Fråga: Manodepressivitet?

Jag har lite frågor om manodepressivitet. Jag har nämligen börjat misstänka att jag lider av det. Eller det skulle i alla fall förklara en hel del. Jag har hört att det kan vara ärftligt och min mormors pappa led av ganska grov manodepressivitet. Ända sen jag kom in i tonåren så har jag haft vad jag brukade kalla känslosvackor. Jag mår jättebra och så helt plötsligt (ofta från ingenstans) blir jag jättedeppig. Jag får självmordstankar och självdestruktivt beteende, känner äckel över mig själv och så vidare i all oändlighet. Sen helt plötsligt vaknar jag en dag och mår fruktansvärt bra. Då känns det som om jag klarar allt, som att jag duger exakt, precis som jag är, som att världen är för liten för mig, som att jag kan göra allt. Jag får även brutalt ökad sexuell lust. Det konstiga är att ibland skiftar jag mellan de här sinnesstämningarna så snabbt att jag inte förstår själv. Jag kan börja gråta när jag precis skrattat och tvärtom. Och det är inte för att jag blivit hysterisk på grund utav för mycket gråt eller skratt, utan ibland så bara får jag känslan av att jag skulle kunna dö och av att inget är värt, eller tvärtom. Jag vet inte om det är manodepressivitet, men det skulle förklara mycket. Jag har alltid kämpat och kämpat för att inte falla tillbaka ner i svackorna, jag har gjort typ allt jag kan. Jag har förändrat mitt tankesätt totalt ett antal gånger och ändå blir jag totalt maktlös när det väl kommer en humörssvängning. Jag kan inte förmå mig själv att känna något annat än det jag känner just då. Jag skulle bli jätteglad om du kunde göra en bedömning och säga om du tycker att jag borde gå och undersöka mig eller något. Tack på för hand!