter som behandlats med Zoloft drabbats av tinnitus. Dock är det en känd om än sällsynt biverkan som står uppräknad i FASS. Den närmare mekanismen kan jag inte förklara. Det förefaller dock helt klart att Din mor bör byta till ett annat läkemedel. Tinnitus är ett plågsamt symtom som kan förvärra hennes psykiska mående.
Din andra fråga rörande möjligheten att komma i kontakt med läkare/en, beskriver väl en bister vårdverklighet som inte nog framkommer i den allmänna debatten och avspeglar kanske i viss mån läkarkårens flathet där man faktiskt i stora stycken utan att protestera fogar sig i oacceptabla arbetsvillkor. Det framgår att din mamma varit i kontakt med husläkaren och hon/eller han borde kunna läsa FASS innantill! "Ångestläkaren" förmodar jag är en psykiater. På många ställen i vårt avlånga land en bristvara som sannolikt är än svårare att få tid med. Har man en pågående läkemedelsbehandling, av vilken läkare det vara må, så ska man självklart som patient ha möjlighet att träffa denne öga mot öga, eller ha möjlighet till telefontid. Situationen du beskriver anser jag oacceptabel.
Bästa hälsningar Jan Davilén, Överläkare, Psykiater.
