Hej. Jag är en tjej på 17 år och har under en mycket lång tid varit nedstämd och irriterad... Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns men jag har känt mig väldigt nedstämd och har fått konsentrationssvårigheter och även blir jag arg och frusterad på minsta lilla. Jag har gått hos pyskolog innan men det hjälpte inte så jag beslutade mig för att försöka på egen hand.. Då förhållandet varit ganska bra blev mitt humör bättre, men förhållandet har börjat rasa och även jag. Sitter jämt inomhus och träffar knappt några vänner längre, för jag väntar vid telefonen efter just det där samtalet, jag vet inte vad jag ska göra och mår jätte dåligt.. Blir även väldigt trött av mitt beetende så jag orkar knappt gå till skolan längre.. Jag är en duktig elev i skolan och trivs verkligen men mitt beetende och humör gör saker så svårt, min familj blir väldigt drabbad också vilket är synd, för dom ställer ju verkligen upp och finns där.. Min vikt är 50kg men den hoppar väldigt mycket pog av ätstörningar. Jag vill verkligen skaffa hjälp! Vad finns det att göra? tackar för svar, mvh...
Tidigare expert
Hej!
Du beskriver en egentlig depression - det är vad man kallar tillståndet med
psykiatriska termer. Jag känner väl igen allt det du beskriver om hur en
tonåring drabbas till känslan liksom hur det påverkar skolgången,
prestationerna och hela familjen. Det är ingen tvekan om att du bör få
hjälp av en psykiater eller husläkare. När inte samtal enbart hjälper är
det medicinering som behövs. De moderna antidepressiva medlen har god
effekt och är inte särskilt besvärliga vad gäller biverkningar - de flesta
får inga biverkningar alls.
Du är 17 år och då kan man söka på BUP. Jag antar att det är där du gått i
samtal. Den psykoterapeut du haft där borde kunna ordna en tid hos läkare
åt dig. I annat fall kan du också gå till din husläkare och be om hjälp. Om
du fyller 18 år snart kan det bli det som gäller. Dra inte på det utan se
till att få hjälp så snart som möjligt. Man behöver faktiskt inte gå och må
så dåligt i dagens läge eftersom effektiv hjälp finns att få.
Lycka till hälsar
Gunilla Olsson, barn och ungdomspsykiater.
