Hejsan! Jag är 20 år (168cm 75kg), och har en del funderingar. Så länge jag kommer ihåg har jag haft en känsla, mer eller mindre stark, av att aldrig vilja vakna upp nästa morgon. Det är som att jag inte orkar med att leva. Jag har inga självmordstankar, det är snarare att jag bara vill sjunka igenom jorden och försvinna. Detta har jag känt sen jag var runt 9 skulle jag tro, men det blev riktigt jobbigt i mellanstadiet. Egentligen är jag en helt vanlig tjej men av någon anledning så stöter jag bort alla mina vänner. Det är konstigt eftersom jag vuxit upp i en kärleksfull familj med bra värderingar. Nu är jag trött på att jag undviker sociala situationer där jag inte känner någon/inte känner trygg med någon, kan liksom inte släppa taget. Vet inte riktigt vad jag menar med att 'släppa taget', ungefär som att jag inte kan släppa ner min egen barriär och ha kul. Men detta stämmer ju inte hela tiden, som på mitt jobb kommer jag jättebra överens med min kollega (sitter i växeln) och det roligt. Hur kommer det sig att jag kan må bra en dag och må uruselt en annan?Är hjärtligt tacksam för ett svar.
De besvär Du beskriver är vanligare än man tror "att undvika sociala situationer". Inte känna sig trygg, "Inte kunna släppa taget". mm. Jag känner att det finns mycket goda möjligheter att hjälpa Dig.
I första hand skall Du ta kontakt med en vuxenpsykiatriska mottagning där det finns en psykolog som arbetar med sk kognitiv beteendeterapi (KBT). Finns ingen inom offentlig sjukvård där Du bor finns som regel privatpraktiserande terapeuter. Ibland kan kompletterande medicinering
behövas men det kommer som regel in i andra hand.
Lycka till.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder professor, psykiater.
