Hejsan! Är en kille född 1985! Väger runt 70 kg, 174 cm lång
Sedan ungefär 2 år sedan så fick jag troligtvis en psykos eller vad man kallar det. Jag fick helt plötsligt ofrivilliga riktigt hemska tankar som bombarderade mig hela tiden och jag bara kände att min hjärna gick från 100% klarhet till 100% oinstabil! Jag förlorade mig själv helt o hållet... Jag tog avstånd från allt, jag orkade inte med folk och framförallt inte mig själv! Mitt livs hemskaste tid! Jag trodde inte ens att sånt kunde hända nån! Sen den hemska händelsen inträffade, som startade allt, har jag inte blivit frisk ifrån. Min första fråga, Vad var mitt tillstånd för nåt? Vad heter det? Varför uppkommer sånt? ...och så gick jag ett tag och det tog ett tag innan jag sökte upp en psykolog. Väl där så sade psykologen att jag borde ta antidepressiva mediciner. När jag kom till läkaren så skrev han ut 1 tablett Sertralin/dag. Med sertralin så fick jag ryckningar när jag sov, och en gång slog jag till min dåvarande flickvän precis innan jag vaknade. Min andra fråga: Varför just sertralin? Alla andra som jag har sett har fått nåt annat. När jag väl tog 1 tablet ett tag(längre en 4 veckor) så kände jag att jag inte blev bättre. Då bestämde jag mig för att ta två tabletter(UTAN att rådfråga läkare), sedan så bara slutade jag med dom efter ungefär två månader(UTAN att rådfråga läkare). Jag kände att dom inte tog tillräckligt. Jag ville bara inte vara den heller som tog antidepressiva mediciner... Och sen dess så har jag mått stegvis bättre men långt ifrån bra. Dom där tankarna som invaderade mig har jag lärt mig att hantera och har inga stora problem med det längre. Min mamma kände jag att hon tog lite avstånd från mig men jag lyckades bli ganska bra, men nu känns det som att JAG vill ta avstånd från henne för att hon inte fanns där för mig när jag mådde så dåligt. Det känns som så iaf. Och visst, man är ju inte samma person som man var när man var "frisk" I ett halvår nu så har jag mått relativt bra men nu mår jag sämre. Har väldigt svårt att veta vad jag själv vill i livet. Det jag kan säga nu är att jag har humörsvängingar, och att jag känner väldigt mycket oro över allt! jag vågar inte lita på mig själv och är livrädd om man ska ta fel beslut. Jag tänker ihjäl saker, kan inte koncentrera mig, har mindre glädje i livet. Jag vill bara få ett stadigt humör och sluta känna oro över allt man gör och kunna leva ett "bra" liv.
VAD ska JAG göra? Jag har läst om några som tar antidepressiva mediciner, och de skriver att de mår mycket bättre, o att de känner livsglädje m.m och så vill jag också må. Borde jag prova medicinering i ett halvår?? och isåfall vilken antidepressiv medicin? Mer frågor: 1 Är det farligt att avsluta sin medicinering efter så kort tid(i mitt fall)? 2. Kan det vara resultatet till det som jag mår nu? 3. Om jag väljer att bli medicinerad i ett halvår, tror du att det kommer gå över eller kommer jag troligtvis få leva ett liv med medicinering? Hur många i liknade fall som detta, blir friska utan att behöva ta mediciner livet ut? Jag vill verkligen ha ett svar från någon expert och som kan ge mig tips. Det skulle göra väldigt mycket! Tack på förhand!
Tidigare expert
Tack för Din fråga. Det är inte helt lätt att veta vad Du egentligen skulle lida av. Du skriver att Du led av en psykos där den hjärna gick från "100% klarhet till 100% oklarhet". När Du besökte psykologen? psykiatern? så blev du rekommenderad att börja med antidepressiva mediciner och Du började med Sertralin i uppenbarligen en ganska låg dos vilken Du efter ett tag ökade till två tabletter dagligen (vilket är en rätt normal dos). Din känsla var att de inte "tog" tillräckligt och efter två månader så slutade Du ta medicin
överhuvudtaget. Dock har Du bättrats successivt och beskriver nu att Du mår "ganska bra" men har på det sistone noterat att Du kanske börjar må sämre igen. Det är inte "farligt" att avsluta medicineringen på det sätt som Du gjorde i meningen att något katastrofalt skulle kunna hända- det vanliga som händer är
att depressionen (om det nu är det som Du lider av) kommer tillbaka.
Du har uppenbarligen mått hyffsat framtill nu så jag tror inte att det faktum att Du då slutade ta Din medicin har så stor inverkan just nu. Jag tycker emellertid att det är uppenbart att Du inte mår väl och jag tycker att Du skall söka professionell hjälp för det. Enklast gör Du detta via den psykiatriska
öppenvårdsmottagningen på hemorten eller via Din husläkare som kan remittera Dig. Om rekomendationen är att Du skall ta medicin så tycker jag nog att Du skall ta denna- och då på ett sådant sätt som Din doktor rekommenderar (den brukar verka battre då) men det kan nog också vara så att Du behöver annan
slags behandling (samtalsbehandling). Detta innebar naturligtvis inte att valet står mellan att ta medicin på livstid eller att inte ta den alls.
Hoppas jag kunnat vara till något stöd och ge Dig någon vägledning vad Du bör
göra.
Bästa hälsningar
Lars Davidsson
Överläkare psykiater.
