Jag har genomgått flera självmordsförsök och har varit sjukskriven för depression och symtom från min Asperger sedan 2003. Jag är helt uppgiven och har en strypsnara i lägenheten som jag emellanåt hänger mig i, för att öva inför mitt kommande självmord om jag inte får någon annan hjälp. Jag har kontakt med psykiatrin och har varit inlagd flera gånger både på PIVA och den vanliga avdelningen. En gång har jag blivit hämtad med polis när jag tänkt ta livet av mig med tabletter. Jag har genomgått ECT-behandling som gav mig ett otroligt resultat efter bara ett par gånger. Jag fick en behandlingsserie på sex gånger i våras. Tyvärr har inte effekten suttit kvar utan jag mår nu dåligt igen. Jag har provat en uppsjö mediciner och får just nu följande: Efexor 150 mg på morgonen samt 10 mg Zyprexa, på kvällen tar jag 10 -20 mg stesolid samt ytterligare 10 mg Zyprexa och slutligen inför natten 1 mg Flunitrazepam. Jag borde vara däckad på denna medicinering men jag kan ändå inte sova. I natt var det ett helvete. Jag får sådan fruktansvärd ångest så jag kan inte hantera den. Jag skär mig också i både armar och ben. Jag vill inte, men kan inte låta bli. Jag är rädd att jag en dag verkligen tar livet av mig. Min läkare verkar inte förstå allvaret och jag vet inte hur jag ska formulera mig för att de ska förstå. Hjälp mig innan det är försent! Jag har ingen livsglädje kvar och orkar inte kämpa mer. Jag kan nämna det också att jag får boendestöd 4 dagar i veckan + att jag en dag i veckan träffar en specialpedagog som är specialist på Asperger syndrom Ingenting verkar hjälpa och jag orkar inte mer.
Tidigare expert
Tack för Din fråga. Jag förstår att Du har det mycket besvärligt och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skall råda Dig till. Som jag förstår det så har Du sedan länge en behandlingskontakt i den psykiatriska vården. Du har dessutom boendestöd och Du har kontakt med en specialpedagog en gång i veckan.
Du har mycket mediciner- men ingenting verkar hjälpa. Du mår så illa att Du t.om. funderar på att ta livet av Dig och Du har gjort en löpsnara som Du har hemma och som Du emellanat hänger Dig i för att som Du säger "träna inför Ditt
kommande självmord".
Jag undrar lite i vilken mån Du kanske ändå skulle kunna vara hjälpt av att vara inlagd för en tid. Situationen nu verkar vara rätt ohållbar och trots rätt stora insatser fungerar det inte särskilt bra i hemmet (kanske mycket beroende på att Du verkar ha mycket komplexa behov). Kanske skulle det kunna bli lite bättre genom en mera långsiktig träning och rehablitering (behandlingshem??).
Det glädjer mig att ECT verkar ha varit något som fungerat (om än kortsiktigt). Det finns inget som säger att inte ECT behandlingen skulle kunna upprepas.
Jag föreslår att Du diskuterar detta med Din doktor- säkert finns det något som kan göras för att förbättra det hela lite.
Bästa hälsningar Lars Davidsson överläkare, psykiater.
