Hej Netdoktor! Jag är en kvinna på 37år som äter citalopram 20mg sedan ca 3 år tillbaka. Jag mår oförskämt bra nu och har ett helt underbart liv. Jag har försök att sluta med medicinen men inte lyckats så bra och då jag har tre små barn måste jag tänka mig för extra noga hela tiden och verkligen stå pall för mycket. Jag vet också ganska väl var mina gränser går annars har jag en underbar sambo som är en bra humörmätare åt mig och verkligen stöttar mig. Det finns ju en del biverkningar men dem flesta står jag hellre ut med än med kaos ihjärnan det enda förutom denna: Trögheten! Hur kommer man i gång igen? Efter att ha varit en högeffektiv person med en reptilsnabb hjärna så kallas jag numera för "snigeln." Allt går så långsamt. Jag är extra känslig för stress jag vet och jag stoppar ofta upp mig själv oftare och tar det medvetet lungt, men ändå? Exempelvis Att plocka fram frukosten går bra och att plocka bort men att diska det kan gå men ofta blir jag stående och vet inte vad jag ska göra sen? Energin tar slut så fort och så måste jag oftast planera annars får jag ingenting gjort. Planerar jag för mycket blir jag trött bara av listan och återgår allt för lätt till grubblerier och oro. Hur lever man ett normalt liv utan depression? Jag har levt ett hårt liv och kämpat oerhört mycket och nu när jag har allt jag kan önska mig och verkligen mår bra vet jag inte riktigt hur man gör? Jag har läst sjävutvecklingsböcker i över 10 år exempelvis om självförtroende, att välja glädje slippa oro och ångest , Dr Phil mfl. Men hur går jag vidare? Kram från mig. PS biblioteket är en stor tröst helt gratis.DS
Tack för Din beskrivning av en depression som tycks ha läkt ut till allra största delen men lämnat kvar något som många upplever, nämligen en trötthet och tröghet i såväl kropp som själ.
Detta är inte ovanligt och är ett tecken på att depressionssjukdomen inte är helt botad. Förutom den underhållsbehandling med citalopram som ju tycks fungera bra och som Du säkert behöver för lång tid framöver kanske Du kan behöva ett tillägg av ett läkemedel som just påverkar den tröghet Du beskriver. Idag finns sådana mediciner. De är inte beroendeframkallande. Tala med Din psykiater för att hitta rätt behandling. Erfarenheterna är goda för sådan kombinationsbehandling.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder professor emeritus, psykiater.
