Hej!
När jag var 19 fick jag Cipramil utskrivet och åt det under några års tid av skäl som fortfarande inte är helt klara för mig.
Först när jag slutade med medicinen fick jag en egentlig depression, och var tvungen att börja medicinera igen. Jag har nu ätit Mirtazapin sedan 1999. Från som högst 60 mg har jag långsamt trappat ned till 7,5 mg/dag. Nu vill jag gärna försöka sluta helt eftersom vi vill skaffa barn, men jag är rädd för att göra det! Jag har känt av varje nedsättning av dosen i form av ökad ångest och oro under några veckor, men det är klart att det åtminstone delvis skulle kunna bero på att jag går och känner efter när jag precis dragit ned dosen. Jag har hört sägas att det är den sista biten på en nedtrappning, då man ska sluta helt, som är svårast. Har hört en del skräckhistorier om folk som blivit jättedåliga när de slutat. Stämmer det här? Hur vanligt är det? Kan jag göra något för att göra utsättningen lättare? Tack så mycket!
Tack för Din fråga.
När man trappar ned antidepressiva mediciner är det ibland mycket svårt, och kan ge en del utsättningsbesvär. En inte helt ovanlig situation är att just oron att avsluta sin medicinering kan var det största problemet. Du skriver att Du nu tar 7,5 mg mirtazapin/dag. Det är en extremt låg dos och det torde farmakologiskt inte vara något problem att sätta ut den. Även om dosen är låg finns dock risken med depressiva symtom. En idé kan då vara att ta tabletten varannan dag/var tredje dag? Ett annat problem kan vara sömnen. Mirtazapin är ju sederande och kan hjälpa till med sömnen. Då kan man interimt behöva en sömntablett.
Mitt råd är dock att under alla omständigheter noga diskutera den eventuella uttrappningen med Din läkare.
Vänliga hälsningar
Anders Berntsson
Chefsöverläkare, psykiater.
