Hej! jag är en 17 årig tjej. Har haft djup depression för två år sedan,men sedan blev det ganska bra. Men nu har jag börjat må dåligt igen. Känner ångest hela dagarna,allt känns meningslöst och jag är trött hela tiden och känner att jag inte riktigt kan tänka. Vill bara försvinna,slippa allt. Trodde aldrig att det här skulle hända igen, men jag har skurit mig 3 gånger. Jag pallade inte av ångesten, suget blev för starkt så jag skar mig. Har även självmordstankar. Har känt att jag varit på väg ner i nu typ 3 månader, men ändå inte sådär jättefarligt. Har börjat gymnasiet,började först på samhäll och gick där 2 dagar sedan tänkte jag att det var för mycket plugg där så jag bytte till omvårdnad och gick där 6 dagar fick kompisar och trivdes bra! Men så kom jag på att jag ville plugga, och det vill jag fortfarande så jag bytte tillbaka till samhäll igen har gått där nu i 7 dagar men ingen vill bli kompis med mig. Ok alla är snälla så, men ändå bara klasskompisar. Har inte så mkt vänner så det känns svårt. Jag pallar inte av att gå där i tre år utan att få ngr kul folk o flumma runt med! Jag vet inte vad jag ska göra??? Känner att jag inte vill gå dit ens, hatar att känna mig ensam. Allt känns bara skit. Och känslan blir för stark så jag pallar inte av det. Men jag känner mig även kass när jag är med kompisar, skrattar och ler men känner ändå inte mig glad. Jag känner mig som så kass.. Känner att jag inte orkar med någonting, allt känns bara för mycket. Vet inte vad jag ska göra. Vill inte bli galen och börja snitta upp mig igen, eller att det går för långt..
Det verkar som Du inte riktigt vet vad som är bäst för Dig. Det kan vara så som många känner inför arbetet på gymnasiet. Man kan ha den ambivalens Du beskriver utan att lida av en klinisk depression. Det låter inget vidare att Du känner att Du behöver skära Dig. Det leder aldrig till något bra. Du bör nog söka upp någon inom barnpsykiatrin och berätta hur Du mår. Det finns alltid hjälp, även om man ibland måste prova olika behandlingsidéer. Psykiatrin ger aldrig upp att försöka hjälpa Dig, hoppas inte Du gör det heller.
Vänliga hälsningar Anders Berntsson chefsöverläkare, psykiater.
