Jag är 38 år och trebarnsmor. Jag har haft en utmattningsdepression med ångestinslag (yngsta barnet sov inte en hel natt på 2 år, stress, för mycket arbete i hem/jobbet etc). Tidigare frisk och glad! Jag har psykiaterkontakt och blivit bättre av 20-30 mg Citalopram (5 månaders behandling hittills) kombinerat med intensiv och regelbunden psykologkontakt och sjukskrivning. Tyvärr har dock perioden före och under mens blivit mardrömslik sedan depressionen kom. Jag får samtliga symptom tillbaka med tung morgon, tröghet, hopplöshetskänslor, avtrubbad, loj, ser ingen glädje och vill bara försvinna. Vi har provat att höja dosen till 30mg under denna period vilket bara delvis hjälpt. Jag kan hjälpligt klara vardagen under denna period. Jag har börjat jobba 25 % men med 14 dagars pms/mens med dessa symptom håller återgången i arbete på att haverera. Ångesten kommer tillbaka under denna period och river runt i kroppen. När dessa 14 dagar är över och mensen slut börjar jag få livsgnistan tillbaka. Känner att ingen tar detta på riktigt allvar och jag vill inte ha 2 veckor i månaden på detta sätt. Äter jag rätt preparat-vad kan jag mer göra? Det känns som om dessa kraftiga depressionssymptom under pms och mens är oerhört "kemiska". Jag har kommit till rätta med mycket vad som orsakade depressionen och känner mig stundtals tillfreds igen och överrumplas därför så drastiskt under denna period i månaden. Vem vänder jag mig till? Min psykiater säger sig veta lite om detta....Är då pms/mens depression gynekologens område. Jag känner mig maktlös. Tacksam för din syn på saken!
Tidigare expert
Tack för Din fråga. Det slags symtom Du beskriver är inte helt ovanliga- dvs att depressionssymptom är mer eller mindre knutna till menstruationscykeln. En uppenbar sak som skulle kunna göras är att ytterligare öka dosen Citalopram (maxdos är 60 mg) en annan sak som skulle
kunna försökas är att konsultera en gynekolog. Ibland är hormonbehandling av värde- men en gynekolog vet nog mest om detta.
I vilket fall som- det finns god hjälp att få och Du behöver antagligen inte ha det så här besvärligt.
Bästa Hälsningar Lars Davidsson, psykiater.
